Helgen började på Pinchos. Sen satte nåt P för resten. Influensan.
Fy fasen. Just nu är jag i svettläge. För två timmar sen frös jag som en hund.
Temperaturen växlar men hostan är konstant.
Ja, så är läget här alltså.
måndag 12 mars 2018
Nåt satte P
onsdag 7 mars 2018
Typiskt onödigt
Jag tog körkort i augusti 1990. Idag, en ansenlig mängd mil senare, fick jag min första punktering.
Bara några hundra meter hemifrån körde jag på en trottoarkant och jäklar vad det small till i bilen.
Inget verkade ha hänt så jag körde vidare. Två kilometer hemifrån försvann luften och det var bara att rulla in på en parkeringsplats och konstatera faktum.
Just på den bilen har vi köpt assistansservice så jag ringde dit.
Två timmar senare kom bärgaren... En aning trist att missa mitt träningspass som jag var på väg till och alldeles väldigt astråkigt att sitta fast så nära hemmet och inte kunna ta mig hem.
Jaja. Mitt eget fel helt och hållet och det blev ju en smula omständligt allt idag, men ja, så kan det gå.
torsdag 1 mars 2018
När vi ändå har det uppe
Vi kombinerar två ämnen som varit uppe här senaste tiden (och avslutar med nåt bra).
1. Fasen vad trist och ilsk jag är
2. Dagens lista
De två ovannämnda i kombination blir följande:
Idag har jag upptäckte att inte fan kan nåt få vara beständigt när det kommer till tekniska prylar.
Min Dropbox har uppenbarligen slutat med tjänsten att ladda upp mina mobilfoton till dropboxen, så jag kan se dom i min hemdator. Äh, va fan säger jag! Hela vitsen för min del är borta.
De filer som ligger i min dropbox som jag möjligtvis skulle ha behov av via min mobil, det är filer som laddas upp av andra klubbmedlemmar, exv planeringsfiler och annat. Men... i min mobil kan jag ändå inte se dessa filer, eftersom det saknas program att öppna med. Nej, kan inte ladda ner några såna heller.
De bilder jag tar med mobilen har varit väldigt bra att få uppladdat till hemdatorn, så jag kan spara undan, redigera, blogga, kategorisera etc. Nu måste jag koppla upp mobilen och föra över manuellt - orka liksom!
Idag har jag även upptäckt att inte fan var det värt tiden och orken att lära sig Photoshop via Moderskeppet för 2 år sen, eftersom det uppenbarligen försvunnit ur hjärnan på mig, alternativt att Photoshop har uppgraderats och ändrat vissa för mig vitala funktioner. Förmodligen en kombination av dessa.
Jag är verkligen inte kompatibel med Photoshop! Har aldrig varit och verkar inte bli heller, tydligen.
Startade min datorstödda grafiska karriär (ja, jag är ju så gammal att jag inte fick datavana med modersmjölken utan fick lära mig under gymnasiet), med att jobba i AutoCad, alltså vektorbaserat.
När jag fick mitt första jobb, lärde jag mig Adobe Illustrator vilket ju också är vektorbaserat.
Photoshop, det var sånt som andra använde och som jag lite fuskade mig fram med.
Nu när jag för några år sen insåg att jag måste kunna bildbearbetning lite mer än på "fusk-nivå", ja då var det svårt att lära den här gamla hunden att sitta.
Tragglade och tragglade med min kurs, och tyckte väl att jag hade koll till slut. Men nu, efter två år med mycket Illustrator på jobbet (och AutoCad på fritiden) så är jag på ruta 1 igen. Blir fullständigt galen!
Så det var dagens gnäll det och en liten sammanfattning av hur humöret har varit idag, när jag suttit vid datorn och försökt få ihop lite fina bilder att ha på hallväggen. Det blev inte mycket producerat nej.
Just ja, skulle ju avsluta med nåt bra för att mildra det hela. Jag går inte bara runt här och är sur som ättika.
Det snöar här och jäsikens vad grannt det är! All trafikproblem och kyla och dyra elräkningar till trots, så är det ju grymt vackert ute med snö. Och som jag sa två gubbar på gymmet igår: Man kan vara sur på det sena vintervädret, men själva snöfallet går det bara inte att vara arg över. Man blir alltid som ett barn på julafton av just snö som faller sakta uppifrån!
1. Fasen vad trist och ilsk jag är
2. Dagens lista
De två ovannämnda i kombination blir följande:
Idag har jag upptäckte att inte fan kan nåt få vara beständigt när det kommer till tekniska prylar.
Min Dropbox har uppenbarligen slutat med tjänsten att ladda upp mina mobilfoton till dropboxen, så jag kan se dom i min hemdator. Äh, va fan säger jag! Hela vitsen för min del är borta.
De filer som ligger i min dropbox som jag möjligtvis skulle ha behov av via min mobil, det är filer som laddas upp av andra klubbmedlemmar, exv planeringsfiler och annat. Men... i min mobil kan jag ändå inte se dessa filer, eftersom det saknas program att öppna med. Nej, kan inte ladda ner några såna heller.
De bilder jag tar med mobilen har varit väldigt bra att få uppladdat till hemdatorn, så jag kan spara undan, redigera, blogga, kategorisera etc. Nu måste jag koppla upp mobilen och föra över manuellt - orka liksom!
Idag har jag även upptäckt att inte fan var det värt tiden och orken att lära sig Photoshop via Moderskeppet för 2 år sen, eftersom det uppenbarligen försvunnit ur hjärnan på mig, alternativt att Photoshop har uppgraderats och ändrat vissa för mig vitala funktioner. Förmodligen en kombination av dessa.
Jag är verkligen inte kompatibel med Photoshop! Har aldrig varit och verkar inte bli heller, tydligen.
Startade min datorstödda grafiska karriär (ja, jag är ju så gammal att jag inte fick datavana med modersmjölken utan fick lära mig under gymnasiet), med att jobba i AutoCad, alltså vektorbaserat.
När jag fick mitt första jobb, lärde jag mig Adobe Illustrator vilket ju också är vektorbaserat.
Photoshop, det var sånt som andra använde och som jag lite fuskade mig fram med.
Nu när jag för några år sen insåg att jag måste kunna bildbearbetning lite mer än på "fusk-nivå", ja då var det svårt att lära den här gamla hunden att sitta.
Tragglade och tragglade med min kurs, och tyckte väl att jag hade koll till slut. Men nu, efter två år med mycket Illustrator på jobbet (och AutoCad på fritiden) så är jag på ruta 1 igen. Blir fullständigt galen!
Så det var dagens gnäll det och en liten sammanfattning av hur humöret har varit idag, när jag suttit vid datorn och försökt få ihop lite fina bilder att ha på hallväggen. Det blev inte mycket producerat nej.
Just ja, skulle ju avsluta med nåt bra för att mildra det hela. Jag går inte bara runt här och är sur som ättika.
Det snöar här och jäsikens vad grannt det är! All trafikproblem och kyla och dyra elräkningar till trots, så är det ju grymt vackert ute med snö. Och som jag sa två gubbar på gymmet igår: Man kan vara sur på det sena vintervädret, men själva snöfallet går det bara inte att vara arg över. Man blir alltid som ett barn på julafton av just snö som faller sakta uppifrån!
tisdag 27 februari 2018
Dagens 8
Jag norpar den här listan inne hos Malin (Trail&Inspiration). Alltid kul med en lista!
Outfit: Ja ni. Här är det VAB idag, så det blev första bästa (redan halvsmutsiga) kläder som låg i klädkammaren. Adidasbyxor, svart långärmad tröja från H&M och ett par rosa skidsockar från Kari Traa. Håret står åt alla håll och kanter. Ska duscha senare, it's a promise.
Magpirr: Dåligt med det.
Träning: Dåligt med det med idag. Bokat pass imorgon dock. Funderar på att göra lite rehabövningar här hemma. Nu har jag ju skrivit det här, så nu kanske det till och med blir av? Hoppas kan man ju.
Jobb: Nej, VAB. Eftersom jag är konsult och min uppdragsgivare har hög säkerhet, så kan jag inte sitta hemma och jobba. Just nu är jobbet inte så väldigt stressigt, så det stressar mig inte heller att vabba. Nu ljög jag lite. Har en hel del som ska vara klart om några veckor, men jag sticker nog huvudet i sanden lite här. Det kan jag ta igen en annan dag. Jag tycker man ska vabba om barnet är sjukt, inte vobba.
Middagsplan: Lax med citronsås. Vi gör det enkelt idag och häller på en färdig sås på påse över fisken. Till det blir det ris eller kamutvete. Det sistnämnda - fasen vad gott!
