Tjöt i kvadrat

Om en timme blir det tjejsnack med fyra tjejer från jobbet. Det blir pizza, kladdkakemuffins, allvarssnack och kanske lite vanligt snack. Imorgon gissar jag på ont käkarna av allt pladder, men det är det värt - bästa kollegorna ever!

Kvällsro

Tar en kopp med Kvällsro-te. Gött.
Idag var det snorigt och j-kligt i morse. Tog en självbefriande tur till tippen för att slänga allsköns skräp som låg i garaget/förrådet. Att åka till tippen kan ju vara bättre än sex, ja nästan till och med bättre än choklad!
Efter det åkte jag till Apoteket och hämtade ut kortisonnässpray, för att attackera förkylningen med.
Mamma kom och vi hämtade barnen. Eftermiddagen spenderade vi på stan för att köpa presenter till nytilkomna kusinbarn. Detta har vi sagt att vi skulle göra i över ett år nu, så det var ju på tiden. Ett väldigt trevligt förslag av mamma att vi skulle göra det just i dag, vi har haft en trevlig dag. Tyvärr kunde inte syster följa med, hon var mer förkyld än jag.
Hem igen och rita på inredning i nya köket, med tekoppen som sällskap. Gött som sagt.

Icke-favorit i repris?

Förra året var jag förkyld från höstlovet till mellandagarna. När den ena förkylningen började ge med sig, tog liksom nästa över. Nu har jag varit förkyld i 8 dagar och i lördags tyckte jag att det började lätta lite. I söndags började det igen. F-n. Dubbelf-n.

Köksbestyr

Vi knådar och bakar. Sakta tar kakan form. Renoveringskakan. Köksritningarna är i stort sett klara sen länge, men nu koncentrerar vi oss på tvättstuga och hall. Hur stort ska vårt lilla utbygge bli? Hur stor behöver tvättstugan egentligen vara?

Den största frågan för dagen är om vi ska passa på att byta till vattenburen värme, i alla fall på nedervåningen. Vi vill gärna ha golvvärme i kök, hall och tvättstuga. Golvet på halva undervåningen ska ändå rivas ut, kanske är det läge att konvertera nu då? Eller?

Klurig fråga, det går åt lite kaffe och kakor för att komma vidare tror jag.

Just nu blundar vi lite för det verkligt stora problemet, bygglovet. Vi har i vår del av samhället en väldigt knepig detaljplan, som säger att vi bara får bygga ett visst antal kvadratmeter av tomten, oavsett tomtstorlek. Så vi med våra 5300 kvm får bara bebygga lika mycket som grannen som har 600 kvm tomt. Vi har redan överskridit vår gräns, när förra ägaren byggde garaget. Dessutom har vi en militär anläggning i närheten, som också kanske ger oss restriktioner. Men som sagt, den dagen det bekymret. Just nu bakar vi kaka i köket, renoveringskaka. Kaffet är trattat, så tjingeling!

Jag vill bli en nolla

Min utmaning tillsammans med den allra bästa Hemliga damen, börjar gå mot noll. Vi skulle på ett år lyckas komma ut och träna 52 gånger var. Kan tyckas som ett lätt mål, men med småbarn, hus, jobb och hela tjolavippen, kändes det som ett bra mål. Bättre komma ut en gång i veckan än inte alls var mottot.
Nu närmar vi oss nollpunkten, efter sju månader! Imponerande tycker jag, då vi båda haft uppehåll lite då och då.
Dags att omformulera målet nu då. Min tanke var att fortsätta räkna ner, och låta räknaren gå på minus, för att i mars se hur mycket minus vi hamnat på. Är du med kära Hemliga?

I dag hade jag tänkt att bli en nolla, ta det där passet på gymmet så att utmaningen skulle blivit fullbordad. Förkyld, snorig och lock för örat gör ingen motionsrunda på gymmet idag. Jag får nog lämna walkover. Men jag kommer igen, var så säker, och då kör vi så det ryker, eller hur Hemliga damen?! Heja oss!

Dagens E-nummer

Lilla kusinen E hämtades på dagis idag av mig och Pillerill. På vägen hem i bilen gav hon oss ett sångnummer. Melodin var Kalle Anka satt på en planka.
När hon sjöng om mig, spetsade jag öronen och detta var vad hon sjöng:
-Kalle Anka satt på en planka, ropade så här:
-Nipe, Nipe, se så stor hon är!

Tack för den du, lilla E, tack för den...

Våffelsug och toppnotering

Idag blir det inte bara en överkryssad geting i köket, utan två. Den första går till mig själv för min bottennotering i ämnet Bra mellis till barnen. Våfflor med glass och sylt, det kan ju få vilken Anna Skipper som helst att gå upp i brygga.

Den andra getingen går till våffeljärnet. Det är den enda utmärkelsen det här våffeljärnet nånsin kommer att få. Vad det däremot kommer att få, det är att få åka tillbaka till Media Markt. Reklamationsresa bjuder jag det järnet på. Inga våfflor, oavsett recept, blir nåt annat än bleka dö-bakade pannkaksliknande sorgliga skapelser. Detta järnet köpte jag i våras efter att testat grannens när jag och svågern behövde en kolhydratskick efter att misslyckats med lite skattjakt. Hennes var av samma modell som det här jag köpt, men med tillägget att det funkade alldeles utmärkt. Jag fick väl ett måndagsex, det är uppenbart.

Men, men, nu lämnar jag de överkryssade getingarna och beger mig in i vardagsrummet istället. Där kan jag döva mitt dåliga samvete med att titta på barnen som just nu högst uppe på sin sockerbergochdalbana roar sig med att dansa vettet ut kroppen till Absolute Kidz nr 17.

Rasten slut

Så, nu är tekoppen tom. Barnen är lämnade på dagis och skola, frukosten ligger i magen. Det finns inga ursäkter kvar. Nu är det dags att ge sig på förrådet. Har inte vaknat på släng-sidan idag, risk finns att förrådet kommer vara lika fullt i eftermiddag som det är nu.
Men jag har i alla fall tömt bilen på skräp, så nu drar den nog en deciliter mindre milen...

Sortera mera

Uppdrag upprensning och sortering fortsätter. Nu har turen kommit till förrådet.
Ja, jag behöver nog inte beskriva det närmare, vårt förråd har nog samma status som de flesta andras...
Skor, skor, skor, överallt bara skor. Kan kallt konstatera att Skruttafis har gått från stl 30 till 32-33 över sommaren.
I morgon ska jag ta tag i klädberget och det där andra berget, det med saker man inte riktigt vet om man ska spara eller inte. Hoppas jag vaknar på rätt sida imorgon bitti, så att det blir ett fullt släp till tippen.

Dumma mamma!

Idag är jag inte på topplistan här hemma. Pillerill tycker att jag är världens dummaste mamma som inte tycker att han ska titta på TV och äta chokladkex. Nej, den stygga mamman vill att han äter lunch, eftersom han bara drack O'boy till frukost.
Pillerill är tre år, trotsig och envis som synden.
Mamma Nipe är 37 år, tjurig och ännu mer envis.

Segslitna nostalgitrippar

Fru Segsliten i Italien, påminner oss om en av 80-talets bästa grupper, nämligen Wham!
Tackar ödmjukast, jag älskar ju nostalgitrippar. Tack vare Spotify, lyssnar jag nu på gamla favoritlåten Everything she wants.
Har svårt att inte sjunga med när jag hör musik, ni skulle höra mig i bilen på väg till och från jobbet...
Igår lät jag som Bonnie Tyler, idag låter jag......
ingenting.

Oh, the silence.

Blivande konstnär?

Pillerills senaste installation.

Hembakat

Snart kommer goa kollegan Malin hit. Jag har bakat äppelmuffins. Vi har en hel del att prata om idag, på jobbet händer det grejer av tråkigt slag.
Synd att jag har så himskans ont i halsen. Det är svårt att prata.
Nåt säger mig att det inte kommer bli bättre efter att hon varit här...

Jag ser synen framför mig

Den vilda tallen kommer i full kareta och rammar den stackars bilisten, som står där helt oskyddad med bilkartan i ena handen och bilhandskarna i den andra. Om man kollar på bilden nedanför texten kan man ana att tallen träffade i ryggen, eller?

Bonnie Tyler

Jaha, måndag igen.
Det är jag och Bonnie Tyler, vi är tighta idag. Låter i alla fall likadant.
Tung i huvudet, aj i halsen.
Synd om mig.
Tur att vi hade en Toblerone i skafferiet.

Smålänning x 2

Vi har sen vi flyttade in i detta huset planerat utbyggnad. Ja, ska jag vara helt ärlig, har vi yrat om utbyggnad av hus enda sen vi köpte förra huset. Det byggde vi aldrig ut, vi flyttade istället. Det här huset är egentligen ganska lagom i storlek för två vuxna och två barn, men lite knasigt planerat.
Vi vill ha ett bättre planerat kök, en större matplats, ett allrum på övervåningen och jag vill ha tvättstugan inne i huset och inte i garaget 30 meter bort. Nipe är mörkrädd...

Otaliga är våra olika planer. Vi har haft planer på att bygga ut i alla vädersträck, dock inte samtidigt. I vintras hade vi bestämt oss trodde vi. Snickaren var här och tittade och lämnade sen en offert. Vi hade, under tiden han räknade, redan ångrat oss och tur var väl det, för hans offert var det hjärtinfarktsvarning på.

Häromdagen satte vi oss ner och försökte verkligen bestämma oss. Vi hade i stort sett löst problemet. Huset skulle byggas ut åt väster. Detta skulle ge ett allrum på övervåningen, en tvättstuga på nedre plan samt ett gigantiskt kök. Å då menar jag verkligen gigantiskt. Vi skulle kunna ha en bowligbana där mellan diskmaskin och spis. Man skulle även kunna öva luftgevärsskytte där. Vi skulle kunna bjuda in makens alla 28-29 kusiner med familjer på middag.

Nånstans där i planeringen slog det till igen, det som gör att vi aldrig kommer till avslut. Det småländska påbrået. Dubbelt upp, dessutom. Det där arvet vi har båda två, det har räddat vår plånbok många gånger genom åren, men ibland känns det som ett ok.
Inte ska väl vi ha så stort hus? Vilket överdrivet stort kök. Himmel vad dyrt det kommer bli!
Men hur mycket det blir att städa?! Vilka elräkningar vi kommer få. Sen när barnen flyttar hemifrån blir ju huset löjligt för stort.
Ja, så där låter det i det Nipeska hemmet. Därefter stannar hela processen igen.
Men denna gången har vi faktiskt inte låtit det stoppa oss. Vi drog i handbromsen ordentligt i torsdags, men vi rullar än.
Nyss tog vi fram ritningar från ett budgetförslag vi haft, där vi bygger om hall och kök till ett lite större kök, och där vi istället bara bygger ut en liten hall och en tvättstuga. Allrummet på övervåningen får stryka på foten.
Detta förslag har vi ratat innan, eftersom vi trodde att matplatsen inte skulle bli mycket bättre än vad den är idag. Nu tog vi och på allvar mätte upp matplatsen och kollade hur många personer som skulle få plats. Vi satte dit ett bord och simulerade kalas. Med öppna sinnen, visade det sig att det funkar alldeles finfint att sitta tio personer runt bordet. Så nu dammar jag av de ritningarna och fortsätter skissa.
Wow. Nu hoppas jag bara att de där småläningarna i huvudet håller sig på mattan en stund.

Fika under en gran

Att leta bajs och bo i hällregn, det är verkligen kul. Skitkul.

Men att fika under en gran, det är bättre.

Duscha sig varm hemma sen, det är verkligen bäst!

Leta bajs

I morgon är det dags för Knytte igen med våra treåringar. Som jag skrev tidigare är det dags att prata om bajs. Vi ska även prata om att djuren bor i skogen. Så barnen kommer få i uppdrag att leta upp djurbajs eller bostad. När de hittat det, ska de markera fyndet med respektive vimpel, fastsatt på en pinne med hjälp av klädnypa. Kreativa Skruttafis har hjälpt mig att göra husvimplarna.

Otur på kvällskvisten

Just nu är det lite synd om Pillerill.

Big mistake

Den stora friden infann sig igår under björnbärsutflykten. Goa barn ger snäll mamma.
Vill man behålla friden, ja då är det ett stort misstag att åka till Maxi med en trotsig treåring...

Nu, på andra sidan stormen, blir det kaffe och kanelgifflar. Vi pustar ut och jag noterar i anteckningsblocket:
- Åk ensam till Maxi i fortsättningen. Arga, ledsna mammor och vilt sparkande treåringar är inget kul att träffa där.