Mina träningsmål för året

Jag önskar att jag var bättre på att formulera mål och delmål när det gäller mig träning. Ja, tyvärr är det inte så mycket bevänt med det där med att jobba mot målen heller, för ibland känns det som om jag motarbetar mig själv på den punkten. 
Nu ska vi blicka framåt och uppåt och ha glaset halvfullt och allt det där, så nu släpper vi det resonemanget. Vi nöjer oss med att konstatera att jag försiktigt formulerar mig för att inte jinxa.

Ni som läser webbversion, ni såg kanske min träningsnedräkning förra året. Mitt mål var att träna mer än 150 ggr. Med träning, menar jag allt jag gör i träningskläder minst 30 minuter åt gången. Så i det jag kallar träning, lägger jag även det som många andra säkert kallar motion. Vardagsmotion lämnar jag utanför. 
En halvtimme, med målet att bibehålla eller förbättra min kondition, styrka eller hälsa. Helst med nån form av utsöndrad svettdroppe.
Så, nu har vi det fastlagt.
Hur gick det då förra året? Jag slutade uppdatera i oktober tror jag. Mitt mål nåddes strax därefter. Nånstans mellan vattenlöpningspass 1 och 7 på Teneriffa nådde jag årets mål och jäklar i min lilla låda vad nöjd jag är med det. Jag har länge tänkt att räkna efter hur många pass jag fick ihop under 2016, men min träningsdagbok är i pappersform, så oooooorka liksom.

Nu inför 2017 har jag inget mål att nå när det gäller antal träningar. Jag räknar bara uppåt istället, uppdelat på typ av träning. Ju fler desto bättre, men inget minimum (eller maximum).

Mina mål är istället följande:

1. Träningen ska vara rolig. Jag ska ha kul när jag svettas. Ju fler träningsformer, ju bättre. Ju mer njutning och ju fler skratt, desto bättre.

2. Träningen ska göra mig starkare. Det finns saker på min kropp som definitivt behöver stärkas. Hej ryggen! Jag pratar om dig och några andra ställen.

3. Träningen ska få ner min inre stress. Jag kommer därför att direkt undvika träning som stressar min kropp. Det blir inga amraps, inga tunga vikter eller intervaller som ger kräkreflexen näring. Jag kommer därför inte heller att på ett tag försöka mig på att springa orienteringstävlingar. Ja, ni läste rätt! Tyvärr, men att springa (eller jogga eller gå heller för den delen) på tävling är en extremt stressande situation - hur underbar den än är. Även om jag tänker innan att jag bara ska gå runt min bana och inte pressa mig, så tickar ju klockan. Trots att jag lovat att inte bry mig, så sitter jag ju ändå där efter loppet och kolla sträcktider och tänker elaka tankar om mig själv, min löpförmåga och min kropp. Big no-no, ett tag framöver.
Jag ska träna mycket och länge, men utan att mäta och jämföra. Det kommer loggas, men bara antal minuter - inte med avsikt att jämföra och se förbättring.

Så, nu fick jag det på pränt. Nu ska jag ut och promenera med Silverräven och sen ska jag leta efter billiga SUP-brädor på Blocket.

Helgens höjdare - en dryg timmes promenad ute vid havet

Förra årets roligaste träningstimme!

Nåt försvann

Ett inlägg jag skrev försvann. Inte bara härifrån utan även från mitt minne. Jag kan verkligen inte komma på vad det handlade om. Säkert inget viktigt. Nåväl. Ingen ko på isen.

Och isen, ja den försvann den med. Den är säkert kvar, men försvann som tänkbar åkattraktion, på grund av klen tjocklek.

Fler saker som försvunnit är mina nya tunna yllevantar. Morr. De där jag fick av Silverräven i julklapp och som har mobilvänligt tyg på tummar och pekfingrar. Varför tappar man aldrig bort vantar man inte gillar?

Borta

Snön drog som en avlöning. Vårt skidspår finns kvar, vi tackar konstsnön för det. I övrigt är det barmark igen. Trist.

Jaja, ingen nytta med att hänga läpp. Cykeln kanske kan få  komma ut en sväng?

Ännu jobbigare

Tisdagen åkte jag upp till skidspåret igen för lite skateträning. Dubbelt så långt som måndagen, men på samma tid. Hade man en sån utvecklingskurva på annan sport, vore det skoj, haha.
Nu var ju distansen extremt blygsam, men låt oss inte fästa oss vid det. Nej, låt oss vara glada över att jag kom iväg två dagar i rad och körde skate medan natursnön ännu låg kvar.
Igår var det lätt ömt i ovana muskler, ajaj.
Kom till gymmet igår kväll och gissa vad? Jo, vår första övning var sidoutfall på sån där glidmatta!
Stå med ena foten på golvet och den andra på en glidplatta och glida ut åt sidan och tillbaka. Söte Göte!
Idag var det till och med jobbigt att gå de 500 m till Ica för att köpa lunch. Fick med mig benen på en kvällspromenad också, men nu är det soffläge.

Inte ojobbigt alls

Idag körde jag första passet längdskidor för säsongen. Förra säsongen blev det bara ett pass. Året innan dess inget alls. Året innan dess inget heller vad jag kommer ihåg.
Eftersom Skruttafis numera lånar mina skidor och pjäxor, så fick jag vackert vänta tills hennes skidträning var över. De övade skate idag. Ingen fästvalla alltså. Då får mamman helt sonika öva skate hon med.  Det var inte förrförra året det. Nä, det var hela nio år sen. På en jobbresa i Idre, åkte jag några futtiga hundra meter skate, med fästvalla på.
Idag då, ingen fästvalla och ett 800-metersspår i bra form. Det var det enda som var i bra form. Jag sög, typ.
Gjorde det klassiska misstaget att dra igång på en gång. Pulsen flög upp och lungorna fylldes av kall luft. När jag nådde vändplatsen fick jag stanna en lång stund och hosta lungorna ur kroppen. Kräkkänsla.
Nu låter det här som om jag hade en dålig upplevelsen. Nejdå. Förleds icke i den villfarelsen.
På det stora hela var det otroligt roligt att komma ut och köra lite skate. Efteråt var jag sjukt nöjd även med de futtiga 20 minuterna jag var ute. Tjugo minuter är inte alls fy skam när det är så länge sen sist.
Jobbigt, men väldigt roligt.

Oh my!

Det snöar, alltså. Det snöar som fan. Är vi inne på tredje dygnet oavbrutet snöande nu? Kommer inte riktigt ihåg när det började.
Najs är det, i alla fall.
Hade ledig dag idag och gick en timme i skogen med en vän. Vitt och fint. Halt under fötterna dock, men det uppvägdes med råge av det fina i att promenera i vinterlandskap och prata med en vän.
Sen lunch med annan vän och sen blev tyvärr skidturen med ytterligare vän inställd. Istället sov jag i soffan med ett barn på varje sida om mig och en katt i famnen. Nämen jisses vad trevligt. Och den där sovstunden - så jäkla behövlig. Vaknade pigg som en nyponros sen. Hahaha, gick ni på den?!
Jag vaknar aldrig som en nyponros. Aldrig.

Nu ikväll har jag varit på gymmet och där var det både högt och lågt. Det är pinsamt uppenbart att jag inte är jämnstark alls. Bålen, den är klen - mycket klen. Överkropp däremot, stark som en oxe. Varannan övning vi gjorde var jag klenast i stan och sen precis tvärtom.

Nu är det soffläge igen. Hahaha, gick JAG på den?! Disken, hörrni, disken. Den skojar man inte bort. Oh my!

Inte riktigt ända fram

Tog ett rejält tag i mig själv och bakade en dubbel sats semmelbullar,med tanke att använda dessa i vår klubblokal. På vintern säljer vi hembakade semlor i serveringen och dessa är mycket populära. Men, hembakat kräver att nån också bakar och där tänkte jag alltså dra mitt strå till stacken.
Två satser. Många bullar att knåda och forma. Lite dåligt fjös i jäsningen tyckte jag nog.
Mamma som dök in genom dörren lagom till att första plåten kommit ut ur ugnen börjar prata om vad som kan orsakat den dåliga jäsningen.
Smöret! Då inser jag att jag aldrig hade i de där 200 grammen smör.
Suck.
Fattiga riddare istället ? Vad tror ni om det?