Kvällsplan: Ska på möte hela kvällen med klubben. Frallor och alldeles för mycket och för starkt kaffe och förmodligen en massa traggel. Ser inte fram emot det just nu faktiskt.
Saknad: Träningslusten som var här och vände, den saknar jag nu. Jag saknar överlag en gnutta motivation, lust och glädje just nu. Så, nu har jag det sagt. Det är segt, det mesta. I synnerhet på tränings- och matlagningsfronten. Träningen har jag lite styr på för där bokar jag in i förväg och nyter inte att boka av. Men det sprutar inte endorfiner, nej. Mathållningen, den är så sorglig att jag inte ens vill kommentera den. För mycket mackor och choklad i förhållande till träningen.
Tacksamhet: Det finns mycket att vara tacksam för. Men att mitt knä inte verkar blivit mer skadat än en stukning som tydligen är segdragen, det är jag mest tacksam för just nu. När jag stod där i backen och väntade på sjuktransporten, då var jag livrädd för att ha dragit av nåt korsband eller liknande.
Nämen, nu när jag läser igenom detta så känns det rätt dystert här. Så illa är det inte. Men det är lite grått i vardagen just nu. Jag längtar faktiskt till våren.
Outfit: Ja ni. Här är det VAB idag, så det blev första bästa (redan halvsmutsiga) kläder som låg i klädkammaren. Adidasbyxor, svart långärmad tröja från H&M och ett par rosa skidsockar från Kari Traa. Håret står åt alla håll och kanter. Ska duscha senare, it's a promise.
Magpirr: Dåligt med det.
Träning: Dåligt med det med idag. Bokat pass imorgon dock. Funderar på att göra lite rehabövningar här hemma. Nu har jag ju skrivit det här, så nu kanske det till och med blir av? Hoppas kan man ju.
Jobb: Nej, VAB. Eftersom jag är konsult och min uppdragsgivare har hög säkerhet, så kan jag inte sitta hemma och jobba. Just nu är jobbet inte så väldigt stressigt, så det stressar mig inte heller att vabba. Nu ljög jag lite. Har en hel del som ska vara klart om några veckor, men jag sticker nog huvudet i sanden lite här. Det kan jag ta igen en annan dag. Jag tycker man ska vabba om barnet är sjukt, inte vobba.
Middagsplan: Lax med citronsås. Vi gör det enkelt idag och häller på en färdig sås på påse över fisken. Till det blir det ris eller kamutvete. Det sistnämnda - fasen vad gott!
Kvällsplan: Ska på möte hela kvällen med klubben. Frallor och alldeles för mycket och för starkt kaffe och förmodligen en massa traggel. Ser inte fram emot det just nu faktiskt.
Saknad: Träningslusten som var här och vände, den saknar jag nu. Jag saknar överlag en gnutta motivation, lust och glädje just nu. Så, nu har jag det sagt. Det är segt, det mesta. I synnerhet på tränings- och matlagningsfronten. Träningen har jag lite styr på för där bokar jag in i förväg och nyter inte att boka av. Men det sprutar inte endorfiner, nej. Mathållningen, den är så sorglig att jag inte ens vill kommentera den. För mycket mackor och choklad i förhållande till träningen.
Tacksamhet: Det finns mycket att vara tacksam för. Men att mitt knä inte verkar blivit mer skadat än en stukning som tydligen är segdragen, det är jag mest tacksam för just nu. När jag stod där i backen och väntade på sjuktransporten, då var jag livrädd för att ha dragit av nåt korsband eller liknande.
Nämen, nu när jag läser igenom detta så känns det rätt dystert här. Så illa är det inte. Men det är lite grått i vardagen just nu. Jag längtar faktiskt till våren.
Snön faller
I år är det verkligen vinter här nere. Kanske inte massvis med snö, men just nu är det ändå full fart på vintern.
Klubbens skidspår fick en halvmeter tjock bädd med konstsnö så där har det varit full fart minst en månad nu. Några ledare har köpt in massor med ny fin utrustning och kört igång ungdomsträning, så barnen åker upp dit och har träningar två gånger i veckan. Guld.
På sjöarna och havet ligger isen och Friluftsfrämjandet har turer lite titt som tätt.
Själv, ja själv kan jag inte göra nåt utav det denna säsongen, på grund av knät.
Jäklars.
Jag kör vattengympa och gym. Det är bra, men hur kul är det att se all denna snön och isen. Förgäves känns det som.
Ja jag vet, bryta ihop och komma igen och vara tacksam för det jag KAN göra istället för att stirra på det som jag INTE kan.
Jag är tacksam, tro inget annat. Jag vet att röntgen inte visade nåt allvarligt fel och att de bakslag jag har i träningen förmodligen inte beror på några skador på mjukdelarna, utan på att jag gjort nåt jag inte borde än.
Men ändå.
Konditionsträningen är svår att få till. Promenader funkar inte, och inte skidor och skridskor som sagt. Motionscykel klarar jag bara små stunder, så ingen direkt konditionsträning där heller. Vattenlöpning funkar likadant. Knät klarar inte den mängden som behövs för att ge mig konditionsträning.
Jaja, snön faller i alla fall. Det är åtminstone vackert.
Klubbens skidspår fick en halvmeter tjock bädd med konstsnö så där har det varit full fart minst en månad nu. Några ledare har köpt in massor med ny fin utrustning och kört igång ungdomsträning, så barnen åker upp dit och har träningar två gånger i veckan. Guld.
På sjöarna och havet ligger isen och Friluftsfrämjandet har turer lite titt som tätt.
Själv, ja själv kan jag inte göra nåt utav det denna säsongen, på grund av knät.
Jäklars.
Jag kör vattengympa och gym. Det är bra, men hur kul är det att se all denna snön och isen. Förgäves känns det som.
Ja jag vet, bryta ihop och komma igen och vara tacksam för det jag KAN göra istället för att stirra på det som jag INTE kan.
Jag är tacksam, tro inget annat. Jag vet att röntgen inte visade nåt allvarligt fel och att de bakslag jag har i träningen förmodligen inte beror på några skador på mjukdelarna, utan på att jag gjort nåt jag inte borde än.
Men ändå.
Konditionsträningen är svår att få till. Promenader funkar inte, och inte skidor och skridskor som sagt. Motionscykel klarar jag bara små stunder, så ingen direkt konditionsträning där heller. Vattenlöpning funkar likadant. Knät klarar inte den mängden som behövs för att ge mig konditionsträning.
Jaja, snön faller i alla fall. Det är åtminstone vackert.
söndag 18 februari 2018
De små rackarna
Insåg att jag publicerade fel bild i förra inlägget.
Här har vi de små rackarna. De där brädorna som inte slutade innan väggen, utan som sitter fast inne i väggen.
Onödigt.
Riva, rev, riva lite till
Hur böjer man order riva, när vi pratar renovera gammalt hus?
Jo, precis som i rubriken: riva, rev, riva lite till.
När man tror man rivit färdigt hittar man alltid nåt som gör att man måste riva lite till.
Den här sommarstugan är byggd 1980, det tackar vi för. Vårt första hus var byggt på sena 30-talet och vårt nuvarande byggdes 1920, så sommarstugan känns ju nästan nybyggt. Allt är original. Det trodde vi kanske i vår enfald skulle innebära färre intressanta överraskningar. Icke.
Idag rev Silverräven de brädor som hållt isoleringen på plats (egentligen onödiga, men de satt där). Då visar de sig att de går in innanför gipset på sidorna och gör att vi även måste riva gipset på kortsidorna. Synd bara att vi tänkt undvika det. Synd också att jag la en ansenlig tid på att ta ner tapeterna där. Hade vi vetat att gipset var tvunget att tas ner hade jag ju sluppit tapetnerdragningen. Suck. Jaja.
Så är det. Detta är tredje huset vi renoverar. Vi börjar bli luttrade. Vi svär en ramsa och tar nya tag.
lördag 10 februari 2018
Knäläget
Hur är det med mitt knä då?
Jo, vars.
Inga kryckor, men haltar fortfarande lite om jag försöker gå fort eller med normal steglängd.
Hade ett möte med sjukgymnasten idag, efter två veckors rehabövningar. Övningar som jag väl inte kom igång att göra på stört, men senaste tio dagarna har jag faktiskt varit riktigt duktig. Det hade lönat sig, jag fick tummen upp av henne. Gött.
Det är ju lite instabilt, men jag fick klartecken på knäböj utan extra belastning, på rygglyft, på Draken, på motionscykel, crosstrainer och lite annat.
Det är inte bra alltså, men så jäkla mycket bättre!
Jag jobbar på.
Jo, vars.
Inga kryckor, men haltar fortfarande lite om jag försöker gå fort eller med normal steglängd.
Hade ett möte med sjukgymnasten idag, efter två veckors rehabövningar. Övningar som jag väl inte kom igång att göra på stört, men senaste tio dagarna har jag faktiskt varit riktigt duktig. Det hade lönat sig, jag fick tummen upp av henne. Gött.
Det är ju lite instabilt, men jag fick klartecken på knäböj utan extra belastning, på rygglyft, på Draken, på motionscykel, crosstrainer och lite annat.
Det är inte bra alltså, men så jäkla mycket bättre!
Jag jobbar på.
fredag 9 februari 2018
På byggfronten intet nytt
Silverräven drog till Danmark på kurs. Räcket är halvt monterat, så vårt Blocket-fynd (ett bord med Perstorpsplatta) får tjäna som trappräcke. Det har det säkert inget emot, det har ju liksom inget att göra fram tills dess att köket blir klart i Gullan. Ja, och köket i Gullan, det är ännu så länge inte ens färdigplanerat. Skickade lite mått till syrran för att då hjälp, då min köksfantasi gått lite i stå.
Så, det var väl en bra sammanfattning av läget här. Renovering hemma står still och i sommarstugan händer det varken nåt på ritningsnivå eller rent konkret.
Ingen klagan, bara ett konstaterande. Så har vi det ofta, så det stressar mig inte så mycket.
Nästa veckan däremot (eller kanske redan till helgen), då kommer det jobbas i Gullan. Trappräcket här hemma, tja om vi har lite lust så kanske. Annars står det ju rätt bra där, det där bordet. Och va fasen, vi hade det provisoriskt rivet i några år, så en vecka eller två med en annan provisorisk lösning funkar väl.
Ingen klagan, bara ett konstaterande. Så har vi det ofta, så det stressar mig inte så mycket.
Nästa veckan däremot (eller kanske redan till helgen), då kommer det jobbas i Gullan. Trappräcket här hemma, tja om vi har lite lust så kanske. Annars står det ju rätt bra där, det där bordet. Och va fasen, vi hade det provisoriskt rivet i några år, så en vecka eller två med en annan provisorisk lösning funkar väl.
lördag 3 februari 2018
Plötsligt händer det
För några år sen byggde vi om trappan i vårt hus. Den var öppen från början men vi satte igen den för att få ett litet förråd under.
Trappräcket på övervåningen kapades till viss del och snickrades ihop lite provisoriskt, med tanken att snarast köpa ett nytt.
Snarast... Jo, tjena.
Först kunde vi inte bestämma oss. Sen kunde vi inte bestämma oss. Sen åkte vi till diverse affärer och tittade på lite räcken, men kunde inte bestämma oss.
Till slut hade vi bestämt oss, trodde vi, och körde till Bauhaus i Kalmar för att handla delarna. De hade inte allt vi skulle ha hemma och dessutom så ångrade vi oss och visste till slut inte ens om vi ville ha det som de ändå inte hade hemma.
Vi la ner projektet.
I höstas ledsnade vi på det provisoriska (alltså några av delarna satt ju knappt fast) och sa att nu jäklar ska det ske. Dessutom hade de rabatt på trappräcken.
Vi slog till. Efter att i flera år ratat standardräcket, så insåg vi att vi måste släppa kraven lite och bara göra istället. Köp för fan nu och sätt dit, annars blir det liksom aldrig av.
Vi körde till Kalmar och handlade. Äntligen.
Sen lade vi delarna i hallen där uppe och ja, där blev de ju liggande. Länge. Vi skaffade ju ett litet hus till att lägga tiden på.
Idag, idag minsann! Det är på G, as we speak! Silverräven sliter sitt hår och snickrar där uppe. Det är inte bara att snickra ihop, trots att det är ett standardräcke. Ett gammalt hus kräver ju sina speciallösningar. Det är inte rakt nånstans. Ja, ni vet säkert. Jag bistår som diskussionspartner och kommer med glada (och ibland arga) tillrop och sånt där. Ska alldeles strax servera lite julmust, det brukar hjälpa mot hår-sliteri.
Men fasen alltså, plötsligt händer det!
Trappräcket på övervåningen kapades till viss del och snickrades ihop lite provisoriskt, med tanken att snarast köpa ett nytt.
Snarast... Jo, tjena.
Först kunde vi inte bestämma oss. Sen kunde vi inte bestämma oss. Sen åkte vi till diverse affärer och tittade på lite räcken, men kunde inte bestämma oss.
Till slut hade vi bestämt oss, trodde vi, och körde till Bauhaus i Kalmar för att handla delarna. De hade inte allt vi skulle ha hemma och dessutom så ångrade vi oss och visste till slut inte ens om vi ville ha det som de ändå inte hade hemma.
Vi la ner projektet.
I höstas ledsnade vi på det provisoriska (alltså några av delarna satt ju knappt fast) och sa att nu jäklar ska det ske. Dessutom hade de rabatt på trappräcken.
Vi slog till. Efter att i flera år ratat standardräcket, så insåg vi att vi måste släppa kraven lite och bara göra istället. Köp för fan nu och sätt dit, annars blir det liksom aldrig av.
Vi körde till Kalmar och handlade. Äntligen.
Sen lade vi delarna i hallen där uppe och ja, där blev de ju liggande. Länge. Vi skaffade ju ett litet hus till att lägga tiden på.
Idag, idag minsann! Det är på G, as we speak! Silverräven sliter sitt hår och snickrar där uppe. Det är inte bara att snickra ihop, trots att det är ett standardräcke. Ett gammalt hus kräver ju sina speciallösningar. Det är inte rakt nånstans. Ja, ni vet säkert. Jag bistår som diskussionspartner och kommer med glada (och ibland arga) tillrop och sånt där. Ska alldeles strax servera lite julmust, det brukar hjälpa mot hår-sliteri.
Men fasen alltså, plötsligt händer det!
 |
| Bye, bye, provisorium! |
onsdag 31 januari 2018
Bilburen
Igår kväll körde jag bil igen efter knäskadan. Ja, jag körde även i förgår, men då kändes det inte OK.
Det är fortfarande lite meckigt att kliva i och ur. Det går bra på passargerarsidan, men då behöver jag inte belasta knät.
Nåväl, ingen stor händelse egentligen, men så himla gött att själv kunna ta sig nånstans.
Kollektivtrafik i all ära, det har fungerat bra i kombination med snäll syster och make som hämtat och lämnat mig när inte bussarna har passat. Jag har fått bra koll på lokalbussarna och hållplatserna i stan där jag jobbar.
Idag var jag ledig och hade varken gymtid eller lunchdate, så jag körde ut till Gullan, sommarstugan.
Packade med en kaffetermos, lite tidningar att slå in porslin med och ett glatt humör. Det hade varit bra med en stugnyckel också insåg jag när jag kom fram. Tur att det finns en extra på säkert ställe.
Tidningspappret tog slut efter en stund så jag fick knata över till grannen (och förra ägaren) och fråga om han hade. Vilken tur att han var där och renoverade lite. Fick ett gäng tidningar och även en fåtölj! Han lämnade kvar en hel del möbler i stugan och i samlingen var där en väldigt fin skinnfåtölj. Så glad jag var när vi upptäckte att han lämnat just den. På visningen såg jag den och tänkte att om vi har tur kan vi kanske få köpa lite av möblerna.
Idag frågade han om vi ville ha en till, likadan! Han hade en som han inte använde, som stod i förrådet. Gissa om vi ville?
Det är fortfarande lite meckigt att kliva i och ur. Det går bra på passargerarsidan, men då behöver jag inte belasta knät.
Nåväl, ingen stor händelse egentligen, men så himla gött att själv kunna ta sig nånstans.
Kollektivtrafik i all ära, det har fungerat bra i kombination med snäll syster och make som hämtat och lämnat mig när inte bussarna har passat. Jag har fått bra koll på lokalbussarna och hållplatserna i stan där jag jobbar.
Idag var jag ledig och hade varken gymtid eller lunchdate, så jag körde ut till Gullan, sommarstugan.
Packade med en kaffetermos, lite tidningar att slå in porslin med och ett glatt humör. Det hade varit bra med en stugnyckel också insåg jag när jag kom fram. Tur att det finns en extra på säkert ställe.
Tidningspappret tog slut efter en stund så jag fick knata över till grannen (och förra ägaren) och fråga om han hade. Vilken tur att han var där och renoverade lite. Fick ett gäng tidningar och även en fåtölj! Han lämnade kvar en hel del möbler i stugan och i samlingen var där en väldigt fin skinnfåtölj. Så glad jag var när vi upptäckte att han lämnat just den. På visningen såg jag den och tänkte att om vi har tur kan vi kanske få köpa lite av möblerna.
Idag frågade han om vi ville ha en till, likadan! Han hade en som han inte använde, som stod i förrådet. Gissa om vi ville?
söndag 21 januari 2018
Hälsosamt och stärkande, eller?
Vi har varit en vecka i Vemdalsskalet och åkt skidor.
Det är hälsosamt och stärkande i fjällen, det är ju sen gammalt.'
Inte riktigt denna gången.
Söndag var det fint. Måndag blåste det och toksnöade. Tisdag blåste det och toksnöade.
Onsdag toksnöade det och blåste så inni h-vete på toppen. Det gjorde det dagarna innan också, men vi kom inte upp dit för liftarna kunde inte gå.
Ja, sen där vid lunch tog skidåkningen slut för min del.
Ett stopp med tillhörande snöskvättning på de andra, det misslyckades. Det sa krask eller plopp i knät och sen herreminskapare vad ont det gjorde en stund. Inte helt skönt, nej.
Efter några minuters skrik och gråt kändes det ganska ok ändå, så jag ställde mig upp och trodde jag kanske skulle kunna ta mig ner för backen. Nej, det gick inte att stödja på vänsterknät.
Vi fick ringa efter hjälp, så jag fick åka skoter nerför pisten och tvärs över hela skidsystemet bort till läkarmottagningen.
Läkaren kom in i full skidutrustning med sin dotter på släptåg. Han klämde och kände och konstaterade att det nog inte var några större skador på mjukdelarna. Det gjorde ju liksom inte ont?
Sen när jag skulle ställa mig så nej, det gick ju däremot inte. En biljett till röntgen i Hede för att utesluta att det inte var några skelettskador som gjorde att benet var odugligt.
Där blev jag röntgad och sen var där en annan läkare som klämde, vred och verkligen hävde sig på knät. Nej, ingen större smärta. Röntgen var helt ok, så han konstaterade att jag nog turligt nog bara stukat mig rejält. Jag är överrörlig i knäna, i synnerhet bakåt, så det var nog bakåt och lite åt sidan jag stukade till det. Aktiv vila och sen om några veckor kan man se om det blivit några skador på menisk, men mest troligast inte.
Hrmpf. Så gick det, alltså. En jäkla ímpulsiv idé om att skvätta ner dom andra var liksom det som behövdes. Fan.
Äh, nu ska vi inte tycka för synd om mig här. Det är lite "själv göra, själv ha" och det är ju verkligen inte alls riskfritt att åka utför. Sköterskan på Vemdalsskalet berättade dessutom om hur vanligt det är och hur mycket lättare vi kvinnor har för att paja knäna i backen. Med rätt skött rehab kommer de flesta tillbaka ut i pisten, oftast starkare i knäna än innan. Det siktar jag på.
Resten av veckan blev ju en aning mindre aktiv för min del, men absolut inte trist ändå. Gott sällskap och bara att får vara uppe i Härjedalen med så mycket vinter utomhus är ju helt underbart ändå.
Det är hälsosamt och stärkande i fjällen, det är ju sen gammalt.'
Inte riktigt denna gången.
Söndag var det fint. Måndag blåste det och toksnöade. Tisdag blåste det och toksnöade.
Onsdag toksnöade det och blåste så inni h-vete på toppen. Det gjorde det dagarna innan också, men vi kom inte upp dit för liftarna kunde inte gå.
Ja, sen där vid lunch tog skidåkningen slut för min del.
Ett stopp med tillhörande snöskvättning på de andra, det misslyckades. Det sa krask eller plopp i knät och sen herreminskapare vad ont det gjorde en stund. Inte helt skönt, nej.
Efter några minuters skrik och gråt kändes det ganska ok ändå, så jag ställde mig upp och trodde jag kanske skulle kunna ta mig ner för backen. Nej, det gick inte att stödja på vänsterknät.
Vi fick ringa efter hjälp, så jag fick åka skoter nerför pisten och tvärs över hela skidsystemet bort till läkarmottagningen.
Läkaren kom in i full skidutrustning med sin dotter på släptåg. Han klämde och kände och konstaterade att det nog inte var några större skador på mjukdelarna. Det gjorde ju liksom inte ont?
Sen när jag skulle ställa mig så nej, det gick ju däremot inte. En biljett till röntgen i Hede för att utesluta att det inte var några skelettskador som gjorde att benet var odugligt.
Där blev jag röntgad och sen var där en annan läkare som klämde, vred och verkligen hävde sig på knät. Nej, ingen större smärta. Röntgen var helt ok, så han konstaterade att jag nog turligt nog bara stukat mig rejält. Jag är överrörlig i knäna, i synnerhet bakåt, så det var nog bakåt och lite åt sidan jag stukade till det. Aktiv vila och sen om några veckor kan man se om det blivit några skador på menisk, men mest troligast inte.
Hrmpf. Så gick det, alltså. En jäkla ímpulsiv idé om att skvätta ner dom andra var liksom det som behövdes. Fan.
Äh, nu ska vi inte tycka för synd om mig här. Det är lite "själv göra, själv ha" och det är ju verkligen inte alls riskfritt att åka utför. Sköterskan på Vemdalsskalet berättade dessutom om hur vanligt det är och hur mycket lättare vi kvinnor har för att paja knäna i backen. Med rätt skött rehab kommer de flesta tillbaka ut i pisten, oftast starkare i knäna än innan. Det siktar jag på.
Resten av veckan blev ju en aning mindre aktiv för min del, men absolut inte trist ändå. Gott sällskap och bara att får vara uppe i Härjedalen med så mycket vinter utomhus är ju helt underbart ändå.
söndag 14 januari 2018
Hopp om snö
Enligt prognosen kommer det vinter snart. Efterlängtat.
Det är dags för oss i den södra delen, enligt min åsikt.
Jag blir gärna insnöad en smula om det kan medföra lite vintervitt utanför knuten.
Varje år när snön faller i norr undrar vi varför vi bor i södern. Så långt till fjällen.
Vi kommer väl fram till ungefär samma svar, att vi inte vill flytta från havet. Det är vanebildande och stärkande, det också.
Men nu, nu rustar vi för lite snö. Komsi komsi.
måndag 8 januari 2018
Alltså det här med träning...
Jag räknade ju upp mina träningar här i högerkolumnen. Slutade visst uppdatera den listan redan i mars, men nej jag slutade inte träna.
Det blev kanske inte den förlösande eller sporrande effekten på min slöa träning som jag hade hoppats på. Jag drabbades inte av nån träningseufori eller lust att runstreaka eller så, men fasen vet om jag ska vara missnöjd trots allt? Det blev i alla fall mer svettigt än det blivit åren innan.
Vi kollar lite på resultatet, nu när jag uppdaterat listan igen. Här har ni mina intentioner jag satte upp för året 2017, där huvudmålen skulle vara att ha Roligt, bli Starkare och minska Stress.
Promenader: 113 ggr (över en halvtimme och bara räkna de som var i träningskläder, inte de där ner på stan på lunchen och liknande.
Här hade jag velat se fler. Framförallt under hösten prioriterade jag bort promenaden alldeles för ofta. Förbättringspotential finns alltså.
OL-promenad: 15 ggr
Det är jag nöjd med. Jag valde aktivt bort att ställa upp i motionsklass på tävlingar, bara "för att passa på". Det stressar mig att gå runt (kroppen håller inte för löpning tyvärr just nu). Det blev några rekningsrundor inför träningar och tävlingar jag var banläggare på. De få gånger jag "tävlade" i motionsklass var stressande, men också roliga. Lite kul att gå runt i den lätta klassen, men ändå placera mig på den övre halvan av resultattavlan. Jag orienterar bättre än jag är snabb, det är tydligt.
Skridskor: 6 ggr
Fyra gånger på naturis och två på bandybanan. Alltså ÄLSK på långfärdsskridskor på spegelblank is och fika i solskenet. Hoppas på fler gånger detta året, bara det blir is här nere.
Skidor: 2 ggr
Hahahaha, längdskidorna var verkligen ute och rastade tanten och inte tvärtom...
Gymmet: 7 ggr
Jag var med i en Small group training på mitt förra gym, som öppnat i mindre skala. Det skulle komma en fortsättning sa dom, men den kom aldrig? Jag tappade i alla fall bort gymmet ett tag, men hämtade in det senare...men det kommer längre ner.
Curling: 1 gång
Med jobbet. Det var kul och svårt.
SUP-bräda: 25 ggr
Alltså vilken grej! Årets bästa! Jag älskar verkligen mina brädor. Så mycket coreträning och så mycket socialt umgänge och så mycket kärlek det innehåller. Jag ska lovorda dom i ett annan inlägg tror jag. Men funderar ni på att testa eller köpa. Bara gör't!
