Tänk på vilodagen så du helgar den

Är ju ledig på onsdagar numera. Det kan var ett av de bästa valen jag gjort i mitt yrkesliv, faktiskt.
Just att vara hemma mitt i veckan, så smutt!
Jag har två saker som alltid är bokade på denna dagen: lunch med bästa M och sen ett gruppträningspass på bästa gymmet. I övrigt är det fri lek på schemat.
Problemet är att jag tenderar att lägga in så mycket på att "att göra-listan" att jag blir helt förlamad och bara fastnar i soffan. Jag tar varken tag i de där sakerna, eller struntar i dem och istället typ yogar, eller går en runda i skogen - som jag definitivt hade behövt.

Idag bestämde jag mig redan i sängen: idag ska jag först prioritera att bara vara, och sen få lite gjort.
Så jag drog på mig lite kläder och gick sen sonika ut genom dörren. En promenad ner till ån skulle väl kunna funka tänkte jag. En halvtimme bara promenera och sen äta frukost och efter det fixa lite på den där listan.

Hm, det var så skönt i solen, att jag lät bli att tänka på tiden. Den lilla promenaden blev längre och längre och till slut över timmen lång. Helt avslappnad i sinnet när jag väl kom hem. Resten av förmiddagen kunde jag med lugnt sinne beta av flera punkter på listan. Ett genidrag helt enkelt att prioritera upp den mentala vilan.

Bara på film, eller?

Idag när jag kom till jobbet var jag med om en sån där grej man tror bara händer på film.
Parkerade bilen och som vanligt var det lite blåsigt. Jobbar i Karlskrona vars centrum ligger ute på en ö i havet, därav vanligheten i att det blåser.
Som sagt, parkerar och kliver ut ur bilen. Några meter från bilen tar vinden tag i mig och då händer det: min halsduk, modell lång, blåser iväg! Ni vet så där som de bara gör på film. Jag trippar till på mina högklackade så där elegant och fångar den i flykten. Stryker mitt rufsiga hår bakom örat och skrattar till lite förtjust.
Nä, det gjorde jag inte. Det var nog mer så här: jag hann få ut en hand och fångade den, svor en ramsa på bred smålänska och förbannade den där jäkla blåsten. Tog min matlåda i näven och stegade in på kontoret i mina Eccoskor.

Mycket skog

Det är mycket skog just nu. Idag en fin promenad i både park och skog. Blåbärsriset har börjat slå ut ordentligt. Det börjar bli grönt på vissa träd. Vitsipporna tokblommar.
Granarna är ljusgröna i grenändarna. Och framförallt så har lärkträden fällt de gamla barren och börjar få nya härligt ljusgröna.
Tänk vad mycket mer medveten jag har blivit över vårens framfart än för några år sen.
Nu kommer några dagar på raken med inomhusaktiviteter både på dagtid och kvällstid. Tur jag har tankat skog.

Uteliv

Cykling igår och orientering idag. Härligt mycket skogsluft i lungorna. Boostad för en ny vecka.

Rot och sten

En timmes mtb - träning idag. Tillsammans med Silverräven och mina föräldrar plockade vi in skärmar och enheter från torsdagens orienteringsträning. Ja, jag cyklade och de andra tog apostlahästarna.
området vi var i ligger bara några kilometer hemifrån och här har vi varit flera gånger, men jag lyckades faktiskt att till 90% cykla på stigar jag aldrig besökt tidigare. Roligt men krävande. Här var många rötter och stenar att bemästra. En och annan lerpöl och ett stort antal hästskitar med. Mör i kroppen men glad i knoppen!

I mörkret är alla kontroller grå

Just nu pågår Natt-SM i orientering i Karlskrona. Det regnar, är ganska kallt och löparna bommar friskt. Dessutom har brandlarmet gått tre gånger och vi har tvingats ut från den varma torra lokalen vi sitter i, ut i regnet. 
Men vet ni, det är alldeles underbart ändå. Älskar nattorientering!
(Ja jag vet att jag förmodligen inte hade sagt samma sak om jag irrat runt där ute i den blöta kalla skogen, men det tar vi ingen hänsyn till just nu...)

Ingen Super(wo)man idag

Hm, jag skulle aldrig sagt nåt om styrketräningen. Nu jinxade jag allt genom att säga att det lossnat rejält på vissa övningar.
Fick hybris igår och persade rejält i vissa övningar i Cable Cross. Det borde jag inte gjort.
Har förmodligen en gammal skada i musklerna strax under revbenen (längdskideluftfärd i Idre) och den gillade INTE det där persandet.
Nu kommer jag knappt ur stolen. Vissa rörelser är inte att tänka på. Hoppas det är träningsvärk bara så jag inte gjort nåt värre.
Så här sitter ingen Superwoman idag. Bara en helt vanlig klenfia med ont i sidan och med ett abnormt kakbehov. Tur jag inte har kraft att öppna dörren till frysen...

Cykelrundan från i helgen hade jag tänkt att upprepa på lördag (kontrollerna måste ju in igen), men det får nog delegeras.

Fram och tillbaka

Lustigt det där med framstegen på gymmet. Jag har sen i november regelbundet tränat styrketräning. Inte fullt så många gånger i veckan som jag kanske skulle behöva, men har väl fått till 1-2 ggr i veckan i alla fall.
Det går sakta framåt, det gör det. Men det går i intervaller. Det händer inget, inget, inget och sen tjoff så lossnar det rejält på vissa övningar. Sen upplever jag också tvärtom. Det händer massor och jag känner mig starkare och (inte minst) mer rörlig, för att sen helt plötsligt tappa det mesta.
Som just nu. Ganska ofta på onsdagarna gör vi en övning som tränaren kallar Superman: ligga på mage på bollen och lyfta ett ben och motstående arm, hålla 5 sekunder och sen byta ben/arm. I början i vintras kunde jag inte alls. Vinglade och spände magen fel. Sen kom jag på jag skulle göra och det gick bra - fram tills förra veckan. Nu funkar det inte alls igen?!
Jaja, det är väl så det ska vara? Har ni det likadant?

Dubbelfyra minsann!

Hoppsansa, undertecknad fyllde dubbelfyra idag! Det är inte var dag man gör det, minsann.
Skönsång, paket och frukost på sängen. En bra start på dagen.
På jobbet tajmade jag in att få sitta och rita i Illustrator hela dagen, vilken fin grej.
På kvällen fick jag sen sitta i långdraget möte med klubben, kanske inte lika fin grej.
Mer firande i morgon, när släkten kommer.

Baka baka liten kaka

Eftersom nån i familjen fyller år i morgon tänkte jag baka lite.
Kärleksmums. Inte så avancerat, men tydligen tillräckligt avancerad för mig idag. Alltså, hur kan jag bara misslyckas med nåt jag gjort massor med gånger och när jag till och med har receptet framför mig? Tydligen gick det väldigt bra. Dö-bakad och alldeles för stor form i förhållande till smeten (fast det står faktiskt så i receptet). 
Lackade ur och tillämpade principen "gör om-gör rätt". Bläddrade fram ett säkert kort  - Farmors chokladkaka (finns i äldre upplaga av Sju sorters kakor, testa den!).
Skulle sen göra glasyren till kärleksmumsen, tänkte att nån offrar sig säkert på att äta upp den trots att den inte blev föremål för att bjuda kollegor på.
Glömmer hälla i kaffet och konsistensen blir något märklig. Där tog jag en taktisk vila och lät Silverräven ta över. Vi hittar kaffet och sen blev den väl i alla fall bredbar.
Vissa dagar är det inte lätt att vara Nipe i köket, sannerligen.

