Backa, kvinna!

För fem år sen bytte vi husvagn. Den är för tung för mitt körkort.
Jamen, då ser jag väl till att ta ett sånt där B96, eller varför inte ett BE när jag ändå ska?

Hur gick det med det tror ni? Fem år svishade förbi och nu står vi här. I år är O-ringen i Örnsköldsvik. Det är rysligt många mil upp dit från Blekinge. Silverräven är kanske inte helt sugen på att köra alla milen själv, i synnerhet som vi kommer ha en smula bråttom upp. (Inte jättejätte, som i köra för fort, men tillräckligt för att inte alltför stora marginaler).
Dessutom, när jag stukade knät i Vemdalen kunde jag inte köra hem. Han fick köra hela vägen. Vi insåg då att vi i fem år lite blundat för faktum. Om vi kör med husvagnen och nåt gör att Silverräven inte kan köra bil, ja då står vi med skägget i brevlådan. Vi är i skogen och rantar och ett knä stukar man lätt, en vrist likaså.  Vi vill verkligen inte befinna oss så långt hemifrån och bli strandade. Klubbkompisar med B96-kort duggar ju inte heller tätt och har ju oftast en egen vagn att dra hem.

Vi har försökt att byta vagn, till en mindre, då den vi har är onödigt stor och bred. Men bilen är ganska tung den med, så det hade fått bli en yttepytteliten vagn och det funkar inte med två rätt stora barn.

Så...

Jag försökte boka mig på körskola i vintras, men de schabblade bort min intresseanmälan och jag glömde bort att höra av mig igen.

Förra veckan panikbokade jag en uppkörningstid, i juli. Inte många dagar innan avfärd mot Ö-vik.
I en stad 10 mil bort (det var närmaste stället som hade tid innan hösten).
Det är inte läge att kugga, alltså.

Så,  nu måste jag backa! Backa, backa och backa lite till.
Det är inte min paradgren. Jag kan typ varenda låt och artist från 80-talet, jag är en jäkel på kartor, jag har skrivit 1,9 på högskoleprovet och pussla det kan jag sannerligen. Men backa, det kan jag inte. Och absolut inte med en gigantisk husvagn bakom bilen.
Gulp!  Fatta hur nervös jag är redan.

Så ständigt på dagens agenda från och med nu - backövningar med släpet.