Dagens tre

Rockat sockarna. Jadå
Tittat på solförmörkelse. Selbsklar.
Tittar på Sci-Fi:Tron.   Nej, men snälla...
Som Silverräven så träffsäkert säger: de som skapar såna här filmer - vad går de på egentligen?
Antingen går jag och lägger mig nu och lever i ovisshet hur det går, eller så stannar jag uppe och ser klart och inser att det verkligen inte var värt det.

Snart dags igen!

Nu börjar jag längta efter att återuppta mitt lilla projekt att cykla Blekingeleden.
Den där ryggen, den gillar inte cykling så värst just nu, så det får nog bli några etapper till fots istället.
Hm, det krånglar ju till det lite. Eftersom jag bara har tid att gå när barnen är i skolan, så hinner jag inte så många kilometer per tillfälle. Samtidigt måste det passa med start- och slutpunkt dit man kan komma med bil och parkera bil.
Jaja, med lite planering ska nog det lösa sig med.
Dags att plocka fram kartorna, med andra ord.

Jamen, jaaaaaaa!

Idag tog jag mod till mig och tog mig väldigt långt ut från min komfortzon.
Jag ringde till en kommunal instans och ifrågasatte ett beslut.
Stod på mig. Behöll lugnet. Bad bara lite om ursäkt för mitt gnäll, men vek mig inte i frågan.
Ödmjuk och realistisk och visade att jag kunde förstå hur beslutet kom till, men att det inte passade ur min (vår) synvinkel.

Alltså, jag är ju tyvärr en sån där person som har många åsikter och idéer men som inte vågar säga nåt. Som knyter näven i fickan. Som varken vågar eller vill riskera att stöta mig med folk.
Så att ringa (bara det, telefonskräck är mitt andranamn) och sen inte vika ner mig - det är stort. Mycket stort.
Bara att jag faktiskt gjorde det är jag mycket nöjd med. Gav mig själv en klapp på axeln.

Gissa utfallet sen då? Jo, efter en halvtimmes konstruktiv dialog på brottsplatsen så  ändrade de sitt beslut!  Två dagars arbete görs nu om och allt blir ungefär som det var innan, fast lite bättre. Ur vår synvinkel helt perfekt faktiskt.

Nämen, nää

Kom ut på en promenad idag i det fina vädret.

Gick längs ån, upp till en av kraftstationerna och vände. Mestadels är denna rundan i skogen i riktigt fin miljö, men även två avsnitt går på asfalt.
Har alltid trott att rundan dörr till dörr är minst 7 km. Idag fick jag med mig GPS-klockan. Fatta besvikelsen när den bara mäter 6.6km!  Kanske inte så himla stor skillnad, men det känns ju alltid surt när det är åt det hållet, eller hur.
Hur som, det var en fin runda och nu fram i vår kommer den bara bli finare och finare. Strax efter man kommit halvvägs finns en äng där det kommer backsippor. Massor med backsippor.

Tvärnit

Har varit utomsocknes några dagar och i huvudet smitt planer för denna veckan.
Oj, vad idéer som poppat upp. Det har varit allt mellan himmel och jord. Allt från konkreta korta uppgifter som måste göras (typ hämta ut ett bokpaket) till de där mer abstrakta, flummiga sakerna som att göra en plan över hur klädlådorna i klädkammaren ska konstrueras.
Idag var listan liksom fylld till brädden.
Tvätta (den eviga uppgiften)
Diska (lika evig den)
Rensa i det överfulla skafferiet
Rensa i Dropboxen
Köpa vårblommor
Köpa en fin lampsladd till mitt jordglobsprojekt (mer om det senare)
Rolla av några möbler som är svartluddiga efter Sigge
Packa upp (ah meh, ooooorka)
Börja läsa på min kurs på Moderskeppet
Beställa programvarorna
Sy de där kuddarna jag köpte tyg till i julas
Ta en fika med bästa barnen
Sortera upp alla pysselprylar
Fundera över layouten gästrummet/kontoret som ska renoveras
Måla listerna i badrummet som väl borde målats för snart 4 år sen
Foga det där kaklet som jag satte tidigt i höstas
Gosa med bästa barnen
Gå en lång promenad direkt på morgonen
Ringa kommunen om vårt bekymmer med trafik på gatan
Ringa kommunen och lite nyfiket fråga om vad fasen de håller på med på allmänningen bredvid oss.

Ja, ni ser ju själva. Listan bara för i dag är ju så dignande att det är dömt att misslyckas.
Inte ens om jag prioriterat upp tre av sakerna hade jag lyckats.
Nu blev det istället en tvärnit.
Soffan drog ner mig lagom till frukosten. TVn stod där lockande och trollband mig med nåt program jag helt plötsligt var tvungen att kolla på.

I morgon blir det bara en sak på listan: prioritera på listan! Helt klart är det felet jag gör (varje måndag). Jag listar allt jag vill och sen paralyseras jag av allt och klarar inte hitta 1-3 punkter på listan att fokusera på.

Nya kunskaper

I veckan som gått har nya kunskaper inhämtats. En del frivilligt, en del ofrivilligt. En högst annorlunda vecka. Mycket trevlig, ska dock tilläggas, trots en mindre bra inledning.

Kunskaper och ord jag tagit till mig:
Fibula
Vadbenets placering
Spiralfraktur
Hur man lägger gips
Utseendet på en hermelin
Att även jag kan minnas fel och köra fel
Huggormens utbredning i Sverige
Utseendet på en lavskrika
Att det finns en Larz Kristerz-bakelse och hur den smakar

(nej, jag har inte brutit benet - men min kära mamma har)

Orter vi minns

Scrollade genom mitt bildmapp i telefonen och hittade denna...
Detta är en liten by jag hört talas om sen jag var barn, men som jag nog inte riktigt trodde fanns. Avfärdade det nog mest som en skröna helt enkelt.
Förra våren åkte vi mellan Blekinge och Halland på väg till en orienteringstävling, och gissa förvåningen när denna skylt dök upp! Till råga på allt inte så värst många mil hemifrån min barndomsby.

Dagens höjdare

Lite halvt oplanerat kom jag ut på en utflykt idag. En 4-timmars promenad i häftig natur som innefattade en lång fikapaus.
Sittande i solen mot en husvägg, betraktandes naturen och djurlivet runt omkring var det gott med fika. Snålblåst visserligen, men det ökade bara på njutningen av den varma saften i termosen.
Sannerligen en fantastisk utflykt, som jag kommer bära med mig.

Dagsmeja

Nu är ju jag väldigt förtjust i vinter och snö - men jag måste nog ändå hylla dagsmejan.
Is på asfalt som lossnar med ett litet knak när man går på det.
Takdropp.
Värmen från solen när man står lutad mot en södervägg.
Och ordet. Dagsmeja.
Vackert.

Eget sällskap

Ensamhet.
Vilket tveeggat ord.

Lika hemsk som ofrivillig ensamhet är, lika underbar kan den självvalda ensamheten vara.

Jag har ett stort behov av ensamhet. Eller rättare sagt, att få vara i min egen lilla bubbla. 

På senare tid har jag insett att det är då jag laddar mina batterier som bäst. 

Men behovet skiftar snabbt. Det behöver inte vara så långa stunder. Det kan räcka med en timme i skogen, en bilresa hem från jobbet eller ett långt åk i slalombacken. 

Sen är jag redo igen. Redo för andra.

Vilken färg har A ?

Jag ser bokstäver i olika färger, gör inte ni det?
O är exv svart, medan Ö är mörkgrå. U är brun och V är ljusbrun.
Vissa bokstäver är lite otydliga, de ändrar  färg ibland.
Hm, jag ska nog göra mig ett alfabet i färg.
Men vissa bokstäver har alltid samma färg. Just nu orkar jag inte dra alla jag ser bestämda färger på, men vi kan väl börja med bokstäverna i min familj.
N - mörkorange (skiftar nog ganska mycket när jag tänker efter)
P - röd
H - blågrön
E - gul
M - mörkröd
L - mörkblå, riktigt mörkblå
A - blå grön som H, men lite mörkare

Att inte ha en aning

I höstas blev jag av med min fasta anställning. Inte så oväntat, inte så dramatiskt, men självklart ganska trist.
I och med att detta kom i kölvattnet på en 40-årskris, lovade jag mig själv att inte bara hoppa på första jobb som dök upp, utan att ta tillfället i akt att ta reda på vad jag verkligen vill jobba med.
Problemet är bara att jag inte vet. Jag har ingen sån där långt gången dröm om vad jag vill göra.
Jo, en liten kanske, men den är långt ifrån sådär självklar.
Alla frågar mig vad jag går och längtar efter att göra, om jag fick välja fritt.
Ledsen, men det är ganska blankt.
Jag trodde att tiden skulle vaska fram nåt, men nej.
Två olika spår jobbar jag på nu, men det går ganska trögt.
Under tiden har jag lite timanställning hos en gammal arbetsgivare och just nu funkar det bra.
Men åh vad jag önskar att jag åtminstone hade en susning om vad jag vill...

Inte avundsjuk

Varje år när jag tittar på Vasaloppet blir jag avundsjuk. Sitter där i soffan och minns. Blir nostalgisk när jag ser platser längs med sträckan som jag känner igen.
När åkarna kommer på upploppet tänker jag att nästa år minsann, då är det dags för mig att åka igen.
I år, inte ett dugg avundsjuk. Fy fasen så hemskt det såg ut.
Swim-Run javisst det är kanske skoj, men Swim-Ski?

Hej

Alltså det här med selfies...
Jag strösslar inte med såna. Det tar emot. Att se normal ut på självporträtt verkar inte ligga för mig. Eller ser jag kanske ut så där som resultatet blir när jag försöker?
Har inget större behov av att visa upp mig heller. Har nog aldrig känt mig helt bekväm med bilder på mig själv när jag tänker efter. 

Men bakom mina skidglasögon kan jag va mig själv.  Allting blir så vackert genom mina skidglasögon.
Hej hej!

Miss i planeringen

Åker bil i många mil. Genom skogar och ödemark. Genom små och större städer. Blir hungrig men planerar mat där mitt ute i ödemarken, på restaurangen med den goda maten. Worth waiting for...

Kommer fram och då har de strömavbrott! 

Ingen mat. Många mil till nästa ställe.

Stor miss i planeringen.

Det är då man hittar en halvdrucken julmust i bilen. Lycka i en liten ask.

Vad säger räven?

Ute och körde ikväll. Två rävar såg jag. Den ena räven spanade på flygplan. Den stod och glodde rakt in på startbanan på flygfältet som jag körde förbi.
Ser man inte fler rävar nu för tiden än för låt säga 10 år sen? Tycker det är ofta vi ser räv. Fina med tjock päls.
Vackra djur, inte sant?

Såg två rådjur med, men det känns inte lika exotiskt. På väg till jobbet ser jag rådjur varje dag. Det är inte frågan OM jag ser nån, utan HUR många. Oftast tvåsiffrigt.

Inte igår

Man inser att det var ett bra tag sen man använde jackan, när man hittar en sån här hängande på den...

Min gamla fina anorak från Helly Hansen! Varför har jag glömt bort den? Dags att låta den komma fram igen, tror jag minsann!

Varför inte?

Anmälde mig precis till en bloggutmaning, att göra minst ett inlägg om dagen i 100 dagar: #blogg100.

Jahaja. Bara att kavla upp ärmarna, fatta pennan tangentbordet och börja!

Å här kommer en fin liten film

Igår lyckades jag inte få till det där med att få in trailern till Swiss O-week 2016.

Ja men kolla? Hur kan man bara inte älska detta? Jag blir så sugen att jag helt ignorerar det där med att det förmodligen är backigt som, som, ja som Alperna.

Dags att börja spara kanske?

Varje år vecka 30 går O-ringen i Sverige. Nästa år är det i Sälen.  Jag är inte jättesugen. Känner ingen längtan efter att springa där. Vet inte varför egentligen, men det lockar inte. Däremot  lockar det att istället åka på Swiss o-week. Ja, det är i Toblerone-land. En vecka med 7 etapper varav några på hög höjd.
Åh, jag längtar redan.