MTB: 7 ggr
Ryggen gillar inte cykling så värst. Det är en stor sorg. Fick till några pass i alla fall varav två med karta på styret. Så underbart roligt. Cykeln finns med i 2018 års målsättning.
Rullskidor: 3 ggr
Dessa pass är dessutom tekniklektioner, vilket jag aldrig kört innan. Hysteriskt roligt. Förtjänar också ett eget inlägg.
Sen kan vi nämna några träningsformer som jag trodde på, men som jag inte fick till.
Löpning: Nej, det sket sig. Jag är för tung och för klen i ryggen.
Vattenlöpning: Det var ju så på G. Vad hände? Nåt så simpelt som att jag satte in en ny hormonspiral i vintras och hade jättemycket mellanblödningar. Att tajma dessa med öppettider på simhallen, det var en svårt nöt att knäcka. När det sen lugnade sig med biverkningarna, ja då hade jag liksom tappat lusten för att simma/vattenlöpa.
Utförsåkning: Ingen resa till fjällen under 2017. Det måste vi råda bot på under 2018. Saknar.
Tja så vad säger jag som sammanfattning? Tio olika träningsformer, det får jag nog anse som helt ok.
Jag tar med mig målen om Roligt, Starkare och Stressless in i detta året, men med några mer konkreta mål. Stay tuned.
Det blev kanske inte den förlösande eller sporrande effekten på min slöa träning som jag hade hoppats på. Jag drabbades inte av nån träningseufori eller lust att runstreaka eller så, men fasen vet om jag ska vara missnöjd trots allt? Det blev i alla fall mer svettigt än det blivit åren innan.
Vi kollar lite på resultatet, nu när jag uppdaterat listan igen. Här har ni mina intentioner jag satte upp för året 2017, där huvudmålen skulle vara att ha Roligt, bli Starkare och minska Stress.
Promenader: 113 ggr (över en halvtimme och bara räkna de som var i träningskläder, inte de där ner på stan på lunchen och liknande.
Här hade jag velat se fler. Framförallt under hösten prioriterade jag bort promenaden alldeles för ofta. Förbättringspotential finns alltså.
OL-promenad: 15 ggr
Det är jag nöjd med. Jag valde aktivt bort att ställa upp i motionsklass på tävlingar, bara "för att passa på". Det stressar mig att gå runt (kroppen håller inte för löpning tyvärr just nu). Det blev några rekningsrundor inför träningar och tävlingar jag var banläggare på. De få gånger jag "tävlade" i motionsklass var stressande, men också roliga. Lite kul att gå runt i den lätta klassen, men ändå placera mig på den övre halvan av resultattavlan. Jag orienterar bättre än jag är snabb, det är tydligt.
Skridskor: 6 ggr
Fyra gånger på naturis och två på bandybanan. Alltså ÄLSK på långfärdsskridskor på spegelblank is och fika i solskenet. Hoppas på fler gånger detta året, bara det blir is här nere.
 |
| Lycklig i solskenet |
Skidor: 2 ggr
Hahahaha, längdskidorna var verkligen ute och rastade tanten och inte tvärtom...
Gymmet: 7 ggr
Jag var med i en Small group training på mitt förra gym, som öppnat i mindre skala. Det skulle komma en fortsättning sa dom, men den kom aldrig? Jag tappade i alla fall bort gymmet ett tag, men hämtade in det senare...men det kommer längre ner.
Curling: 1 gång
Med jobbet. Det var kul och svårt.
SUP-bräda: 25 ggr
Alltså vilken grej! Årets bästa! Jag älskar verkligen mina brädor. Så mycket coreträning och så mycket socialt umgänge och så mycket kärlek det innehåller. Jag ska lovorda dom i ett annan inlägg tror jag. Men funderar ni på att testa eller köpa. Bara gör't!
Rehab: 19 ggr
Jag gick i ren desperation till sjukvården och hamnade hos en helt underbar sjukgymnast som kickade igång mig på höstkanten. När jag började slacka med hemträningen, ja då gav hon mig tillgång till deras gym. Där har jag faktiskt fått upp nån form av rutin på onsdagar nu fram till årsskiftet. Så bra gjort Nipe!MTB: 7 ggr
Ryggen gillar inte cykling så värst. Det är en stor sorg. Fick till några pass i alla fall varav två med karta på styret. Så underbart roligt. Cykeln finns med i 2018 års målsättning.
Rullskidor: 3 ggr
Dessa pass är dessutom tekniklektioner, vilket jag aldrig kört innan. Hysteriskt roligt. Förtjänar också ett eget inlägg.
Sen kan vi nämna några träningsformer som jag trodde på, men som jag inte fick till.
Löpning: Nej, det sket sig. Jag är för tung och för klen i ryggen.
Vattenlöpning: Det var ju så på G. Vad hände? Nåt så simpelt som att jag satte in en ny hormonspiral i vintras och hade jättemycket mellanblödningar. Att tajma dessa med öppettider på simhallen, det var en svårt nöt att knäcka. När det sen lugnade sig med biverkningarna, ja då hade jag liksom tappat lusten för att simma/vattenlöpa.
Utförsåkning: Ingen resa till fjällen under 2017. Det måste vi råda bot på under 2018. Saknar.
Tja så vad säger jag som sammanfattning? Tio olika träningsformer, det får jag nog anse som helt ok.
Jag tar med mig målen om Roligt, Starkare och Stressless in i detta året, men med några mer konkreta mål. Stay tuned.
tisdag 2 januari 2018
Lite vänteläge
Vi har en lite softare vecka på jobbet. Idag och imorgon ska jag uppdatera lite administrativa dokument, för sen ska kunden granska en sista gång innan storleveransen. Så jag har faktiskt haft det lite chill idag. Det är delvis min egen och mina kollegors förtjänst, för fasen vad vi har legat i senaste veckorna. I slutet av veckan får jag faktiskt lov att ta lite lov! Hurra, för det!
Det blir nog inte så chill hemma direkt, det finns ju ett uppdämt behov här hemma. Årets kalender har jag inte ens öppnat, där finns massor att planera upp. Förra årets kalender är fylld av gula lappar med saker att skriva in i den nya. Jag har telefonsamtal att ringa, som jag känner att jag borde gjort för länge sen. Det finns dammråttor stora som dinosaurier att sjasa bort.
Sen gick vi ju och köpte oss en sommarstuga med, där finns att göra.
Men just nu, njuter mest av att få ett litet viloläge på jobbet.
Det blir nog inte så chill hemma direkt, det finns ju ett uppdämt behov här hemma. Årets kalender har jag inte ens öppnat, där finns massor att planera upp. Förra årets kalender är fylld av gula lappar med saker att skriva in i den nya. Jag har telefonsamtal att ringa, som jag känner att jag borde gjort för länge sen. Det finns dammråttor stora som dinosaurier att sjasa bort.
Sen gick vi ju och köpte oss en sommarstuga med, där finns att göra.
Men just nu, njuter mest av att få ett litet viloläge på jobbet.
torsdag 28 december 2017
Fullt ös
Jobbet. Det är inte klokt just nu.
Vi sliter och sliter. När vi klarat en deadline är det bara att hugga i med nästa.
På tisdag morgon är nästa. Sen följer förhoppningsvis två dagar med lite chill, sen kommer en till veckan efter.
Puh.
fredag 22 december 2017
Den däringa jullistan
Den har väl gått laget runt så här dags, men jag kör väl ändå, det var en kul lista. Jag hittade den hos Malin, Anna, Cecilia och Märta.
Pepparkakor eller lussebullar?Lussebullar! Utan russin. Eller jo, det ska vara russin i snurrarna, så man kan pilla bort dom. Men de bagare som tar sig friheten att försöka förgifta oss genom att lägga russin i degen... Kriminellt.
Skumtomtar eller knäck?Knäck. Skumtomtar smakar oftast rätt kemiskt. Står de på fikabordet på jobbet, slinker de ner ändå.
Köttbullar eller prinskorvar?Mammas köttbullar med kryddpeppar!!!
Julkorv eller julskinka?Skinka med Västervikssenap till, eller nån sort som river rejält.
Lax eller sill?Gravad lax. Sill har jag inga som helst problem med, men lax är ju godare.
Sylta eller pastej?Hemlagad pastej.
Revbensspjäll eller Jansson?Rävbenen såklart! Fatta vilken panik det blev i lägret det året vi hade ställt ut revbenen på trappan hemma i byn (med säkrat lock mha gummiband) och grannens hund smaskade i sig allt till sista slicket. Paniken över hundens välmående var inte alls i samma magnitud som den över att våra revben var borta...
Glögg eller julmust?Jag är gift med en man som intar sin julmust intravenöst året om, så jag säger must.
Rödbetssallad eller dopp i grytan?Rödbetssallad, eller hemmalagad Sillsallad. Ska göras dagen innan, i sällskap av en syster, en mamma och en ansenlig mängd Dry Martini. Tradition sen många år tillbaka. Alltid lika fnissigt.
Ris a la Malta eller gröt?Ris à la Malta går inte att inta intravenöst som musten, men om det gick så skulle jag. Med tunna apelsinskivor till. Det här är viktigt. Mycket viktigt.
Hemma eller borta?Hemma i ensliga byn i Småland eller gärna i en fjällstuga. Ett litet sällskap, mycket rävben och Ris à la Malta. Jag är ingen social prick på julafton.
Utomlands eller i Sverige?Spelar egentligen ingen roll, bara jag får det på frågan ovan.
Ge eller få?Både ock.
Mysteriet på Greveholm eller Sunes jul?Har nog inte sett nån av dom?
Chokladkalender eller paketkalender?Vanlig, med luckor och nåt litet rim bakom. Paketkalender fick jag aldrig som barn och har vägrat ge det till mina barn (orka köpa massa smågrejer). I år tog Skruttafis saken i egna händer och gjorde en kalender med 24 pappersgranar. Sen fick vi föräldrar veta att det var "vårat jäkla ansvarsområde" att fylla dom med nåt. Tack för den passningen. Vi har fyllt dom med uppdrag, typ att baka julgodis, köpa presenter och skänka till välgörenhet, ha tomteluva på hela dagen. Det blir nog en tradition till nästa år.
Min mamma har annars varje år gjort pepparkakskalendrar till barnen. Det är den bästa!
Plastgran eller äkta?Plast här hemma. Äkta hos mina föräldrar.
Arne Weise eller Ernst?Ernst om jag måste säga nån av dom.
När vill du att första snön ska falla?Slutet av november.
Har du haft en grön gräsmatta på julen?Ja, självklart, bor ju i södra änden av landet. Vi har samma väder oavsett om det är julafton, påskafton eller midsommar.
När är det dags att pynta?Nja, här är jag högst flexibel. Men det ska upp garntontar i varje dörrpost nån gång rätt tidigt i advent. Sen är det inte så noga. Ibland blir det mycket pynt, men oftast rätt lite.
Favoritjulkalender?Trolltyg i tomteskogen. Såg den både första och andra gången den sändes, så gammal är jag.
Aladdin eller Paradis?Aladdin.
Blir du mättad av julen när den är slut eller vill du ha mer jul?Jag tycker man kan passa på att njuta av ljusstakar och sånt ett tag efter jul också.
När öppnar du dina julklappar?Efter Kalle nån gång, lite beroende på när Tomten kommer.
Vad framkallar mest julstämning?Det är nog när vi ser morfar, oj jag menar Tomten, smyga utanför huset.
Vad är viktigast med julen?Att vi får tillfälle att chilla ihop.
Pepparkakor eller lussebullar?Lussebullar! Utan russin. Eller jo, det ska vara russin i snurrarna, så man kan pilla bort dom. Men de bagare som tar sig friheten att försöka förgifta oss genom att lägga russin i degen... Kriminellt.
Skumtomtar eller knäck?Knäck. Skumtomtar smakar oftast rätt kemiskt. Står de på fikabordet på jobbet, slinker de ner ändå.
Köttbullar eller prinskorvar?Mammas köttbullar med kryddpeppar!!!
Julkorv eller julskinka?Skinka med Västervikssenap till, eller nån sort som river rejält.
Lax eller sill?Gravad lax. Sill har jag inga som helst problem med, men lax är ju godare.
Sylta eller pastej?Hemlagad pastej.
Revbensspjäll eller Jansson?Rävbenen såklart! Fatta vilken panik det blev i lägret det året vi hade ställt ut revbenen på trappan hemma i byn (med säkrat lock mha gummiband) och grannens hund smaskade i sig allt till sista slicket. Paniken över hundens välmående var inte alls i samma magnitud som den över att våra revben var borta...
Glögg eller julmust?Jag är gift med en man som intar sin julmust intravenöst året om, så jag säger must.
Rödbetssallad eller dopp i grytan?Rödbetssallad, eller hemmalagad Sillsallad. Ska göras dagen innan, i sällskap av en syster, en mamma och en ansenlig mängd Dry Martini. Tradition sen många år tillbaka. Alltid lika fnissigt.
Ris a la Malta eller gröt?Ris à la Malta går inte att inta intravenöst som musten, men om det gick så skulle jag. Med tunna apelsinskivor till. Det här är viktigt. Mycket viktigt.
Hemma eller borta?Hemma i ensliga byn i Småland eller gärna i en fjällstuga. Ett litet sällskap, mycket rävben och Ris à la Malta. Jag är ingen social prick på julafton.
Utomlands eller i Sverige?Spelar egentligen ingen roll, bara jag får det på frågan ovan.
Ge eller få?Både ock.
Mysteriet på Greveholm eller Sunes jul?Har nog inte sett nån av dom?
Chokladkalender eller paketkalender?Vanlig, med luckor och nåt litet rim bakom. Paketkalender fick jag aldrig som barn och har vägrat ge det till mina barn (orka köpa massa smågrejer). I år tog Skruttafis saken i egna händer och gjorde en kalender med 24 pappersgranar. Sen fick vi föräldrar veta att det var "vårat jäkla ansvarsområde" att fylla dom med nåt. Tack för den passningen. Vi har fyllt dom med uppdrag, typ att baka julgodis, köpa presenter och skänka till välgörenhet, ha tomteluva på hela dagen. Det blir nog en tradition till nästa år.
Min mamma har annars varje år gjort pepparkakskalendrar till barnen. Det är den bästa!
Plastgran eller äkta?Plast här hemma. Äkta hos mina föräldrar.
Arne Weise eller Ernst?Ernst om jag måste säga nån av dom.
När vill du att första snön ska falla?Slutet av november.
Har du haft en grön gräsmatta på julen?Ja, självklart, bor ju i södra änden av landet. Vi har samma väder oavsett om det är julafton, påskafton eller midsommar.
När är det dags att pynta?Nja, här är jag högst flexibel. Men det ska upp garntontar i varje dörrpost nån gång rätt tidigt i advent. Sen är det inte så noga. Ibland blir det mycket pynt, men oftast rätt lite.
Favoritjulkalender?Trolltyg i tomteskogen. Såg den både första och andra gången den sändes, så gammal är jag.
Aladdin eller Paradis?Aladdin.
Blir du mättad av julen när den är slut eller vill du ha mer jul?Jag tycker man kan passa på att njuta av ljusstakar och sånt ett tag efter jul också.
När öppnar du dina julklappar?Efter Kalle nån gång, lite beroende på när Tomten kommer.
Vad framkallar mest julstämning?Det är nog när vi ser morfar, oj jag menar Tomten, smyga utanför huset.
Vad är viktigast med julen?Att vi får tillfälle att chilla ihop.
söndag 17 december 2017
Mycket skog
Denna helgen har vi verkligen fått mycket skog i sinne.
Igår ansvarade Silverräven och Skruttafis för träningen innan klubbens årliga Lucia/Julfest.
Vi vaknade igår, hoppade i träningskläderna och drog till skogs för att hänga ut kontroller och stämplingsenheter. Det tog en stund. Träningen var av karaktären "Ploj-OL", så en hel del kontroller bestod inte bara av en skärm och enhet utan av flera .
Vi körde hem och åt lunch och sen var det dags att åka upp igen och hålla i själva träningen. Vi hade en kontroll som var bemannad, dvs en person gick runt på en slinga, hållandes i skärm och enhet. Vi turades om och jag fick näst sita passet. Det blev några kilometer promenad i skogen igår helt klart. Härligt väder var det med. På förmiddagen snöade det faktiskt lite och sen sprack det upp och blev finväder.
I morse körde vi upp igen och tog in alla kontroller igen. Jag gick en runda och hämtade in hälften. På väg till sista gick jag en omväg och tog lite foton, där var väldigt mycket håris. Cool företeelse, måste jag säga.
Hämtade kontrollen gick sen ytterligare en omväg ner mot bäcken för att följa den tillbaka till vägen och bilen. Nere vid bäcken var det fullt av stora stenar. Det blev en blandning mellan att klättra, hasa, hoppa och gå. Underbart!
Väl tillbaka i klubblokalen var serveringen på väg att stänga. Vi fick det sista kaffet av de två som jobbade där, perfekt tajmat!
Nu på eftermiddagen körde vi till Eriksberg, som är ett viltsafari. Idag var där julmarknad. Vi var där så sent att vi fick köra hela vägen i genom vilthägnet och parkera precis vid säteriet. På vägen ut igen fick vi köra en omväg (för att man skulle slippa mötas på den smala vägen). Vi har bott här i Blekinge i 20 år nu, men aldrig varit på Erikberg och kört safarirundan. Vi har varit där på After Work och på julmarknad, men aldrig i själva parken. Alltså, vilket ställe! Nu såg vi bara ena sidan av hägnet, men jisses vilken natur. Vi måste bara dit på sommaren när det är öppet.
På vägen hem "råkade" vi själva ner till Gullan. Gick runt en stund i trädgården och la upp en liten plan för hur vi ska attackera stenar, björnbärsris och gamla trädstockar. Där finns att pyssla med.
Nu, nu slappar vi resten av kvällen.
Igår ansvarade Silverräven och Skruttafis för träningen innan klubbens årliga Lucia/Julfest.
Vi vaknade igår, hoppade i träningskläderna och drog till skogs för att hänga ut kontroller och stämplingsenheter. Det tog en stund. Träningen var av karaktären "Ploj-OL", så en hel del kontroller bestod inte bara av en skärm och enhet utan av flera .
Vi körde hem och åt lunch och sen var det dags att åka upp igen och hålla i själva träningen. Vi hade en kontroll som var bemannad, dvs en person gick runt på en slinga, hållandes i skärm och enhet. Vi turades om och jag fick näst sita passet. Det blev några kilometer promenad i skogen igår helt klart. Härligt väder var det med. På förmiddagen snöade det faktiskt lite och sen sprack det upp och blev finväder.
I morse körde vi upp igen och tog in alla kontroller igen. Jag gick en runda och hämtade in hälften. På väg till sista gick jag en omväg och tog lite foton, där var väldigt mycket håris. Cool företeelse, måste jag säga.
Hämtade kontrollen gick sen ytterligare en omväg ner mot bäcken för att följa den tillbaka till vägen och bilen. Nere vid bäcken var det fullt av stora stenar. Det blev en blandning mellan att klättra, hasa, hoppa och gå. Underbart!
Väl tillbaka i klubblokalen var serveringen på väg att stänga. Vi fick det sista kaffet av de två som jobbade där, perfekt tajmat!
Nu på eftermiddagen körde vi till Eriksberg, som är ett viltsafari. Idag var där julmarknad. Vi var där så sent att vi fick köra hela vägen i genom vilthägnet och parkera precis vid säteriet. På vägen ut igen fick vi köra en omväg (för att man skulle slippa mötas på den smala vägen). Vi har bott här i Blekinge i 20 år nu, men aldrig varit på Erikberg och kört safarirundan. Vi har varit där på After Work och på julmarknad, men aldrig i själva parken. Alltså, vilket ställe! Nu såg vi bara ena sidan av hägnet, men jisses vilken natur. Vi måste bara dit på sommaren när det är öppet.
På vägen hem "råkade" vi själva ner till Gullan. Gick runt en stund i trädgården och la upp en liten plan för hur vi ska attackera stenar, björnbärsris och gamla trädstockar. Där finns att pyssla med.
Nu, nu slappar vi resten av kvällen.
söndag 10 december 2017
Let me introduce you to...
Gullan.
Vår sommarstuga!
Alltså, det här har ju varit på gång sen i september, och vi har haft stugan i en månad nu, men jag har inte riktigt funnit orden. Eller, jag ville skriva det perfekta inlägget, men det funkar ju inte så livet, så här kommer ett sånt där inlägg som föds i stunden istället.
I mitten av september får jag ett mail från mäklaren: -Har ni sett stugan jag nyss la ut? Den har havsutsikt, som ni sagt att ni vill ha.
Jag klickar på hennes länk och känner med en gång att här är nåt jag gillar. Den tilltalar mig väldigt mycket. Säger till Silverräven att vi fått mail och då har han precis sett det på Hemnet. Det verkar intressant säger vi, men Tjena, det lär ju springa iväg i pris som alla andra stugor vid havet.
Vi bokar en visning, men är väl rätt avmätta i vår entusiasm, lätt luttrade och faktiskt lite bittra. Alla stugor vi gillar blir ju alldeles för dyra, så vi vill inte bli för intresserade.
Dessutom har vi några kriterier för en stuga, som denna inte har. Vi har efter alla visningar fått en rätt diger kravlista: Kommunalt V/A, tre sovrum, rätt så stort kök, en lättskött trädgård och definitivt inget renoveringsobjekt med avseende på just trädgård (herregud vi har ju en hel jäkla park hemma att sköta och som vi konstant ligger efter med. Den får gärna ligga på (om inte på så i direkt närhet till) en orienteringskarta
Den här stugan har bara utedass, dessutom med en målning av två ormar på (ormar och dass är en kombination jag inte alls lockas av). Duschen är en hemsk utedusch som står bakom huset, med ett ruggigt duschdraperi till. Inget badrum alls inne alltså, men i alla fall ett handfat i ett rum. Köket är verkligen minimalt. Bara sommarvatten och enkelt avlopp, men med tvångsanslutning till kommunalt under 2018.
Uppe på övervåningen finns fyra sängar, inga tre sovrum här inte.
Trädgården... den är fylld av sten. Mycket sten. Jag menar verkligen mycket sten. Tur man är smålänning så man inte dånade vid åsynen. Sen björnbärsris. I massor.
Det ligger fullt med gammalt virke på tomten. Nä, inte fullt så illa, men det ligger gamla rester av fällda träd. Långa halvmurkna stammar och stubbar. Det är svårt att överblicka för högt gräs, björnbärsris och stenar.
Vi hoppar från sten till sten i trädgården och tänker: Shit vilken söt stuga men vad mycket sten. Vi ser orm-målningen på dass och himlar lite med ögonen. Vi ryser när vi ser duschen. Vi går sen upp för trappan till altanen och ytterdörren, vänder oss om... och ser havet.
Jag vänder mig mot Silverräven och hör honom säga precis vad jag tänker: Herrejävlar, den utsikten vill jag ha.
Nu raljerar jag lite, men det var faktiskt ungefär så här. Vi klev upp för altanen, vände oss om och insåg att det här vill vi ha.
Väl inne sen får vi samma känsla som när vi klev in på visningen på vårt första hus, som vi bodde i mellan 1997 och 2004. Hemma. Det kändes hemma. Det är en söt liten stuga. Inte alltför gammal, stommen är väldigt bra. Visst där finns massor att göra, men förälskelsen slår till. Jag ser mig själv sitta vid köksbordet, med en kopp te i handen och blicka ut på havet. Och ja, den ligger faktiskt på en av klubbens orienteringskartor!
Sen följer en fruktansvärd budgivning. Ni som varit med i budgivning på ett objekt ni velat ha vet ju precis vad jag menar, det är verkligen vidrigt. Man bollar hysteriskt overkliga siffror med varandra och med banken och slängs mellan hopp och förtvivlan. Man tvingas sätta ett värde på sånt där som känsla, utsikt, och jämföra det med kostnader för renoveringar, amorteringar mm. Hur mycket är en havsutsikt värd? Hur mycket är det värt att se på solnedgången från sin egen altan? Vad får ett extrahus kosta? Var går gränsen?
Vi stannar. Vi ser oss besegrade en fredag. Jag svär långa haranger på jobbet och sörjer en smula, men säger samtidigt att det är bara ett hus. En sommarstuga. Ett jäkligt stort i-landsbekymmer att förlora en budgivning på en stuga som bara är ett fritidsnöje. Jag är sur och ledsen men samtidigt oerhört ödmjuk inför faktumet att vi ens KAN buda på en sommarstuga. I-landsbekymmer, som sagt.
På kvällen åker vi ut dit och sätter oss med en kaffetermos på altanen och tittar på just solnedgången. Nej, vi vägrar förlora även denna budgivningen. Vi är så himla nära. Vi vill. Vi gillar stugan. Den känns ju som våran. Vi våndas men kommer fram till att vi ska sträcka oss och vår budget lite till.
Vi lägger ett bud till på måndagen. Efter ytterligare ett bud viker den andra budgivaren sig och vi skriver på tisdagen. Tre veckor senare i mitten av november blir det vårt!
Det är inte helt ångestfritt att köpa en sommarstuga, tro inte det. Inte för mig i alla fall. Jante sitter på min axel och skriker i mitt öra. Inte ska väl jag förtjäna en stuga med havsutsikt? Vem fan tror jag att jag är? Jag mådde faktiskt skit där ett tag. Jag hade svårt att glädjas fullt ut. Det är mardrömmar om vår ekonomi, om allt jobb som väntar, om att jag inte förtjänar att vara glad för nåt så onödigt som ett hus till.
Nu några veckor senare är det lite lugnare. Det krävdes lite julbelysning, några krukor på trappen och lite annat småpyssel (en karta på väggen) för att närma mig stugan och låta mig vänja mig. Vi har börjat riva och det närmaste året väntar mycket jobb och mycket utgifter. Vi köpte inte bara en sommarstuga, utan även en hel del jobb. "You've got big dreams? You want stuga? Well, stuga costs. And right here is where you start paying ... in sweat."
We will pay in sweat, indeed. Den där trädgården... den kommer ju kräva en hel del, innan den blir ens hyfsad. Björnbär utrotas inte utan kamp. Stenar flyttar inte sig själva.
Det är många timmar som ligger framför oss, ett badrum och ett större kök snyter man inte ur näsan.
Men havet, det ligger där, utanför fönstret och bara väntar på min tekopp och på mina blickar.
Vår sommarstuga!
Alltså, det här har ju varit på gång sen i september, och vi har haft stugan i en månad nu, men jag har inte riktigt funnit orden. Eller, jag ville skriva det perfekta inlägget, men det funkar ju inte så livet, så här kommer ett sånt där inlägg som föds i stunden istället.
I mitten av september får jag ett mail från mäklaren: -Har ni sett stugan jag nyss la ut? Den har havsutsikt, som ni sagt att ni vill ha.
Jag klickar på hennes länk och känner med en gång att här är nåt jag gillar. Den tilltalar mig väldigt mycket. Säger till Silverräven att vi fått mail och då har han precis sett det på Hemnet. Det verkar intressant säger vi, men Tjena, det lär ju springa iväg i pris som alla andra stugor vid havet.
Vi bokar en visning, men är väl rätt avmätta i vår entusiasm, lätt luttrade och faktiskt lite bittra. Alla stugor vi gillar blir ju alldeles för dyra, så vi vill inte bli för intresserade.
Dessutom har vi några kriterier för en stuga, som denna inte har. Vi har efter alla visningar fått en rätt diger kravlista: Kommunalt V/A, tre sovrum, rätt så stort kök, en lättskött trädgård och definitivt inget renoveringsobjekt med avseende på just trädgård (herregud vi har ju en hel jäkla park hemma att sköta och som vi konstant ligger efter med. Den får gärna ligga på (om inte på så i direkt närhet till) en orienteringskarta
Den här stugan har bara utedass, dessutom med en målning av två ormar på (ormar och dass är en kombination jag inte alls lockas av). Duschen är en hemsk utedusch som står bakom huset, med ett ruggigt duschdraperi till. Inget badrum alls inne alltså, men i alla fall ett handfat i ett rum. Köket är verkligen minimalt. Bara sommarvatten och enkelt avlopp, men med tvångsanslutning till kommunalt under 2018.
Uppe på övervåningen finns fyra sängar, inga tre sovrum här inte.
Trädgården... den är fylld av sten. Mycket sten. Jag menar verkligen mycket sten. Tur man är smålänning så man inte dånade vid åsynen. Sen björnbärsris. I massor.
Det ligger fullt med gammalt virke på tomten. Nä, inte fullt så illa, men det ligger gamla rester av fällda träd. Långa halvmurkna stammar och stubbar. Det är svårt att överblicka för högt gräs, björnbärsris och stenar.
Vi hoppar från sten till sten i trädgården och tänker: Shit vilken söt stuga men vad mycket sten. Vi ser orm-målningen på dass och himlar lite med ögonen. Vi ryser när vi ser duschen. Vi går sen upp för trappan till altanen och ytterdörren, vänder oss om... och ser havet.
Jag vänder mig mot Silverräven och hör honom säga precis vad jag tänker: Herrejävlar, den utsikten vill jag ha.
Nu raljerar jag lite, men det var faktiskt ungefär så här. Vi klev upp för altanen, vände oss om och insåg att det här vill vi ha.
Väl inne sen får vi samma känsla som när vi klev in på visningen på vårt första hus, som vi bodde i mellan 1997 och 2004. Hemma. Det kändes hemma. Det är en söt liten stuga. Inte alltför gammal, stommen är väldigt bra. Visst där finns massor att göra, men förälskelsen slår till. Jag ser mig själv sitta vid köksbordet, med en kopp te i handen och blicka ut på havet. Och ja, den ligger faktiskt på en av klubbens orienteringskartor!
Sen följer en fruktansvärd budgivning. Ni som varit med i budgivning på ett objekt ni velat ha vet ju precis vad jag menar, det är verkligen vidrigt. Man bollar hysteriskt overkliga siffror med varandra och med banken och slängs mellan hopp och förtvivlan. Man tvingas sätta ett värde på sånt där som känsla, utsikt, och jämföra det med kostnader för renoveringar, amorteringar mm. Hur mycket är en havsutsikt värd? Hur mycket är det värt att se på solnedgången från sin egen altan? Vad får ett extrahus kosta? Var går gränsen?
Vi stannar. Vi ser oss besegrade en fredag. Jag svär långa haranger på jobbet och sörjer en smula, men säger samtidigt att det är bara ett hus. En sommarstuga. Ett jäkligt stort i-landsbekymmer att förlora en budgivning på en stuga som bara är ett fritidsnöje. Jag är sur och ledsen men samtidigt oerhört ödmjuk inför faktumet att vi ens KAN buda på en sommarstuga. I-landsbekymmer, som sagt.
På kvällen åker vi ut dit och sätter oss med en kaffetermos på altanen och tittar på just solnedgången. Nej, vi vägrar förlora även denna budgivningen. Vi är så himla nära. Vi vill. Vi gillar stugan. Den känns ju som våran. Vi våndas men kommer fram till att vi ska sträcka oss och vår budget lite till.
Vi lägger ett bud till på måndagen. Efter ytterligare ett bud viker den andra budgivaren sig och vi skriver på tisdagen. Tre veckor senare i mitten av november blir det vårt!
Det är inte helt ångestfritt att köpa en sommarstuga, tro inte det. Inte för mig i alla fall. Jante sitter på min axel och skriker i mitt öra. Inte ska väl jag förtjäna en stuga med havsutsikt? Vem fan tror jag att jag är? Jag mådde faktiskt skit där ett tag. Jag hade svårt att glädjas fullt ut. Det är mardrömmar om vår ekonomi, om allt jobb som väntar, om att jag inte förtjänar att vara glad för nåt så onödigt som ett hus till.
Nu några veckor senare är det lite lugnare. Det krävdes lite julbelysning, några krukor på trappen och lite annat småpyssel (en karta på väggen) för att närma mig stugan och låta mig vänja mig. Vi har börjat riva och det närmaste året väntar mycket jobb och mycket utgifter. Vi köpte inte bara en sommarstuga, utan även en hel del jobb. "You've got big dreams? You want stuga? Well, stuga costs. And right here is where you start paying ... in sweat."
We will pay in sweat, indeed. Den där trädgården... den kommer ju kräva en hel del, innan den blir ens hyfsad. Björnbär utrotas inte utan kamp. Stenar flyttar inte sig själva.
Det är många timmar som ligger framför oss, ett badrum och ett större kök snyter man inte ur näsan.
Men havet, det ligger där, utanför fönstret och bara väntar på min tekopp och på mina blickar.
 |
| Bilder från mäklaren. |
tisdag 5 december 2017
Säsongspremiär
Ikväll har jag åkt långfärdsskridskor, säsongspremiär minsann!
Det är Friluftsfrämjandet som hyrt in sig på bandyplanen varje tisdagkväll. Det är ju inte som att glida fram på sjö, nej, men det duger. Det blir många varv och ca en gång i halvtimmen byter vi håll.
Det finns de som går all-in och kör med ryggsäck och ispik, allt för att få den rätta känslan.
Jag nöjer mig med skridskorna.
Ikväll fick jag möjlighet att köra några varv med skridskor med lös häl. Funderar på att investera i ett par såna, men har velat prova lite först. Det var självklar annorlunda och lite vingligare, men inte fullt så annorlunda och vingligt som jag trott. Det blir nog en tur ner till sporthandlaren i veckan.
Så, nu inväntar jag bara träningsvärken.
Det är Friluftsfrämjandet som hyrt in sig på bandyplanen varje tisdagkväll. Det är ju inte som att glida fram på sjö, nej, men det duger. Det blir många varv och ca en gång i halvtimmen byter vi håll.
Det finns de som går all-in och kör med ryggsäck och ispik, allt för att få den rätta känslan.
Jag nöjer mig med skridskorna.
Ikväll fick jag möjlighet att köra några varv med skridskor med lös häl. Funderar på att investera i ett par såna, men har velat prova lite först. Det var självklar annorlunda och lite vingligare, men inte fullt så annorlunda och vingligt som jag trott. Det blir nog en tur ner till sporthandlaren i veckan.
Så, nu inväntar jag bara träningsvärken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
