Köpte en cykeljacka för snart ett år sen. Eftersom jag var rätt kräsen på framförallt antalet fickor så var det inte många modeller som föll i god jord. Den modellen jag ville ha fanns inte i min storlek för dam, så jag beställde en herrmodell istället.
Självklart passade inte den runt höften...
Först tänkte jag skicka tillbaka, men det blev aldrig av. Sen tänkte jag bli mindre om höften, men det blev inte heller av, tyvärr. Till sist kom jag på den briljanta idén att sy om den. Det blev... inte heller av.
Så jäkla ovärt att köpa en jacka och sen inte använda den.
Självklart passade inte den runt höften...
Först tänkte jag skicka tillbaka, men det blev aldrig av. Sen tänkte jag bli mindre om höften, men det blev inte heller av, tyvärr. Till sist kom jag på den briljanta idén att sy om den. Det blev... inte heller av.
Så jäkla ovärt att köpa en jacka och sen inte använda den.
Nu innan semestern hade jag lite flow och fick faktiskt tummen ur att börja. Snodde helt enkelt ett av reflexbanden på en av Pillerills för små västar och satte saxen i jackan. Hann inte klart innan vi drog till solen. Efter det blev sybordet belamrat av ett Skruttafisprojekt.
Idag, äntligen, återfann jag flowet. Flyttade varligt men bestämt på hennes projekt och sydde klart.
Idag, äntligen, återfann jag flowet. Flyttade varligt men bestämt på hennes projekt och sydde klart.
Nöjd? Jo vars. Det håller inte för en skarpare granskning av en syfröken, men det duger för mig. Att få runt jacka runt höften och kunna börja använda den, det målet är uppfyllt.
Nu ska jag ut i halvstormen och inviga den.
Nu ska jag ut i halvstormen och inviga den.
3 kommentarer:
Bra jobbat! Visst är det konstigt, man drar sig så himla länge och ofta är det gjort på bara några minuter. Och vadå om den inte blir godkänd i syfrökens ögon? :)
Är det kilarna framtill som du har sytt på? Det blev ju skitsnyggt! Kan inte du fixa till ett par av mina jackor också, jag har en hel samling som är för snäva över höften (och jag har inga illusioner om att mina höfter kommer att bli smalare).
Åsa: helt otroligt vad onödigt det är att skjuta upp saker ibland, det straffar ju bara en själv oftast...
Kari: Japp, det är kilarna fram. Det avslöjar sig av att jag inte orkade köpa svart resår att sätta längst ner, hehe. Men va fasen, cyklar jag syns det ju inte ens. Det var inte så svårt egentligen, man har ju gjort det förr - då på 80talet när det var poppigt med kilar i jeansen. Jag rotade längst in i kunskapsbanken i huvudet, tog några djupa andetag och körde igång. Nä, riktigt så enkelt var det inte, jag gjorde rätt många pauser för att samla mod...
Skicka en kommentar