Ser ljuset, om än litet

Den där kursen.
Det är fredagkväll. Jag är så där trött man bara kan vara en fredag. Ni vet, soffan lockar. Ögonlocken är tunga som bly. Om jag förflyttar mig till den där som lockar, kommer jag somna innan jag hunnit landa med arslet.
Kursen. Den beordrar mig att stanna kvar här framför datorn. Jag är nödd och tvungen att leverera idag. Helst igår faktiskt. Helt ärligt borde jag gjort detta innan sommaren, typ.
Själv göra, själv ha.

Nu är jag klar med bilden som jag vill leverera ikväll. Texten kvar. Ordbajseri på hög nivå. Inte om en stund, eller i morgon, utan nu.
Nu.
I huvudet är texten klar men i oordning. Orden finns där men de dansar omkring. De vill inte stilla sig i fina rader. Jag värker fram varje mening, tvingar ner orden från dansgolvet ner på skärmen.
Jag ser ljuset, om är litet. Yttepyttelitet.

 

Det blir en lång natt.

Update kl 01:39: Jag har lämnat in! Tjoho! (första inlämningen av 4 visserligen, but still!)

En kort, inte så jobbig runda

Exakt så skrev hon, min cykelkompis.
Vi har lite olika definitioner, hon och jag, det framgår med tydlighet.
Aj och pust.

Det var ett tag sen jag cyklade, det känner jag i varenda cell av min kropp idag.
Rundan var fin och gick i underbar skog. Solen var på väg ner och det kom lite regnstänk. I öster bjöd himlen på en vacker regnbåge. Det blev en sån där cykeltur som inte bara känns i musklerna utan även i själen.

Uteliv

Både lördag och söndag ute i skogen.
I lördags i ösregn. Fullkomligt ösregn.
I söndags lite mer vettigt väder.

Första dagen gick det till och med jäkligt bra också. Kom tvåa i min motionsklass!
Andra dagen lite mer som vanligt, hrmf. Virrade bort en 6 minuter eller så mellan två kontroller. Totalt onödigt kan man tycka.

Men skogen! Det är så jäkla skönt att vara ute i skogen igen, på riktigt. Visst har jag tävlat och tränat i sommar, det har jag ju. Men det har ändå inte varit på riktigt. Jag har hållt igen lite för ryggen.
Nu försöker jag gå för fullt, nästan. Jag vågar använda kroppen och energin för att ta mig fram så fort jag kan. Rent krasst går det kanske inte så mycket fortare, men känslan är helt annorlunda.

Och utomhus - vilken uppfinning! Älskar't!

Hyfsat back on track

Jag har bestämt mig för att ge min orienteringssvacka sparken. Nu är det dags att damma av skorna och komma igång igen. Ryggen samarbetar nästan mer med mig om jag håller igång, så varför inte springa? Jogga eller tassa ska jag kanske säga. Skit samma, jag är igång! Det är huvudsaken.

I fredag var det Natt-DM i Blekinge. Springa natt, det är nåt helt annat än att springa orientering på dagen.
Allt är för det första i svartvitt, eller i alla fall i nån grågrön färgskala. Pannlampan gör att man ser bra, men inte alls lika långt bort som i dagsljus.
Det är lite läskigt, det kan man inte komma ifrån. Läskigt, men inte FÖR läskigt. Eftersom lampan sitter på huvudet, ser man aldrig mörkret tätt inpå som man gör om lampan hålls i handen.
Men det är helt magiskt! Naturupplevelsen blir mer intensiv. Det blir du och naturen på ett nästan brutalt sätt. Lite singlande snö uppifrån med, så blir man nästan religiös på kuppen.

Nån snö var det absolut inte i fredags, nej. Sprang i knälånga nylonbyxor och kort tunn tävlingströja. Det var varmt trots att jag valde de tunnaste tävlingskläderna.

Valde en Öppen 5. Fegade lite och tänkte att det kunde vara bra med en lite enklare bana.
Men det var ett tag sen jag sprang nattorientering, helt klart. Det är nästan ett år sen. Det märktes.
Virrandet till 2an hade lätt kunnat undvikas om jag hade haft vett att använda mig av kompassen. Halvvägs till 4an blev jag omsprungen av klubbens bästa D14-löpare som hade sällskap av en annan tjej. Det var de sista medtävlande jag såg på en halvtimme. Helt mörkt i skogen.
När jag sakta men säkert virrade mig fram mot 5an såg jag nåt lyse lite längre bort. Pust, då är jag inte helt själv då...
Väl i mål ser jag att det hela hade tagit ungefär så lång tid som jag befarat. Jag fick extermt mycket skogstid för pengarna och kom toksist i min klass. Härlig runda, men min egen orientering får inte riktigt godkänt.

Idag har vi tävlat igen. Sprang en Öppen 5 idag med, mest för att de inte hade nån svårare bana som inte också var längre. Kort men lite lättare, det kändes bra idag.
Nu satt orienteringen mycket bättre, men nånstans vid halva banan tog energin slut. Tvärslut. Huvudvärk och mycket tunga ben. Gick det mesta in till mål. Drog en Resorb och en hel vattenflaska, sen var jag på benen igen.
Så, lite varierat resultat i helgen, men vad gör väl det? Jag är tillbaka i skogen, på riktigt!

Man är som man är, tydligen

Inne på bloggen Trend och Träning hittade jag en länk till ett personlighetstest. Ett test där man klassar in människor i 16 olika personlighetstyper. Jag har gjort en större mer omfattande variant av detta testet några gånger innan, så jag tänkte att det kunde ju vara skoj att kolla igen.

Eller nej.
Alltså, det stämmer. Det gör det. Men jag vet inte, jag. Den personlighetstypen jag uppenbarligen faller in under (baserat på minst 4 tester utspritt under 15 år), är ganska ovanlig. Snäll, men lite svår. Både introvert och extrovert, men med mest dragning åt introvert. En sån där som är lite svår att förstå sig på. Tar man sig tid att lära känna en person med den här personlighetstypen, är det inga krusiduller nånstans.
Så ja, det stämmer ju. Jag har ett behov av andra människor och ett behov av ensamhet, men balansakten är lite vinglig.

Här är testet, som är fritt att testa för den som vill.

Update: Ja, och ni tänker helt rätt: va fasen gör hon en massa såna test nu? Hade inte hon en kurs i Photoshop att ta hand om?

Roadtrip till Götet

En snabb roadtrip till Götet blev det fredag till lördag. Skruttafisan fyller snart tonåring och har hela sommaren tjatat om Liseberg. Sist vi var där var 2009, så hon tyckte det var på tiden.
När vi var i Borås på O-ringen, var det inte alls läge att åka dit, även om vi ju var på armlängds avstånd. Att slåss med miljoner orienterare och till råga på allt även några triljoner Gothia  Cup-spelare var vi inte alls sugna på.
Det tar vi till hösten sa vi tillvarandra, jag och Silverräven.
Min kära kollega på jobbet upplyste mig om att Liseberg stänger på hösten. Oops.

Så, vi klämde in en roadtrip.
Eftersom det skulle tävlas orientering i morse, skulle vi lämna Liseberg runt 18-tiden igår.
Det var så roligt när klockan blev 17.45 så vi dissade logiskt och strategiskt tänkande och stannade kvar tills de stängde kl 23 istället.

Det blev en lång och jobbig körning hem. Trollen sov som grisar i baksätet och vi kämpade med körningen. Strax efter gränsen mellan Småland och Blekinge gav vi upp. Stannade på en skogsväg, fällde ner sätena och somnade bums.
Vaknade två timmar senare och körde sista biten hem. Hemma i säng kl 04.45.

Idag. Ja, gissa. Trötta som jag vet inte vad riktigt. Har legat i hängmattan och slappat.

Åhhh, beslutsångesten!

Alltså, jag måste bara prata lite kurs här...
Jag går en distanskurs i Photoshop. Det är hög tid att börja leverera där nu. Kursen läggs obönhörligen ner 1 december eller nåt sånt. Har jag inte lämnat in mina arbetsuppgifter innan 30 september är jag inte garanterad att jag kan bli godkänd.
Hur långt tror ni jag har kommit? Nä, inte så långt. Prokrastinering i sin ädlaste form.
Jag skyller på diverse orsaker, men att skylla ifrån sig gör ingen examen.
Dags att börja ta min tidsnöd på allvar alltså.
Första inlämningsuppgiften ska ske med en egen bild. Före och Efter och en förklaring till vad jag gjort och varför samt lite koppling till litteraturen.
Tjena.
Jag snubblar på det första hindret: att välja bild.
Hur svårt kan det vara?!
Nu har jag nog i alla fall decimerat urvalet till ett tiotal.

Ett höjdartips

Med sommarlovet i backspegeln kan jag konstatera att vi hann med en hel del. Trots vädret, eller förmodligen tack vare vädret.
Jag borde verkligen göra en lista på alla äventyr jag egentligen vill delge er som läser här. I mitt huvud snurrar små idéer till inlägg, men de kommer inte ut. En lista skulle göra det hela lite mer strukturerat och greppbart. Gillar listor. Utan listor kommer jag inte till skott, så enkelt är det.

Men. Inte idag. Jag har en webbkurs att ta tag i. Den har en deadline. Det har ju inte den här bloggen.

Men en litet tips på en trevlig dagsutflykt till Danmark. Åk till Camp Adventure Traetoppbane! Det är galet stort och bra. Det finns banor för tuffa tjejer och killar och det finns för såna som jag och för alla där emellan.
Vi hade testat två andra höghöjdsbanor i södra Sverige, men denna sopade banan totalt.
En timmes bilresa från Kastrup och du är där!

Sakta men säkert

Nästa sommar åker vi till Swiss O-week i Engadin/St.Moritz/Diavolezza.
Alltså, det ska bli hur häftigt som helst!  En 6-dagarstävling i alpmiljö. Jag längtar som en tok redan nu.
Men, Alperna är inte platt, det lärde vi ju oss redan i småskolan. Jag gissar att banläggaren inte har några som helst planer på att lägga banor med måttlig kupering.
Det är följaktligen ganska smart att träna i backig miljö. I god tid.
Så, lika bra att börja redan nu.
Idag tog jag första steget mot alptoppen. Ett gäng backintervaller joggandes med stavar.
Det var jobbigt. Det var inte så många intervaller, men det räckte. Sakta men säkert tänker jag träna upp mig inför detta. Bättre skynda långsamt än tvärtom.
Gott så.

Förresten så fyller min lilla mamma 70 år idag! Det firade hon med att stå på händer mot husväggen. Grattis Mamma!



This too shall pass

Alltså, den här börjajobbaångesten. Den är inte rolig. Jag är ju inte unik på nåt sätt, det är ju en tröst i det hela i alla fall.
Tillåter mig att vara lite slö och dränerad på energi och glädje just nu.
Försöker vara snäll mot mig själv. Förra veckan tolkade jag det som "proppa i mig godis".  Denna veckan har jag kommit på bättre tankar och tog idag en liten tur ut i blåbärsriset.
Ah ja. Det går över, det gör ju det.

Jahapp

Dags att gå till jobbet igen.
Den här semestern går nog till historien som den snabbaste, kallaste och blåsigaste.
Inte dålig alls egentligen. Men kort.
Fyra veckor är verkligen inte fy skam, men mentalt känns det som två på sin höjd.
I morse när jag låg och mornade mig, kom jag på att jag nog glömde skriva upp mina lösenord. Som konsult har man ju inte bara de till alla nätverk och system hos sin arbetsgivare utan även alla motsvarande hos kunden också.
Hoppla. Det blir nog lattjolajban imorgon.

Eftermiddagsnöje

Lite cykling sådär en måndageftermiddag.
Det är inte så tokigt. Bra regnskydd med tät skog.

Nu en sen lunch och en kopp kaffe.
Semester i sitt esse.

Etapp fem

Sista etappen på O-ringen blev en överraskande sådan.
Eftersom jag sprungit i den skogen tidigare under O-event (som är i november varje år), så förväntade jag mig rejäl kupering. Det var det också - men bara till starten. Väl ute på banan var det mest träsk och rotvältor kändes det som. Visst var det nerför på slutet, rejält nerför, men inte så mycket i övrigt.
Men vägen till starten! Jädra i min lilla växellåda, vilken uppförsbacke.
En asfalterad väg som gick rakt upp för berget. När den tog slut, tog en ännu värre stig vid.
Väl uppe vid start kände jag mig helt färdig.
En kvarts vila och sen jaktstart. En rolig bana om vi då bortser från en av de där rotvältorna som jag snubblade vid. Drog i backen så det tjongade om det. Drog knät i en sten och händerna rakt i den svarta myllan.  När jag kommit i mål insåg jag dessutom att jag slagit i överarmen för min triceps funkade inte så bra. Nu är det dock bättre så det var inte så farligt när allt kom omkring.
Efter att harvat runt uppe på berget bar det av neråt mot Borås Arena där målgången var. En mäktig känsla även om sen inte slår förra årets sista målgång.
Rätt nöjd med min insats under veckan, ryggen mår inte sämre och orienteringen var utmanande, vilket jag gillar. Ju svårare desto bättre.
Nu efter veckan i Borås är vi rätt sega, som förväntat. Vi chillar och njuter av att få diska inomhus och av att ha varmvatten igen.

Etapp fyra

Skulle aldrig skrivit det där om att det går bättre och bättre...
Idag hade jag inte riktigt rätt fokus. Benen var lite sega till en början och sen började huvudet älta allt som gick småsnett.
Gjorde väl inga stora missar egentligen, mer än ett tidsödande besök i ett djupt kärr. Men alla småmissar tog en evinnerlig tid kändes det som.
Jaja, jag håller ihop i ryggen och springer lite granna i alla fall. Det är värt mycket, bara det!
Barnen springer fort och bra och är överlag nöjda med sina lopp (ja, om vi bortser från idag).

Bättre å bättre

Det går sakta bättre och bättre etapp för etapp på O-ringen.
På Etapp två var jag trött och hade ingen kraft i benen. Terrängen var lite mer förlåtande så resultatet blev många minuter bättre än etappen innan.
Igår var det vilodag. Vi var tre familjer som i regnet provade Höghöjdsbanan vid djurparken. Ja, inte jag då - jag fotograferade istället.
Idag var det en ganska lärt bana och mycket mjuk mossa att springa/lufsa på. Passade mig väldigt bra och idag hade jag en tid i mål som stämde med mina förväntningar.
Nu blir det efterlängtat kaffe i förtältet.

Etapp 1

Det blev väldigt mycket skog för pengarna på Etapp 1 av O-ringen. Jag, som har noll tidsuppfattning när jag orienterar, kände ute i skogen att "det här tar en evinnerlig tid". Det gjorde det.
Jisses. Ändå gick jag bra, spikade nästan alla. Svår bana och svår terräng, men väldigt roligt! Nu regnar det...

Att skaffa sig jobb

Ibland undrar nog både folk och jag själv hur det står till hos mig och Silverräven. Inte alltid är våra tankegångar raka, uppenbarligen.
Nu har vi gått och köpt oss ett litet projekt. Ett till ska jag väl tillägga.

En liten husvagn. Som om vi inte redan hade en att ta hand om.
Så här tänkte vi: vi köper en skruttig vagn, rustar upp, piffar till och säljer igen.
Under tiden vi äger den kan jag passa på att övningsköra med den, så jag kan ta det där "utökade B", och sen kan köra den andra vagnen.
Win-win liksom.
Nånstans på vägen lovade vi kompisar att de kan få låna den till O-ringen. Det börjar nästa helg. Ett lite oövertänkt men samtidigt smart sätt att få ändan ur (eller i ) vagnen. Igår och idag har vi sanerat/städat/putsat husvagn. Nu är den snart fin i alla fall på insidan.
Har man inte jobb, skaffar man sig, typ.

I övrigt har jag gått 11km till på Blekingeleden ihop med Skruttafis. Vilse gick vi också, där markeringarna lämnar en hel del att önska. Fin skog. Mycket fin skog. Massor med smultron och blåbär som blev mellis på vägen.

Ut ur radioskuggan

Tillbaka hemma igen efter några dagars radioskugga.
Först var vi på Tjoget, som är en stor stafettävling i orientering, som i år gick vid Kosta flygfält i Småland.
Som vanligt inträffade säsongens första värmebölja samma helg och det kändes minsann. Två dygns konstant svett- och klibbkänsla. Varje gång jag såg Skruttafis och Pillerill uppmanade jag till att dricka vatten.
- Drick vatten! Drick vatten! Tjatmamman kände sig som om hon hakat upp sig.
Det lönade sig, för de klarade att springa fort i värmen utan några men. Det fanns andra stackare som inte klarade springa i värme lika bra, och fy vad hemskt att se detta lidande. Folk som raglade fram på upploppet är inte roligt att se.

Efter helgen åkte vi hem och körde ett tvätt-race och packade om inför tävlingar på Österlen.
Tre kvällstävlingar med turistande på dagarna. Ett helt perfekt upplägg!
Lite synd att det var så tätt inpå stafetten, för vi orkade inte helt att turista i den omfattningen vi hade tänkt. Framför allt hann vi inte åka ner till Österlen dagen innan, utan kom fram bara en timme innan första start.
Tävlingen brukar gå i anslutning till campingen och i år bodde vi verkligen nära!

Ena dagen drog Silverräven med barnen och en annan pappa med barn till Tosselilla. Vi två mammor som blev över, liftade med mamma och pappa till Kivik och sen cyklade vi tillbaka.

Det var fullt tillräckligt med 11km cykling i det kvava vädret och efter att ha legat och solat i hamnen några timmar innan. I skogen vid Ravlundafältet hittade vi smultron och det blev ett perfekt mellanmål.

Tävlingarna gick bra för familjen, men barnen hamnade precis nedanför prisgränsen på resultattavlorna. Retligt, men å andra sidan gjorde de stabila och snabba lopp. Konkurrensen är hård, i synnerhet i Skruttafisans klass.
Själv tog jag en öppenbana sista dagen och gick runt, nästan hela. Kunde inte låta bli att jogga lite. Det gick bra och jag är nöjd med placeringen med tanke på min hastighet. Kan man inte springa fort kan man gå rakt tänkte jag, och lekte Linus på Linjen istället. Väl i mål visade GPS-klockan att jag avvikit totalt ca 100m från den tänkta linjen. Det är jag mycket nöjd med.

Nu är vi hemma igen och njuter av ljudet från tvättmaskinen...

Självdrag

Toalettvagnarna har självdrag kan man säga.
Stafettävling med camping mitt på ett gammalt flygfält, det är en svettig historia. Själv sprang jag inte och tur var väl det. Värme är inte min grej och jag får lätt värmeslag.
Det räckte gott och väl att vara coach. En och en halvtimmes sömn i varm husvagn och sen en ojämn kamp mot knotten som härjade vilt där på natten.

Träningsmagi

Igår och idag var det orienteringstävlingar i Hällevik, på Listerlandet. Pa Lister som di säger.

Upploppet gick från stranden, in genom staket, in till utomhusbadet.
Igår tittade jag på min familj som sprang och tog DM-plaketter i sprintdistans - åh vad mammahjärtat svämmade över där!
Idag var det långdistans och jag tänkte gå en runda i alla fall.
Över 2 km att gå till start och hujedamig vad varmt det var! Ångrade mig lite där en stund.
Efter start var det uppför, upp på Stiby backe. Där hittar jag, tänkte jag, eftersom vi häckade där rätt mycket förra sommaren när vi hade husvagnen på eftersäsong i Hällevik. Vi plockade en abnorm mängd björnbär där bland annat.
Det hjälpte ju föga idag. Virrade lite i alla fall.
Men framför allt - jag joggade lite! Kunde bara inte låta bli, det var ju så tråkigt att gå fort.
Joggade kanske en tredjedel av sträckan och det gick riktigt bra faktiskt. Jag kommer säkert få fan för det i morgon, men den smällen får jag ta då. Nu är jag mest nöjd.

På vägen hem båda kvällarna har det varit helt underbart fint ute. Solnedgång och månuppgång på samma gång. Synd att systemkameran var hemma...