På väg

Har tänkt mig att genomföra en sak i höst. Jag ska cykla/gå hela Blekingeleden. I etapper ska tilläggas, vilket är en nödvändighet om det över huvud taget ska lyckas. Ni vet, barnen, vardagen, jobbet, vädret, makens tjänsteresor, klassmöten, styrelsemöten och allt det där andra som gör att man inte bara kan dra iväg i några dagar.

Så, häromdagen var det dags för första etappen. Grundtanken var att avverka leden från väst till öst, men helt plötsligt blev det åt andra hållet. Tja, varför inte ändra sig?

Fick med en kompis också, vilket var roligt.

Vi lastade upp cyklarna på taket och körde till Bröms. Där står Fredsstenen, rest som minne över Freden i Brömsebro år 1645 (ja, självklart googlade jag detta, historia är inte min starka sida).
Strax bortanför, vid resterna av Brömsehus fästning, börjar Blekingeleden.
Vi börjar trampa...
Det är ganska mycket asfalt här på denna etappen, men det uppdelat i små avsnitt så det gör inte så mycket. Leden går genom Höga Sand, där jag sprungit nattcup i orientering. Det är ungefär lika jobbigt att cykla genom sanden som att springa där. Hittar ett fantastiskt spindelnät, med tillhörande spindel. Imponerande!

En kort paus i Kristianopel, innan vi styr ut i skogen igen med riktning mot Fågelmara. Här övergår asfalten till grusväg, som sen övergår i skogsväg och som sen övergår i stig. Ganska tekniskt, blött och mjukt men väldigt roligt.
Korsar E22 och vänder ner lite söderut. Mer grusväg som blir skogsväg som blir teknisk stig. Så härligt!
Vår plan är att avvika från leden i Kråkerum och cykla tillbaka mot Fågelmara för en matpaus. I Kråkerum finns fina kossor och en kennel vars invånare skäller ut oss totalt.
Här börjar mina lår tycka att cykling är trist. Shit, vad trött!

Asfalt tillbaka till Fågelmara och den lilla affären har den goda smaken att ha bord och stolar utanför i solskenet. Köper lite mat, sätter oss där ute och fullkomligt vräker i oss maten.
Efter pausen är det transportcykling tillbaka till bilen i Bröms. Nu tycker även rumpan att vi inte behöver cykla mer. Aj aj.
Vi cyklar längs en gammal banvall. Det är rakt, grusväg och ingen av oss två vill verka vekare än den andra. Tempot är kanske inte jättehögt, men det går fortare än vad mina lår vill. Hur lång kan en banvall vara egentligen?

Vi passerar Brömsebro och här finns många fina gamla trävillor, men det är ju ungefär allt. Korsar E22 och har nu bara några kilometer kvar till bilen. Pust. Kollar in fredsstenen och gör ett försök att hitta en geocache, men GPS-funktionen i mobilen lämnar en del att önska.

Tar upp cyklarna på taket, sätter oss i bilen och konstaterar lyckligt att några timmars MTB-körning gör oss härligt slut i hela kroppen.
39 km varav 25 km på Blekingeleden. En aning längre än jag tänkt mig, men en underbar start!