Inte alltid njutbart

Tog en runda i skogen idag på min mtb. Vi skulle hänga ut kontroller till veckans klubbträning och tänkte att det blir en fin cykeltur. I området finns en utmarkerad mtb-runda som är rätt teknisk. Idag var den inte bara teknisk, det var jäkligt lerig också. I vinter har nån avverkat i den skogen och kört med skogsmaskin på stora delar av rundan. Inte så väldans njutbar alls faktiskt.
Vi fick i all fall ut de kontrollerna vi tänkt oss, resten får bli utsatta en annan dag.

Studiebesök i Brösarp

Idag var det tidig revelj. Vi ska till Brösarp på studiebesök på en stor orienteringstävling, Swedish League. Om några månader anordnar vår klubb SM-tävlingar och därav studiebesöket. Vi får tillfälle att komma "back stage" för att få information och inspiration till hur vi ska lösa vissa uppgifter.
Min uppgift är att vara tävlingssekreterare vilket innebär att administrera incheckning av löpare och ledare och ge dom deltagarkuvert med nummerlapp, bagagetags och ett gäng prylar till. Sen är jag webansvarig också. Så det blir en spännande dag idag, har många saker att titta på.
Barnen ska springa, så det hade jag också tänkt att hålla lite koll på.
Vad gör ni denna fina lördag?

Lite mer utmaning

Det här inlägget dök upp på Facebook på första april. Hejdlöst roligt för en orienteringsnörd.

Det vore onekligen en lite större utmaning i skogen, i synnerhet den svarta skärmen på natten.

Är det inte typiskt?

Det här inlägget är väl en smula skrattretande för er som pendlar med bil i storstadsregionerna, men ni får betänka att detta handlar om lilla Blekinge.
För andra gången denna veckan var det totalstopp ute på E22 på vägen hem från jobbet. I början på veckan fick man svänga av i Nättraby och sen blev vi omledda långt norrut över Fridlevstad, en jätteomväg. Silverräven som körde bara några kilometer före mig (nej, vi kan inte samåka till jobbet tyvärr), ringde och tipsade om att gena över skogarna så att omvägen blev några kilometer kortare. Det blev stressigt hem för att hinna med träningar och dylikt. Nåväl, det är ett typiskt ilandsproblem, men i vinter/vår har det varit stopp flera gånger så liiiite irriterande ändå. Försöker se positivt på det hela och njuta av fin natur och vägar vi inte kör så ofta (typ nästan aldrig).

Idag var det dags igen. Kissenödig redan när jag körde från jobbet, givetvis. Silverräven ringde när jag ännu inte lämnat Karlskrona och varnade mig, han hade då suttit i bilkö en halvtimme och rört sig 100 meter. Orsaken var en olycka där vägen är enfilig.
Jag tänkte att det är lika bra att skippa E22,  ta det säkra före det osäkra och köra en egenplanerad omväg. Silverräven skulle ta barnen till träningen och han hade redan gett upp hoppet, så jag blev den som helst skulle hinna hem.
Körde över Rödeby/Fridlevstad/Tving för att sen ta mig neråt E22 på behörigt avstånd från stoppet.
Det gick ju bra halva vägen. Vad händer sen? Jo, det som alltid händer när man kör på småvägar. En bil med släp, som kör sakta. Krokig väg, så ingen chans till omkörning. Jaja, njuta av stunden på landet var det ja...
Efter nån mil delar sig vägen och vi ska åt olika håll, tack för det! En kilometer senare, vad händer då tror ni? Kommer ikapp en traktor. Den kör i 40km/h men blinkar vänster, vad bra! Nej, så bra var det inte. Han hade glömt stänga av den, så i snigelfart låg han framför mig och blinkade vänster i en mil. Suck. Lite lätt vinglig var han över vägen och en smal väg, inte en chans att komma förbi. Vågade inte heller för den delen, tänk om han helt plötsligt skulle få för sig att svänga vänster just som jag kör om?
Ingen mycket koll i backspegeln där inte.
Ja men självklart att han har rätt att köra där och ja självklart kan ju jag öva på att gilla läget. Men åhhhh, vad frustrerande när tiden tickar och träningen redan börjat och jag redan blivit sinkad av det där stoppet.
Dubbla tiden att köra hem idag, mot normalt.
Kom hem och kastade på mig träningskläder i raketfart. Silverräven kom i samma stund och fort in med barnen i bilen och ut till träningen. Vi hann till sista starttid med nån minuts marginal.

