Motpol

När jag tycker nåt är jobbigt, då tänker jag numera på sommarjobbaren i Håverud. Hon vevade upp en hel j-kla järnvägsbro - för hand! Varje gång det kom en segelbåt i kanalen. Varje gång.

Nej, Nipe, du har det inte jobbigt på jobbet. Tänk om, tänk rätt.

Dagens vill-ha

Om tre veckor ska vi på bröllop. Med klädkod Kostym, vad det nu innebär.

Den här klänningen från Odd Molly vill jag ha.

(jag tränar hårt just nu på att komma ifrån svart top och jeans, som varit min ständiga klädsel sen jag fick Pillerill)

Jahapp, klänningen ja. Nu måste jag bara:

a) hitta en bank med avskilt läge

b) gå ner tio kilo på tre veckor

Tips nån?

Dagens övning

Dagens övning idag bestod av möhippa för blivande svägerskan. Ridning på islandshäst. Vi var lovade 1 timmes ridning, men det blev nästan 2 innan vi med ömmande rumpor och krumma ben satt av.
Jag åkte hem i kvällningen för att lösa av barnvakten, så till skillnad från de andra i möhippegänget, kommer jag ha ont kroppen i morgon men inte i knoppen.

Om att göra slut

För ungefär ett år sen gjorde jag slut. Avslutade en relation som bara tryckte ner mig i skorna.

Gjorde slut på en relation till förmån för en ny.

Jag pratar om min frisör.

Min exfrisör gjorde inget annat än att klaga på mig. Varje gång jag var där klagade hon på mitt hår, på hur jag skötte det, på de produkter jag använde, på hur jag hade det uppsatt, på ALLT.

Hon gjorde sig lustig över att jag alltid blundar hos frissan. Jag förklarade mer än en gång att det berodde dels på att det är olustigt att titta mig i spegeln utan glasögon och dels för att det är skönt att efter en arbetsdag bara sitta i lugn och ro och blunda.

Några månader innan jag slutade gå dit fick hon en kompanjon som hon utan att fråga började boka in mig hos. Denna nya tjej ärvde traditionen att håna mig för blundandet och var dessutom i mitt tycke ganska slarvig på att klippa.

Jaha, och? Varför slutade jag inte tidigare då? Det är ju bara att byta, som maken sa massor med gånger.

Men, jag är ju kvinna, ingen maskin. Vi är ju såna eller hur? Vi ska älta och fundera och skämmas lite för att vi värnar om oss själva. Man vill ju inte göra frisören lessen om man slutar. Hur knäppt tänkt är inte det? Hon gjorde ju mig lessen varje gång jag var där.

Till slut tog jag mod till mig och dumpade henne.

Bokade helt sonika av min förestående klipptid och ringde till ett annat ställe. Nåväl, inte helt sonika, min kära vän och kollega Malin hejade på mig från andra sidan bordet (läs: sparkade mig i arslet).

Så sen ett år tillbaka går jag till världens bästa frisör (i alla fall för mig). Varje gång jag kommer får jag sitta i en massagestol och få håret tvättat och hårbotten masserat. Hon klipper bra, pratar lagom mycket, klagar inte nånting, stylar håret väldigt fint och framförallt så är hon väldigt tålmodig med att jag glömmer tiden ibland.

Ibland är det väldigt lite som behövs för vardagslycka!

Skogsbravader

Idag har jag varit ute och gått i skogen med promenadkompis J. Sist vi gick i skogen gick det så här...
En succé värd att upprepas tydligen. Idag gick vi i skogarna runt kompisens mormors hus, tillika skogen i närheten av skidspåren jag brukar hasa mig runt på vintern.
Det borde ju borga för att vi hade full koll, eller?
Haha, ibland funkar inte riktigt min kompis minne och min inbyggda kompass hade nog fortfarande semester.
Efter en stunds promenad kom vi att korsa 10km-spåret, fast baklänges. Det är ingen smart kombination att gå en motionsslinga åt fel håll, med vetskapen om att det är ungefär 6 år sen nån oss bevistade den sist. Men vi är ju stöddiga flickor vi, så vi tänkte att det är väl en baggis att gå där, vi hittar väl.
Vad de små söta stöddiga flickorna glömde att tänka på var att det är lätt att missa bakvända spårmarkeringar när man pladdrar oavbrutet om ditten och datten.

Övning i positivt tänkande

Tänk följande:
Om man nu får för sig att steka lite kycklingdelar i ugnen sent en tisdagskväll
och man sen pratar lite i telefon
och man hör äggklockan pipa i köket, men fortsätter prata en stund
och man därefter sammanfattar samtalet för maken
och man sen låter samtalet glida över i annat ämne
och man därefter går igenom köket på väg till toan
och man då blir uppriktigt förvånad av att hitta kycklingdelar i ugnen.

Då kan man alltid tänka så här:
vilken tur, nu behöver jag ju inte skära i dem för att se om de är rosa i mitten
och nu finns det ingen risk att jag äter upp det kolesterolfyllda skinnet.

Sensmoralen i detta: det går alltid två uppsidor på en nersida.

Smått irriterad

Just nu har vi problem med felen, oj förlåt, jag menar ju elen.

Gammalt hus som blivit ombyggt, tillbyggt och kopplats samman med uthus på korsen och tvärsen, det ger en intressant kopplingshärva i elskåpen.

Vi har i varje renoveringsprojekt hittat el-lösningar av det mindre lyckade slaget. Man har ibland blivit riktigt mörkrädd.

I vår källare som vi nu renoverar ska det med tiden stå en kyl och en frys, som vi fått av snälla släktingar. Just för tillfället står dessa i förrådet, för att inte vara i vägen i garaget. Vi lever i ett avancerat 15-spel, haha.

I vilket fall som helst, kompis A ringde idag och undrade om vi hade plats i frysen, de behövde frosta av sin. Jamenvisst, vi kan ju alltid koppla in extrafrysen i förrådet där den temporärt står, där finns ju el.

Så bra det gick då. Hon tömmer sin frys och åker hem till oss för att lägga i vår, som jag satt igång tidigare idag.

Kolmörkt i förrådet. En säkring som gått. Men va f-n nu då! Vi sätter i en ny säkring, men den går med en gång. Till slut inser vi att felet beror på att frysens kompressor gått sönder när vi transporterat den mellan släktingarna och vår hem.

Ingen extrafrys alltså. Så j-kla typiskt. Där rök drömmen om stor-bak och blåbärspajer.

Stackars kompis A fick huxflux åka ner till våra gemensamma vänner och försöka klämma in maten där istället.

Men vad har då en kaputt frys med vårt elsystem att göra? Tja, inte mycket egentligen, förutom att när maken grejar med säkringarna, inser han att det går för många sladdar från just den säkringen, än vad elschemat säger. En tråd som vi inte vet vart den tar vägen. Been there, done that. Man måste tydligen ha lite spänning i livet, ohm och ohm igen...Som sagt, vi har problem med felen, el-felen.

Ljudtapet i dublett

Skruttafis leker idag med P, en relativt ny bekantskap i grannskapet. En förtjusande go' kille som klickade direkt med henne.
Vår Skruttafis är inte direkt känd för sin tystlåtenhet eller sin blygsel om vi säger så, men jag tror att hon mött, om inte sin överman så åtminstone, sin jämlike.
Efter att lunchat med Piff och Puff, är det inte utan att jag nöjt drar på mig hörselskydden för att gå ut och klippa häcken.

Smitare Samsung

Min förra mobil har en speciell feature. Den har fötter. Kanske inte den bästa feature som Samsung kunde ha kommit på, i alla fall inte i kombination med rymningsbenägenhet.
Den försvinner titt som tätt och hittas efter ett tag på de mest knepiga ställen.
Nu har den varit på rymmen sen tidigt i vintras tror jag. Döm om min förvåning när den dök upp i morse, inkilad mellan Skruttafis madrass och sängstommen.
Undrar vad den gjorde där? Det verkar ju inte direkt vara nåt hippt ställe av sällskapet att döma. Dammråttor är väl inte kända för sina vilda partyn direkt?

Tacksam för regn

Första veckan på jobbet avklarad. Tungt värre, av olika anledningar.

En kombination av både för lite och för mycket att göra, är en knepig balansgång för hjärnan.

I går kväll sen ankomst till kräftfesten. Sen ankomst hem till sängen förvandlade morgonen idag till sen förmiddag.

Frukost vid lunchtid, förvandlade elvakaffet till nästan-hela-eftermiddagen-kaffe, med missad möjlighet att bevista militära sjöfarkoster som länge kittlat min nyfikenhet.

