Det ringde i förmiddags. Det var mamman till en av Pillerills dagiskompisar. Hon undrade om han ville hänga med deras familj till Leklandet. Yngsta dottern hade fått tokspel för att äldsta var ditbjuden på kalas, så de tänkte dra dit hela familjen och låta den yngsta ta med en kompis.
Öh, vi behöver nog inte fråga honom om han vill, sa vi.
Rätt gissat, Pillerill blev nästan stum av lycka.
Och otålig. Det är jobbigt när klockan inte tickar lika fort som ett femårigt lyckligt hjärta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Sådana vänföräldrar är guld värda. min Majblomma fick hänga med på ett hörn tillsammans med bästaste vännens familj för ett tag sedan.
Hon var också salig!
Ja, såna värföräldrar är helt underbart!
Skicka en kommentar