Oh, the joy!

Hoppsansatralalala, det är änteligen måndag igen, som jag har längtat.
Fy fasen.

Nä, jag har inte slagit några frivolter av glädjefnatt idag. Har sovit ruggigt dåligt några nätter nu, med både problem att somna och mardrömmar (?!). Det göder inget positivt måndagshumör, inte.
Nåväl, förkylningen är bättre men inte träningsbra än.
Annars ska jag inte klaga egentligen, men har liksom ingen lust till nåt.

Nåt som piggade upp idag i alla fall, var att F17 flög över stan idag i granformation. I efterhand visade det sig en av piloterna var min kära kompis man. Hade jag vetat det innan hade jag ju vinkat, hehe... Kul med ett litet avbrott i vardagen för att se elva Gripenplan komma i sakta mak förbi. Läste i tidningen och på Facebook att folk påstod att det hade bullrat. You say what?!  Okej att jag är väldigt härdad på just flygljud, men hur man kan stå mitt i exv Malmö och påstå att det bullrade? Med allt det bakgrundljudet som är i en större stad, kan det knappt hörts nånting. Kom hit en torsdagskväll när det övas över Blekinge, så kan vi snacka buller sen. Idag var det mer som en smygning.

Jaha, vad ska jag mer gnälla om när jag ändå förpestar min blogg? Tja, det gamla vanliga kanske? Att det är köer på vägen hem. Inte på grund av att det är tättbefolkat, utan för att nån inte håller avstånd utan för in i bilen framför och för att E22 är en 2-1-väg istället för motorväg. Köa, eller köra en omväg på flera mil, det var frågan för eftermiddagen.
Jag kan slänga en känga åt att mailen inte funkade idag och gnälla lite om svårigheten i att skicka ett mail till Helpdesk när just mailen är kaputt? Eller grymta lite om att vissa i min perifera omkrets utövar härskarmetoder och att jag inte klarar ta det som en vuxen människa utan blir både tonårstjurig och barnledsen på samma gång. Att jag inte bara på ett bra sätt ber personen dra åt fanders utan istället vänder det inåt och låter grubblerierna ta över min hela tankebild.
Småproblem. Jag är mest bara måndagstjurig egentligen.