Parkens fräckaste vattenrutsch heter Draken. Det tog ett tag innan vi vågade oss på den. Länge, länge stod vi under drakens huvud och tittade när flottarna kom farande nedför röret för att sen åka lååångt upp på väggen i drakens tratt.
Bilden gör inte Draken rättvisa, röret är väldigt brant och mycket längre än vad som syns här. Ingen och då menar jag verkligen ingen av de vi såg kunde låta bli att skrika på vägen ner.
Efter att vi våndats ett tag och gått runt Draken som katten kring het gröt, tittade vi på varandra och konstaterade krasst att om vi kunnat föda fem barn (2+3), så borde vi rimligtvis fixa detta också - hur många sekunder kan det ta egentligen? Nu var det dags att bevisa att vi var Qvinnor och inga mesar.
Sagt och gjort, sturska som få, darrade vi upp till starten och satte oss på plats i flotten ihop med två andra modiga Qvinnor - här skulle vi bevisa för världen vilka tuffingar vi var.
Vi försökte verkligen att varken skrika rakt ut eller tokskratta av chocken.
Lycklig flickor i slutsvängen
Tack goa söta A för att du är min äventyrskompanjon, aj lav jo!
2 kommentarer:
Ja herregu vad kul det är när man väl vågar!
Adrenalinet som pumpar gör en ju så otroligt glad. Vid sådana tillfällen kan jag förstå dessa adrenalin-junkies som jagar den ultimata upplevelsen.
Ha en fin helg!
Charmkatti: Exakt! Innan första åket är jag så skeptisk, funderar på om jag verkligen ska åka nåt alls. Sen vågar jag mig på en kana och sen pumpar adrenalinet! Sen kan jag inte sluta...
Tack detsamma!
Skicka en kommentar