Försöker förtvivlat att hitta lite extra energi att ta tag i vikten. Den går stadigt uppåt. Orsakerna är flera, men rent krasst är det ju så att jag unnar mig för mycket och rör mig lite för lite. Rör mig en hel del, vill jag påstå, men inte alls i den takt som jag borde sett till mitt intag av kalorier.
Men som jag sa till en vän idag, det kräver en extra insats för att orka ta tag i kosten och den extra energin går till annat, jobbet bland annat.
Jag kämpar på. Det brukar gå ganska bra, men sen på eftermiddagen är jag som så många andra: lite låg och sugen på nåt gott.
Vilken tur då att det aldrig står nåt gott i fikarummet. Eller hur är det nu? Nä, det är exakt tvärtom. Maken till gottegrisar har jag nog aldrig sett. Det är kaka var och varannan dag och nu verkar vi vara inne i ett tårt-stim. Det har serverats tårta minst en gång i veckan nu sen i julas.
Jamen, ät inte då, säger ni.
Jamen, jag är ju så jäkla sugen, säger jag!
Jag vill ju liksom inledas i frestelsen. Även om jag nån timme innan varit stark och bara längtat efter morötter, så slår det slint när jag väl tittar in i fikarummet och ser dagens godsak. Ge mig! Ge mig även en extrabit när den första slunkit ner.
Tro fan att jag är rultig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Alltså, jag tror det är något med din arbetsort. När jag var på all time high så jobbade jag också i den delen av världen (eller den delen av Blekinge om du hellre vill det ;) ). Så komsi komsi och jobba med mig istället :D Luktar inte alltid hallon på Bruket heller så det hjälper att dämpa aptiten på sött.
Jaaaaaaa! Låter som en bra plan!
Eller vänta lite nu... Då måste man ju göra plankan på fikat istället ;)
Stället mellan dessa två är också rätt så tårtfritt. Får gärna komma hit.=)
Fast imorgon är det fin fika och jag bjuder på frallor med gott pålägg.
Plankan ingår, liksom jägarvilan.
Det är mycket roligare att göra det tillsammans med pratglada kollegor än att lida i ensamhet...
Skicka en kommentar