Det går sakta framåt

Vet inte om ni observerat min countdown i högra marginalen? Där räknar jag ner mina träningspass, med målet att få till fler än förra årets 149 tillfällen.
För att förtydliga en smula: jag räknar alla gånger jag gör nåt med träningskläder på. En hel del snabba promenader kommer därför in på listan. Det är det säkert många som inte räknar det som träning, utan som vardagsmotion, men det gör jag. Allt som främjar min hälsa och som görs i träningskläder och mer än 30 minuter. Punkt.

Just nu har det gått trögt ett tag. Jag hade ett långt uppehåll på fem (!) veckor i maj/juni, men det skyller jag på SM som vi anordnade i början på juni. Det fanns varken tid eller (i synnerhet) ork.
Nu har jag kommit igång lite grann i alla fall, men det är trögt. J-vligt trögt för att vara ärlig.
Inget blev bättre av att gymmet först gick över till sommarschema, vilket innebär träningar antingen kl 09 eller kl 15:30. Både de tiderna är jag på jobbet i en annan stad. Till råga på allt så meddelade ägarna att de helt sonika lägger ner världens bästa gym efter semestern! Jag får skriva ett längre inlägg om detta en annan dag, men det här var inget bra besked alls. När jag precis fått upp lusten och självförtroendet för styrketräningen så drar de undan mattan för mig alldeles.

Nu stundar snart semestern och då ska vi till Schweiz och springa orientering på hög höjd. Då vet jag att det rasslar till lite i  min countdown!
Kolla in filmen från förra gången tävlingen anordnades. Jag ÄLSKAR partiet i filmen med alla förvirrade löpare, hahaha, där kände jag igen mig lite. Vi kommer dock inte ha nån sprinttävling inne i stadsmiljö, utan bara i skog och på berg.
Det kommer bli högt över havet, svårt och galet vackert!