Om man skulle

Ibland funderar jag på om jag skulle ta och bli morgonpigg istället.
Nu vet jag att mina föräldrar sätter kaffet i vrångstrupen när de läser detta. Jag är inte morgonpigg alls. I rakt nedstigande led född evigt morgontrött, typ.
Men.
Nånstans inom mig gror tanken att detta är en tankevurpa. Skulle det kunna vara så att det där är nåt man inte föds med, utan nåt som man väljer? Ett omedvetet val man gör i livet, givetvis format av den omgivande miljön. Morgonpigga föräldrar fostrar omedvetet sina barn till morgonpigghet?
Kan man då medvetet vända om? Bli en morgonmänniska?
Tanken lockar.
Varför dessa tankar nu då? Har hon gått och blivit spritt spångande galen? (ja Mamma, jag vet att du tänker så nu, och du är kanske inte helt ute och cyklar nu)

I stort sett varje morgon när jag kör till jobbet, funderar jag på hur det hade varit om jag varit uppe lite tidigare. Om jag hade haft tid att ta en foto-tur på morgonen? Det är ett enastående ljus ute på morgonen. Soluppgången slår solnedgången med hästlängder, det anser jag. Eller tycker jag bara det för att jag väldigt sällan ser den?
Hm, jag får nog ta en sovmorgon på saken, tror jag.