Idag körde jag första passet längdskidor för säsongen. Förra säsongen blev det bara ett pass. Året innan dess inget alls. Året innan dess inget heller vad jag kommer ihåg.
Eftersom Skruttafis numera lånar mina skidor och pjäxor, så fick jag vackert vänta tills hennes skidträning var över. De övade skate idag. Ingen fästvalla alltså. Då får mamman helt sonika öva skate hon med. Det var inte förrförra året det. Nä, det var hela nio år sen. På en jobbresa i Idre, åkte jag några futtiga hundra meter skate, med fästvalla på.
Idag då, ingen fästvalla och ett 800-metersspår i bra form. Det var det enda som var i bra form. Jag sög, typ.
Gjorde det klassiska misstaget att dra igång på en gång. Pulsen flög upp och lungorna fylldes av kall luft. När jag nådde vändplatsen fick jag stanna en lång stund och hosta lungorna ur kroppen. Kräkkänsla.
Nu låter det här som om jag hade en dålig upplevelsen. Nejdå. Förleds icke i den villfarelsen.
På det stora hela var det otroligt roligt att komma ut och köra lite skate. Efteråt var jag sjukt nöjd även med de futtiga 20 minuterna jag var ute. Tjugo minuter är inte alls fy skam när det är så länge sen sist.
Jobbigt, men väldigt roligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Härligt! Avundas alla som kan åka skidor!
Skate verkar så sjukt roligt (och jobbigt!). Jag har aldrig ens testat och med tanke på att jag oftast åker skidor i lössnö i parken utanför vår lägenheten så är det nog ingen större ide att lära sig...
Åsa: å jag avundas de som bor på mer snösäkra breddgrader...
Kari: Skate är verkligen både roligt och jobbigt på samma gång.
Skicka en kommentar