Hrm, jag borde kanske vara trött, sur, sliten och ovanpå det ilsken över regnet?

Jag borde det, rimligen.

Men idag är hjärnan för trög även för det.

Jag nöjer mig gladeligen med att tacka regnet för att jag med gott samvete kan sitta inne och uggla. Slöläsa bloggar, gosa med barnen och in i det längsta dra mig för att cykla till Konsum för att inhandla kvällsmaten.

Tack regnet, jag behövde visst dig idag.

(och ta mig tusan, jag tror faktiskt att jag behöver en liten kall öl också)

Lilla mormor fyller år.

Lilla mormor fyller år. Pärontårta på altanen under päronträdet, det är inte helt fel en onsdagskväll.

Statusrapport efter första dagen

Åhhhh, fy.

Kramats

Idag har jag verkligen kramat ur det sista av semestern. Åkt båt, lunchat med goda vänner, lekt i lekparken, fikat hos hemkommen vän och kollega (jippie Malin, du är tillbaka), klippt gräs och ansat två buskar.

Pust.

Nu är jag redo för hösten på kontoret.

Eller, vänta lite nu. Vad då redo? Vem f-n försöker jag lura egentligen?

Snälla, ge mig fem veckor till!

Snart dags

Semestern sista låga fladdrar betänkligt. Egentligen är den redan slut, det är ju faktiskt bara helg just nu.
Just nu är jag mig själv evigt tacksam för att jag valt att gå ner i tid. Att vara ledig på just måndagar är ett smart drag, i synnerhet just nu!

Månskensdopp

En attans fin måne lyste upp vårt kvällsdopp i kväll. Barnen hos farmor, maken hemma igen. Dimma på vägen till havet. Totalt bleke och vi var garanterat ensamma att tycka dopp var en bra idé.
Låter romantiskt?
Tja, skitkallt i vattnet såväl som i luften, tog väl bort en del av tjusningen. Men varför klaga?

Ensam hemma

Maken och barnen utflugna. Ensam hemma i huset. Mörkrädd. Rädd för inbrott. Gissa hur mycket jag sov i natt? Försökte lugna ner mig lite med att läsa lite. Det kan ju kanske vara en bra idé, om man inte väljer mordgåta av Mari Jungstedt. Ibland är jag en smart kvinna. Ibland.
Kl 03 var boken slut, då var det istället varmt i sovrummet och kissenödigt. Vågade varken öppna fönstret eller gå på toa. Vaknade kl 10.25.

Nåt säger mig att jag måste jobba lite på den här rädslan.

Jag är en stor pojke nu, del tre

Sen nån timme tillbaka har Pillerill ingen blöja, utan kalsonger. Inte helt frivilligt kanske, pojken "vill inte bliva stur", på just den fronten. Resultatet so far, är lite påfyllning i tvättkorgen...
Skam den som ger sig, vi testar lite till.

Å nu kanonen.

Å nu kanonen.

Update: Ursäka bildkvalitetet och lutningen. Mobilfilmat och MMS-bloggat...

Kvällsdopp.

Kvällsdopp. Skruttafis ger er kokosnötbananen. Man hoppar i som en kokosnöt och kommer upp som en banan.

Det är måndag

Hur svårt kan det vara? Tre gånger försökter jag lämna in mina byxor till handarbetsaffären som skulle byta dragkedja. Två av de gångerna var det måndag. De har stängt på måndagar.
Tredje gången hade de semester på grund av marknad i stan.
Nu har jag försökt hämta ut byxorna. I dag var andra gången jag försökte. Vilken dag är det idag då? Det kom jag på ungefär tre meter från affären...

Det går bra idag. Riktigt bra. Köpte en ny bestickkorg till diskmaskinen. Det var inte billigt. Efter detta gick jag till leksaksaffären för att köpa ett nytt pooltäcke. Det var inte heller billigt. Vidare har jag letat mig fördärvad efter ett litet sketet batteri till min stegräknare. När jag hittade det och slängt det gamla, visade det sig att det var det jag slängde som var det nya och inte tvärtom. Sen konstaterade jag att makens stegräknare som legat oanvänd i klädkammaren i ett år, numera är spårlöst borta.
Om jag skulle ge mig på att sy lite, eller banta eller nåt annat som kan trigga mitt strålande humör ytterligare??