Nåväl. I ena hörnan av vår gigantiska tomt byggde förra ägaren en kompost. Eller, ett litet ställe att dumpa löv, pinnar, gamla krukväxter mm. Där har den sen stått i vått och torrt, i storm och hagel i säkert 30 år.
En morgon efter en av vinterns blåsiga nätter, gick vi ut i trädgården för att se om nåt träd fallit. Allt intakt, utom just komposten. Den hade helt sonika bara kollapsat. Den bestod av två väggar som nu låg ner. Inget dramatiskt alls och just nu undrar jag ju i mitt stilla sinne om det där med sundhetstecknen egentligen. Jag ägnar uppenbarligen ett helt inlägg åt vår komposthörna. Ah ja.
Där har den i alla fall legat ett tag och sett rätt dyster ut. Här är en bild på delarna i alla fall.
Men se, plötsligt händer det grejer!
Förra helgen köpte vi virke och skred till verket. Inget ovanligt kanske, men denna gången var det faktiskt mer mitt projekt. Jag bestämde mått och beräknade virke och gjorde det mesta av byggandet. Möjligt att Silverräven säger 50/50 nu, men lyssna inte på honom. Det kändes i alla fall som mitt projekt.
Nu så, nu är den färdig. Lite större än den gamla. Det är inte helt rak, inte helt perfekt och det finns massor att anmärka om man har dom böjelserna. Den är good enough, jag menar, det är en kompost.
För första gången på länge, både började vi och avslutade ett projekt inom loppet av ett dygn. Det ni!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar