Färdighängt

Nu har vi nog hängt klart på den där klippkanten, eller vad säger ni?
En liten cliffhanger som liksom aldrig kom fram i ljuset. Anledningen till det är att den ändrat karaktär och att den inte blivit klar förrän idag.
Vi siktade på en stuga vid havet. Det bidde... en villa.
Nej, vi ska inte flytta.
Förvirrat? Ja, det förstår jag.

Vi tar det från början. Många år har vi varit stugsugna, jag och Silverräven. Projektsugna är vi alltid och just hus tilltalar oss. Sen är vi lite fega (läs mycket fega) och vågar inte äventyra vår ekonomi. Sen är vi minst sagt ombytliga i fråga om location.
Så... vi började väl på allvar titta på stuga 2008 tror jag, eller är det ännu längre sen? Jag minns inte riktigt, det har varit många turer. Men, då för 8 år sen var vi i alla fall på visning av två heta objekt, inte så långt ifrån varandra. Ett av dom la vi nog till och med bud på, men ångrade oss. Vi fick kalla fötter om huruvida platsen var den rätta. Det hela slutade med att vi köpte husvagn istället.
Sen har vi funderat på stuga vid en insjö, i ett stugområde som skulle styckas upp och säljas. Vi har varit inne på det projektet vid minst två olika tillfällen. Gått runt och tittat på de olika stugorna och inte kunnat välja.  Och var det inte lite fel med en insjö och många stuggrannar i närheten? Vi fick kalla fötter.
Vi funderade på att köpa ett hus, renovera det och sen sälja. En dipp på mitt jobb satte igång tankar på att jag skulle ta tjänstledigt och bli husrenoverare istället. Vi la bud på ett hus i vår stad. De vi budade mot (ett par kompisars kompisar) var mer i behov av ett hus än vi var av ett projekt och jag började dessutom inse att det är svårt att renovera själv som ryggklen kvinna. Vi fick kalla fötter och drog tillbaka vårt bud.
Sen var vi nog lugna ett tag. Vi körde runt med husvagnen och sen började vi orientera. I samma veva renoverade vi halva huset och byggde ut och blev rent ut sagt jäkligt vidbrända på att skruva gipsplattor och doppa penslar i målarfärg.
Vi har spånat på idén om att köpa hus i fjällen. Otaliga timmar har vi hängt på Hemnet och Blocket och drömt och räknat lite. Det har alltid slutat med att vi insett att det är för långt iväg och för dyrt.
När jag fyllde 40 skrev jag en önskelista som innehöll "en liten fin sommarstuga på Hallandsåsen". Lite på skämt, lite på allvar.
När jag var arbetslös för två år sen började tankarna fara runt i huvudena igen. Lite hyresfastigheter kanske? Tanken hade vi snuddat vid tidigare, men inte mer än så. Nu träffade jag en pappa i klubben som har en fastighetsföretag med sin fru. Han kom med goda råd och vi började smida planer på Nipes Fastigheter. Vi var på väg att titta på en hyresfastighet, men vad tror ni hände? Jag fick kalla fötter - igen. Det var hiskeligt vad mycket pengar vi var tvungna att hosta upp. Det var det där med att äventyra vår ekonomi. Vi var helt enkelt inte tillräckligt modiga nu heller. Jag fick sen jobb och idén lades i träda. Igen.
I somras när vi sprang tävling vid havet (ja, den där dagen då vi hade fått körförbud på bilen och skulle ge oss av mot Tyskland på natten och jag fick migrän och jäklar vilken dag det var egentligen!!) så började tanken på en stuga vid havet ta fart igen.
Sen i september hittade jag ett riktigt intressant objekt igen. Vi bokade in oss på en visning och där var vi minsann inte ensamma. Sisådär 350 meter från havet och 20 minuter hemifrån. Perfekt att göra iordning, häcka där ibland och hyra ut till turister ibland. Rätt pris också. Budgivningen drog igång och vi var många som ville ha det. Priset steg över vår gräns och vi drog oss ur. Det gjorde några andra också och helt plötsligt började budgivningen om. Vi hängde på. Vi sträckte oss lite över vår gräns och fick högsta budet! Kontrakt skulle skrivas efter helgen. Vi åkte till Västkusten över helgen och i bilen smiddes planer.  Jag möblerade i tankarna och vi pratade tapeter och fasadfärg. Då ringer telefonen och mäklaren meddelar att ytterligare ett bud ramlat in. Luften gick ur oss. Nej, nu la vi ner, inte ännu mer över gränsen. Upp med telefonen och in på Hemnet. Nämen, där hade ramlat in ett nytt objekt, på Listerlandet. Det såg fint ut. En rekning i området veckan innan visning stärkte oss. Det här blir bra! På visningen var allting allt annat än bra. Baksidan vette mot en skräpig bondgård, gäststugan på tomten var i mycket sämre skick än beskrivet, rummen var små. Ja, hela huset var faktiskt inte alls i det skicket som bilderna och beskrivningen sa att det skulle vara. Dessutom hade en budgivning redan trissat upp priset långt över vår gräns. Skit samma egentligen, för vi hade redan börja snegla på ytterligare ett objekt. Det här var redan renoverat. Litet men såg väldigt fint ut. Vi åkte på visningen och herrejeflar vad fint det var. Blixtförälskade egentligen, men även luttrade. Tomten för liten och lite för gammalt i grunden trots att det var fint renoverat. På sikt ganska dyra kostnader i form av nytt avlopp mm.
Nu insåg vi att de summorna vi rörde oss i skulle motsvara att bygga själva. Nu dammsög vi istället Hemnet på byggbara tomter. Hittade en bara 300 m från en väldigt fin strand på Listerlandet. Oj, vad många planlösningar på fritidshus jag har googlat denna hösten. Det var ungefär vid den här tiden som jag skrev inlägget om vår cliffhanger.
Sen, ja, sen kom vi av oss lite. Vi hade lite annat på veckorna  och hann inte tänka klart på idén riktigt. Det är ju ingen brådska heller så det gjorde inte så mycket. Men en stuga vid havet, där har tanken landat i alla fall.
Då, då kommer det ett tillfälle för bra för att ignorera. Ett par kompisar äger en villa som de en gång bott i men som de nu hyr ut. I en liten by vid havet. Det är inte precis vid havet, men havsnära. En vanlig ordinär villa byggd tidigt 90-tal. De vill sälja och slippa ha två hus. De ville bli av med ett projekt de inte har nåt intresse av. Vi ville ha ett projekt som intresserar oss. Tja, vad hände? Vi fick kalla fötter? Nä, faktiskt inte. Idag har vi varit på banken och skrivit färdigt alla papper och fått nyckeln. Hyresgästen som bodde där innan bor kvar. Vi har ett projekt fast ändå inte. Vi kommer inte göra så mycket med det än i alla fall. Planer finns ju, självklart. Men just nu, bara vara hyresvärdar. Det var ju en märklig vändning på en stugjakt, eller hur? Tja. Jag håller med. Outgrundliga äro ibland team Nipes vägar.