Ska trenden vara så här på vägen hem, ska jag nog preppa bilen med träningskläder, mellanmål och ljudbok i fortsättningen.

Miss i planeringen

Igår: värmerekord. Jag jobbade.
Idag: regn och grått. Jag ledig.

Kära vädret, hur tänkte du där?

Värmerekord i Blekinge

I mittersta Blekinge var det idag värmerekord med 21 grader. Jag jobbar i östra Blekinge, bara drygt 3 mil därifrån, ute vid havet. Där var det inte några värmerekord, det kan jag lova. Helt vanligt aprilväder. Behagligt med lite bris. Inte varmt. Enligt SMHI var det 15 grader men med blåsten så kändes det  som  10 kanske?
Häftigt ändå att det kan skilja så mycket.

Tji fick jag

Skulle till en fin kompis ikväll, men innan dess skulle jag hinna träna. Jag skulle inte hinna till gymmet, så jag tänkte ge mig på att träna hemma. Skrev ihop ett litet pass med gymboll, kettlebell och kvastskaft. Peppad till tusen skulle jag sen bara hem, svida om och pumpa bollen som såg lite hängig ut.
Strular med kompressorn, som vanligt (en alldeles egen ilsken historia) och tiden tickar på. Efter mycket om och men blir bollen pumpad och jag tar den i famnen och går in till huset från garaget.
Men, vad är det som låter? Jo, ett litet, litet sketans hål som läcker ut luft. Ingen boll, ingen träning.
Tji, fick jag.
Kompenserade det hela med hämtpizza, kladdkaka och glass. Balans kallas det.

Utrotningshotat?

Var hos släktingar idag och firade födelsedag. Släktingarna har precis byggt hus och området de bor i är under uppbyggnad. Ett stort skogsområde i utkanten av en medelstor stad, där man nu bygger en helt ny stadsdel. Det är villor blandat med bostadsrättsradhus och lägenhetshus.
Fina hus, det måste jag säga.
Men färgerna? Det är fritt att välja färger i det här området, men det finns bara vita, grå och svarta hus. Mest vita, sen svarta och minst grå. Dörrarna är vita eller mörkgrå, nån enstaka röd. Liggande träpanel i de flesta fallen.
Snyggt, ja ganska. Tråkigt och slätstruket, ja mycket.
Inte ett enda gult eller rött hus?!  Vad hände? När blev det så här?

Oavsiktligt aprilskämt

Det var tydligen ett aprilskämt det där om att jag skulle orientera idag. Pillerill var inte alls upplagd för varken tidig morgon eller löpning i skog, så jag fick stanna hemma med honom. Så kan det gå.
Ligger fortfarande i sängen med känslan att jag idag har eoner av tid. Tid som kommer gå till att tvätta  några ton, fixa en present till ett barnkalas, ta en långfrukost och sen det bästa av allt - hämta min efterlängtade vätskeryggsäck på posten! Förhoppningsvis ska jag prova den senare i eftermiddag.
Vad har ni för planer för dagen?

Bryta ny mark

Imorgon är det orienteringstävling i Östra Göinge. Det är första tävlingen i trakten för mig. Nej, nu ljög jag, inser jag. Förra året sprang jag stafett i lag med en världsmästare i ungefär samma område. Det hade jag förträngt glömt.
Men det här är verkligen inte ett område jag har koll på, trots att det inte ligger så fruktansvärt långt från varken där jag är uppväxt eller där jag bor nu.
Ska bli spännande. Min gissning är att det blir som det brukar. Jag åker dit, rantar runt i skogen och tycker det är fantastiskt, åker hem och yrar om att vi borde flytta dit. Har hänt förr, onekligen.