Söndagens tävling började mycket tidigare på dagen. Dessutom var det 1300m att gå till start, så klockan ringde ganska okristligt tidigt. Tur att vi drog tillbaka klockan en timme på natten...
Fortfarande varmt för årstiden, men med lite regn i luften och rejält dimmigt.
När jag står i startfållan är jag kissenödig. Ganska öppen bokskog och två minuter kvar till start. Knip, kvinna, knip.
På väg mot 1:an springer jag längs med en bäck. På andra sidan springer en äldre herre som uppenbarligen ska till samma kontroll. Horn i pannan som växer och så fasen heller att jag ska vika ner mig för en som är 30 år äldre, tänker jag. Stämplar sekunden innan och den mentala segergesten är både gigantisk och lite egotrippig. 2:an ligger i en brant och vägen ner från kontrollen går nog egentligen i lite för hög fart för att kännas helt komfortabel. Precis när jag kommer ner, hör jag ett märkligt ljud bakom mig. Tittar upp och ser en annan äldre herre komma rullande rakt mot mig.
- Oh jisses, hur gick det?!
- Öh, bra tror jag, säger den äldre, numera inte så rena herren, och ställer sig upp på skakiga ben och tar det sen lite mer sakta nerför resten av branten.
Dagens enda bom kommer när jag går på fel brant mot 4:an. Dels går jag inte tillräckligt högt upp först och sen alldeles för långt åt vänster. Vi är flera som letar här samtidigt och ganska snabbt inser vi att vi är några hundra meter fel.
Här är bland annat en dam från en dansk klubb, som stämplar sekunden före mig. Hon verkar sen ha samma kontroll som jag, så vi springer parallellt med varandra där en stund. Hon springer i samma hastighet hela tiden, så i backarna sackar jag efter, men på plan mark är jag snabbare. Horn som växer igen och Nipe vinner kontrollen med en halv sekund. Oh yes! Samma visa till nästa kontroll, hon drar ifrån i backarna och jag tar igen det nerför. Hennes horn är ungefär lika långa som mina och vi flinar lite när vi inser att även kontroll nr 7 är gemensam. Här väljer hon att gå rakt genom skogen och dessutom strunta i vätskekontrollen som jag siktat in mig på. Nu jäklar är det kamp, så den vätskan intas mycket, mycket hastigt. Full fart längs med det gröna och shit, hon kommer ut i den vita skogen exakt samtidigt som jag! Eld i rumpan fram till kontrollen. Oh yeah, oh yeah, oh yeah, vad gött det känns!
Nu skiljs våra vägar och tyvärr hittar jag inte henne på TC senare, hade tänkt tacka henne för den extra kämparglöden hon väckte.
Lång raka innan sista kontrollen, rakt genom travbanans stallgård. Det luktar höst och häst i salig blandning och luften var så där härligt full av syre. Vilket underbart lyckorus sista biten in mot mål! Springer förbi en stalltjej och hindrar min impuls att skrika till henne: Vad gott det luktar här! Hur idiotförklarad hade jag blivit om jag gjort det? Där kommer en blöt och smutsig 40-taggare över gårdsplanen och skriker att det luktar gott precis utanför gödselstacken?
I mål och sen lägger jag snabbt till en sista kontroll, på bajamajan, och den mentala segergesten den är nog dagens största.
Jag blev trea igen och därmed trea totalt. LindaLottaPusing tog sig upp två placeringar och blir femma i samma klass. Så himla bra jobbat, syrran!
Pillerill och Skruttafisan behöll också sina placeringar och blev etta respektive trea i sina klasser.
Silverräven, sprang som vanligt fort som f-n, men hade lite, hrm, intressanta vägval på sin bana. Men, han sprang först med Pillerillen och sen sin egen bana. Lägger man därtill den långa sträckan till starten, så gjorde han en enastående insats på ca 1 mil den dagen. På lördagen sprang han också dubbelt, så han fick totalt mest Bornholmsskog för pengarna.
Övriga släkten sprang också med beröm godkänt, så det är bara att konstatera att orienteringstävling i kombination med födelsedagsfirande på en ö i Östersjön, i slutet av oktober - är ett alldeles lysande koncept som bör upprepas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar