Ensamhet.
Vilket tveeggat ord.
Vilket tveeggat ord.
Lika hemsk som ofrivillig ensamhet är, lika underbar kan den självvalda ensamheten vara.
Jag har ett stort behov av ensamhet. Eller rättare sagt, att få vara i min egen lilla bubbla.
På senare tid har jag insett att det är då jag laddar mina batterier som bäst.
Men behovet skiftar snabbt. Det behöver inte vara så långa stunder. Det kan räcka med en timme i skogen, en bilresa hem från jobbet eller ett långt åk i slalombacken.
Sen är jag redo igen. Redo för andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar