torsdag 7 april 2016

Är det inte typiskt?

Det här inlägget är väl en smula skrattretande för er som pendlar med bil i storstadsregionerna, men ni får betänka att detta handlar om lilla Blekinge.
För andra gången denna veckan var det totalstopp ute på E22 på vägen hem från jobbet. I början på veckan fick man svänga av i Nättraby och sen blev vi omledda långt norrut över Fridlevstad, en jätteomväg. Silverräven som körde bara några kilometer före mig (nej, vi kan inte samåka till jobbet tyvärr), ringde och tipsade om att gena över skogarna så att omvägen blev några kilometer kortare. Det blev stressigt hem för att hinna med träningar och dylikt. Nåväl, det är ett typiskt ilandsproblem, men i vinter/vår har det varit stopp flera gånger så liiiite irriterande ändå. Försöker se positivt på det hela och njuta av fin natur och vägar vi inte kör så ofta (typ nästan aldrig).

Idag var det dags igen. Kissenödig redan när jag körde från jobbet, givetvis. Silverräven ringde när jag ännu inte lämnat Karlskrona och varnade mig, han hade då suttit i bilkö en halvtimme och rört sig 100 meter. Orsaken var en olycka där vägen är enfilig.
Jag tänkte att det är lika bra att skippa E22,  ta det säkra före det osäkra och köra en egenplanerad omväg. Silverräven skulle ta barnen till träningen och han hade redan gett upp hoppet, så jag blev den som helst skulle hinna hem.
Körde över Rödeby/Fridlevstad/Tving för att sen ta mig neråt E22 på behörigt avstånd från stoppet.
Det gick ju bra halva vägen. Vad händer sen? Jo, det som alltid händer när man kör på småvägar. En bil med släp, som kör sakta. Krokig väg, så ingen chans till omkörning. Jaja, njuta av stunden på landet var det ja...
Efter nån mil delar sig vägen och vi ska åt olika håll, tack för det! En kilometer senare, vad händer då tror ni? Kommer ikapp en traktor. Den kör i 40km/h men blinkar vänster, vad bra! Nej, så bra var det inte. Han hade glömt stänga av den, så i snigelfart låg han framför mig och blinkade vänster i en mil. Suck. Lite lätt vinglig var han över vägen och en smal väg, inte en chans att komma förbi. Vågade inte heller för den delen, tänk om han helt plötsligt skulle få för sig att svänga vänster just som jag kör om?
Ingen mycket koll i backspegeln där inte.
Ja men självklart att han har rätt att köra där och ja självklart kan ju jag öva på att gilla läget. Men åhhhh, vad frustrerande när tiden tickar och träningen redan börjat och jag redan blivit sinkad av det där stoppet.
Dubbla tiden att köra hem idag, mot normalt.
Kom hem och kastade på mig träningskläder i raketfart. Silverräven kom i samma stund och fort in med barnen i bilen och ut till träningen. Vi hann till sista starttid med nån minuts marginal.

Ska trenden vara så här på vägen hem, ska jag nog preppa bilen med träningskläder, mellanmål och ljudbok i fortsättningen.

Inga kommentarer: