Roadtrip till Schweiz, del 2 - Tyskland och regn

Här kommer del 2 i vår semesterserie. Del 1 skrevs för ett tag sen... här har du den.
Jodå som sagt, bilen får en besiktningstid i Malmö. Den tidigaste tiden på måndag morgon och så nära brofästet som möjligt.
Vi går upp bara strax efter vi gått och lagt oss och kör iväg. Jag sover hela vägen ner vid en bensinmack i Lund vaknar jag av Silverrävens svordomar. Oh nej, vad nu?!
Bilen har parkerats mittemot stora glasrutor i spegelbilden syns bara ett lyse! Det andra lyser bara svagt, svagt.
Näe? Ska vi inte få bilen godkänd nu eller? Dessutom är det tydligen xenon-lysen och de är ju billiga *ironi*. En utgift till, varför inte?
Kommer in på besiktningen med lite fladdrande magar. Besiktningsmannen fnissar lite åt faktumet att vi kommer med en fullastad bil som dessutom har körförbud, långt iväg från vår hemvist.
Han harklar sig när han kollar lysena och kollar och kollar och kollar och vi håller andan.
Nåväl, den lyser fortfarande svagt så bilen blir godkänd, med påpekandet att vi nog snart bör byta lampa. Pust.

Vi kör genom Danmark till Gedser och sover en stund på parkeringen. Nu är vi äntligen på väg! Det är nåt visst med färjelägen. Det luktar visserligen olja och tång, men jag förknippar det med doften av äventyr.
När vi efter två timmar rullar av färjan i Rostock, då tänds lampan i instrumentpanelen som säger att vårt kära halvlyse nu har slocknat helt.
I Tyskland är det varmt och bilarna och lastbilarna är många. Många är också vägbyggena och vi lyckas på nåt magiskt sätt tajma dessa vägbyggen med rusningstiderna. Att ta sig förbi Halle och Leipzig tar en halv evighet och vi vill bara komma fram. Tack vare Ikea i Leipzig kan vi både få mat och pusta ut en stund. Efter en lång dag och kväll kommer vi fram till vårt boende söder om München vid 23-tiden på kvällen. Våra underbara släktingar har bokat in oss på ett gasthaus, där vi har en egen lägenhet som är så fin, så fin. Vi sover som kungar, vaggade till ro av regnet som faller.
På tisdagen åker vi till B och G som bor en halvmil därifrån, precis där Alperna börjar. Så härligt att äntligen träffas! Det är ett år sen förra gången och just i år känns det riktigt, riktigt bra och viktigt att få träffas, kramas och umgås. Det här är personer som står oss väldigt nära, även om vi bara träffas en gång om året. Inte jättenära släktingar, men betydelsefulla i våra liv och i våra hjärtan mycket nära. En promenad ute i den fina byn får vi avbryta på grund av en störtskur. Nåväl, det kommer fler dagar och tillfällen, tänker vi.
På onsdagen regnar det typ konstant, så vi tar en dag i München och hälsar på min syssling med fru och barn som bor där. Alltså, min syssling C, han bodde ett halvår hemma hos mig och Silverräven (år 1997) så han är mer som en lillebror/kusin än "bara en syssling".

Torsdagen är som dagen innan, regnig så vi åker till Erding och ett gigantiskt äventyrsbad. Erding ligger nordöst om München så vi får korsa hela storstaden för att komma dit. Av tre tänkbara vägval lyckas vi genom en felkörning nog faktiskt välja den bästa vägen. En annan felkörning sinkar oss en stund och tjena mors vilka köer det verkar vara överallt. Efter badet tar vi ett annat vägval tillbaka, som vi räknat ut borde vara bra vid den tiden på dygnet. Det var det INTE. Vi sitter i köer på autobahn ut från München i två timmar och missar i stort sett hela kvällen ihop med B och G. Trötta, uppgivna och hungriga kommer vi till dom mycket senare än vi tänkt och fan vad ledsen jag är för det.  Vi kunde haft den tiden ihop med dom istället. Så ovärt att sitta i bilkö. Hade vi haft en aning om köerna hade vi kört tidigare. Det blir vår lärdom till nästa resa, att inte tänka i teoretiska tider, utan att lägga på det dubbla för de garanterade stoppen i trafiken. Väl framme tänker vi ta igen den där missade promenaden som vi missade på tisdagen. Vi kör till grannbyn och precis när vi ska gå ur bilen så börjar det givetvis att regna igen.

Nej, det regnar inte, det fullkomligt vräker ner. Så vi sitter där i varsina bilar och regnet dånar mot taken. Vi ger upp och åker tillbaka till huset och värmen. Planerar lite inför fredagen, då vi tänker åka till Oberammergau, som ligger utanför Garmich-Partenkirchen, en halvtimmes resa.

På fredagen är vädret faktiskt ganska ok. Vi kör ner till Obarammergau och preppar oss för lite vandring. Upp till en restaurang i bergen ska vi och vi börjar traska.

Halvvägs dit börjar det, ja vad tror ni? Ja, givetvis börjar det regna, igen. Vi försöker gå en bit till, men det tar i, så vi söker skydd under några träd. Regnet ger sig inte och vi börjar bli blöta och kalla trots regnkläder.

Nu ger vi upp. Vädret har segrat denna veckan. Inget att hänga läpp för så länge, så vi gör en plan B och kör halvvägs till Linderhof och äter på en restaurang i dalen istället. Här får vi riktig rejäl bayersk mat och kläderna torkar.

 

Ett besök i Linderhofs slottspark är att rekommendera. En fin park med dramatiska berg runt omkring. Det regnar ju, självfallet, men det ger nästan bara mer krydda till vyerna. Branta berg med regndimmor och intensiv grönska. Fint. Mycket fint.

En fika inne i Oberammergau får bli avslutning på vårt besök hos B och G för denna gången. Tack! Vi längtar till nästa gång vi ses!
På vägen tillbaka till vårt gasthaus kör vi omvägen om Walchensee och njuter av vyerna. Även här är regnet påtagligt, men ändå vackert. Vi packar ihop oss och planerar vår vidare resa mot Schweiz.