Hjälpsamme herrn hjälpte sin pappa med sågandet.
Vi hade spänt upp band för dörrhålet och sen fick Skruttafis och Pillerill klippa av dem under högtidliga former. Efteråt fick de äta glass tillsammans med hedergästerna A och E (kusinerna). Det var en minst sagt livad fest, ljudnivån i kojan nådde oanade höjder, som sig bör på en fest av rang.
Mitt under festen började det tokregna och vi fick stanna kvar en stund extra. Då kunde man passa på att kolla på utsikten från fönstrena.
Ja, vi har en stor tomt. Åkgräsklippare, jajamen!
Så nu när festdeltagarna sover i sina sängar och vi summerar dagen, funderar vi över följande fråga:
-Undrar hur länge det dröjer innan barnen tycker att vi borde sova i kojan allihopa?
6 kommentarer:
Där ligger Lars Vilks i lä...
Vilka festligheter!
Den där fina kojan är ju verkligen värd att firas.
Kram
Ni ÄR ju helt fantastiska!
Stor kram till er alla!
Så fint! Själv ägnade jag en liten stund under söndagen till att måla lekstugan invändigt. Som tur var tog färgen slut, för det var rätt tråkigt och inte särskilt arbetsmiljövänligt. Nej, då var eftermiddagen roligare; gick på Alnarps trädgårdslab guidning. Rekommenderas!
Åh vad mysigt. Jag vill också sova i en trädkoja!!!
Nonsensakuten: Jajamen! :-)
Carina: Ja, absolut värd att firas, att den äntligen blev byggd, vi har tänkt det jättelänge.
JoSe: Stor kram tillbaka och krya på dig vännen.
Ann: Tack. Alnarp låter som ett bra tips. Ha det bra, hälsa resten!
Mångmamma: Ja, det ska bli spännande, fast taket knakar ganska mkt...
Skicka en kommentar