Jag är anmäld i ett tremannalag ihop med Silverräven och en annan herre i klubben. Ett motionslag kan man säga, med ambitionen att komma runt banan med glatt humör.
På samma tävling, för två år sen, skulle jag springa i samma typ av lag. Ganska sent på kvällen innan ringde telefonen. Det var en lite äldre dam i klubben som undrade om jag ville springa med henne i ett tvåmannalag istället. Hennes tilltänka parhäst hade blivit sjuk. Så långt allt lugnt, eller hur?
Nu hör det till saken att den här damen är rejält meriterad. Flerfaldig världsmästare.
Nervös? Nä, inte jag va? Hahahahhaha. En hel skock fjärilar i magen hade jag.
Jag sprang rejält bort mig till första kontrollen och sprang sen resten av banan med ett mantra i huvudet: Stackars Birgitta, stackars Birgitta...
Vi kom tvåa tror jag, mest på grund av att våra konkurrenter felstämplade.
Men i år som sagt, ska jag springa med Silverräven och en annan herre i klubben.
Trodde jag, ja...
Mobilen ringer och gissa vem?
Jodå... Så nu är de här igen, fjärilarna i magen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar