Vi paddlade till soluppgången i lördags. Ja ni läste helt rätt, till soluppgången!
Jag är ju Sveriges näst tröttaste på morgon (Hej Mamma) så det är inte värst många soluppgångar jag har sett sommartid.
Men va fasen, ibland får man anstränga sig och drivkraften kan man ju hitta i att det är skoj att chocka både sig själv och sin omgivning.
Så okristligt tidigt men så galet värt det!
Vi paddlade och njöt. När vi sen körde hem från havet (en mil ungefär) så fick vi tvärbromsa och stanna för det var så vackert. Dimma över fälten och fågelsång.
Lika häftigt som det var att äventyra lite en tidig junimorgon, lika gött var det att krypa ner i sängen igen.
2 kommentarer:
Jo, men visst kan man få uppleva fina soluppgångar även om man tillhör de morgontröttas skara. Bara att stanna uppe lite längre innan man går och lägger sig!
Känns lite som fusk men å andra sidan kanske ändamålet få helga medlen ibland, fniss
Skicka en kommentar