Det här var dagen då allt blev "nästan".
Vintern kom nästan åter. Vantar ochmössa behövdes nästan, men de lämnade jag kvar hemma.
Silverräven försökte åka till Stockholm med morgonflyget. De gick ombord och kom nästan iväg. Då visade det sig att en hare skuttat in i noshjulet på flygplanet, så de fick snällt återvända till gaten.
Storstadsbesöket blev inställt.
Själv åkte jag till Blodgivningscentralen och blev nästan blodgivare. Allt började bra tills de inspekterade mina armveck där inga ådror vill stå i rampljuset direkt. Nix pix, inga svårstuckna fruntimmer här, sa de och så var det med den saken. Jag försökte i alla fall.
På jobbet fick jag nästan ett sammanbrott men räddades av han som fick ett förra veckan. Fik tag i nästan alla filer jag hade behövt typ förra året.
Ny på kvällen kom jag nästan ut på min dagliga runda. Runt kvarteret tar inte en halvtimme, inte ens om man stannar vid bilhandlaren, men nästan.
måndag 8 maj 2017
Nästandagen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det var nästan det bästa jag har läst !!! Så suveränt beskrivet.
Ja, där fick jag nästan till det va 😉?
Skicka en kommentar