Längdskidor kräver sin snö och det har vi inte så gott om här nere. Natursnö var det länge sen jag såg "pau rikktit", det vill säga så där i drivor. Konstsnön kräver minusgrader och grader under noll var det tyvärr också länge sen vi hade, i alla fall flera dagar i rad.
Men, för några år sen hade vi rejält med snö och då var jag flitig. Runt 2005-2006 hade vi några fina vintrar och jag åkte en hel del. Sen kom Pillerill och jag la energin på pulkaåkning. Sen 2009-2011 gjorde jag "comeback" igen och de vintrarna var längdskidåkningen min huvudsakliga träningsform. sen vet jag inte riktigt vad som hände, egentligen. Jag kom av mig. Jo, jag åt upp mig ett gäng kilon och tappade både orken och lusten. Några gång var jag ute och körde med vänner, bland annat en helt galet fin, rolig och oförglömlig tur i elitspåret - tre personer och endast en pannlampa. Men utöver det, var det futtigt. Skidorna har nog inte ens varit utanför garaget senaste 2-3 åren.
Nu har faktiskt lusten kommit tillbaka. Jag har ett rejält gäng kilon att rasta bort och har återfått suget efter att glida fram i spåren. Vill, vill, vill!
Hm, sen var det ju den där detaljen med snö. Det hade suttit fint nu med lite ymnigt snöfall.
3 kommentarer:
Härlig bild!
Jag längtar också efter längdskidåkning! Hoppas på ett par veckor med fin snö (som ligger där den ska och inte driver omkring på vägarna) så att man kan stilla skidsuget i vinter :-)
Sofia: I en skog relativt nära dig :) Trean eller femman (natursnö). Vi tar en tur sen när snön kommit.
Märta: Ja, några veckor hade räckt hoppas jag. Driver omkring på vägarna? Haha, det hörs att du bor i Skåne ;) Här driver det inte så mkt, och det är jag tacksam för...
Skicka en kommentar