Nånting gammalt, nånting nytt...

... nånting lånat och nånting... grönt?

 Veckan som gått har bjudit på lite varje minst sagt. En båttur med en gammal kollega (och M). Båtturer är inte så frekventa hos den här landkrabban, så det var en upplevelse. En tur ut från Karlshamn till ön Östra Bokö. En fantastisk grillning med tillhörande skratt och solnedgång och sen en helt magisk båttur tillbaka i den stjärnklara natten.

I går var jag på en triatlontävling, som supportive mother till Skruttafis. Det var helt klart nåt nytt! Alltid lika fascinerande att ta del av och studera en ny subkultur. Hur funkar det i den här gruppen då? Vad gör man och framför allt, vad gör man inte?
Skruttafisan gjorde en fin första start i ungdomsklassen. Ett lite mindre smidigt byte från simning till cykel, men vi var där för att lära. I mitt tycke dessutom bättre att falera på bytet än på själva idrottsutövandet. Hon var nöjd i mål och hade plockat in alla placeringar hon tappade på det där långsamma bytet.

Fick även träffa en ny bekantskap igår. Mycket trevlig! Jag hoppas vi får nöjet att träffa vederbörande fler gånger. Jag gillar folk man kan börja prata med direkt, där man kan skippa artighetsfasen och liksom bara börja umgås. Inga krusiduller, inga konstigheter.

Lånade en liten sköning igår också några timmar. Barnvaktade coolaste killen när mamman simmade, cyklade och sprang till sig en klasseger. Win-win, typ...

Hann med en snabb tur i skogen med min Trek. Tog sex naturpasskontroller. Missade den sjunde på grund av en nyfiken fårskock som undrade varför jag ville passera genom deras hage. Får i skock är ingen höjdare, så den kontrollen får helt enkelt vänta till en annan gång.

Igår kväll sen (alltså fasen vad dagen var intensiv igår nu när jag tänker efter) så firade vi bästa Skruttafis som fyllt fjorton. FJORTON!
Snabbstäd, tacopaj och en härlig familjemiddag, precis som sig bör.

Natten blev, vad ska jag säga... sömnstörd. Närheten till en militär anläggning och stor övning främjar inte en god natt. Vet inte hur många gånger jag tittat på klockan i natt. Tur de inte övar på nätterna mer än nån gång om året.

Idag var det en tur rakt in i spenaten. Fick hoppa in i ett lag på DM-stafetten. Det gjorde jag enbart för att rädda laget. Kände redan från start att jag var seg. Seg som i helt omöjlig att få fart på. Orienterade klockrent, men orkade inte. Det var i vanlig ordning en massa blåbärsris, odonbuskar, kalhyggen och annat jäkelskap, men det var nog mest jag som inte hade energin nog att lyfta på fötterna.
Jaja, jag fick en timmes träning, så ser jag det, och jag kom inte heller sist på min sträcka!