Nånstans där verkar jag missuppfatta det hela och tro att jag ska ta in vatten istället för att blåsa ut luft.
Men det går framåt. Idag fick jag bara några stycken kallsupar och bara ett rejält klökas vid kanten-moment.
tisdag 31 januari 2012
Genomspolad
Nånstans där verkar jag missuppfatta det hela och tro att jag ska ta in vatten istället för att blåsa ut luft.
Men det går framåt. Idag fick jag bara några stycken kallsupar och bara ett rejält klökas vid kanten-moment.
måndag 30 januari 2012
söndag 29 januari 2012
Clotted cream och rävar
Att bli bjuden på Afternoon tea hos nån som bott ett år i England, det är en fullträff. Så mycket gott och så trevligt.
Orsaken till inbjudan av att vi skulle diskutera lite kring Fjällräven Classic som jag och vän/kollega M ska genomföra i augusti, tillsammans med hennes man och deras äldsta son med kompis.
Killarna startar tre timmar innan oss, så vi ska jaga ifatt dem.
Ska bli väldigt roligt, synd bara att inte scones och clotted cream gör sig som frystorkat.
Orsaken till inbjudan av att vi skulle diskutera lite kring Fjällräven Classic som jag och vän/kollega M ska genomföra i augusti, tillsammans med hennes man och deras äldsta son med kompis.
Killarna startar tre timmar innan oss, så vi ska jaga ifatt dem.
Ska bli väldigt roligt, synd bara att inte scones och clotted cream gör sig som frystorkat.
lördag 28 januari 2012
Spännande möte
Idag ska vi åka hem till min syster, LindaLottaPusing. Sigge ska följa med för att få träffa deras katt Milla.
Milla är stor och kelen.
Sigge är liten och leksen.
Kan bli hur spännande som helst.
Milla är stor och kelen.
Sigge är liten och leksen.
Kan bli hur spännande som helst.
fredag 27 januari 2012
Taskig tajming
Det har äntligen kommit snö till Blekinge. Inte mycket men i kombination med konstsnö kan man nu åka skidor uppe i Karlsnäs, inte långt ifrån där vi bor.
Ni som hängt med här ett tag, vet ju vad jag tycker om mina längdskidor.
Nu är raringarna inte omvallade sen förra säsongen och ytterst sitter det tyvärr klistervalla.
Har jag tid att valla om i helgen? Svar nej.
Har Silverräven tid? Svar nej.
Är han mutbar då kanske?
Ni som hängt med här ett tag, vet ju vad jag tycker om mina längdskidor.
Nu är raringarna inte omvallade sen förra säsongen och ytterst sitter det tyvärr klistervalla.
Har jag tid att valla om i helgen? Svar nej.
Har Silverräven tid? Svar nej.
Är han mutbar då kanske?
onsdag 25 januari 2012
Ibland blir man positivt överraskad
I dag kom den elaka tjejen fram och sa förlåt för att hon var taskig. Det trodde jag inte, men all heder åt henne.
Skruttafisan är betydligt gladare idag, lilla söta gumman.
Själv är jag också glad idag. Bilen som krånglat sen kamremmen gick av förra vintern ( och nästan orsakade totalt motorhaveri), den var på verkstan idag för att byta en bromsdel på garanti. När de ändå hade den inne, så kollade de på det som krånglat så. Vips hade de hittat felet ( som flera andra verkstäder inte lyckats hitta) och lilla bilen går som ett litet skållat troll igen. Vi fick förklarat för oss vad det var som felat och det var en märkligt placerat riktmärke som gjorde att kamremmen satt ett hack fel, så det är kanske inte så konstigt att det inte hittas innan.
Betala behövde vi inte heller göra, så gissa vilken bilfirma som fick pluspoäng?
Dessutom har jag haft en intressant eftermiddag också, men mer om det vid ett senare tillfälle.
Skruttafisan är betydligt gladare idag, lilla söta gumman.
Själv är jag också glad idag. Bilen som krånglat sen kamremmen gick av förra vintern ( och nästan orsakade totalt motorhaveri), den var på verkstan idag för att byta en bromsdel på garanti. När de ändå hade den inne, så kollade de på det som krånglat så. Vips hade de hittat felet ( som flera andra verkstäder inte lyckats hitta) och lilla bilen går som ett litet skållat troll igen. Vi fick förklarat för oss vad det var som felat och det var en märkligt placerat riktmärke som gjorde att kamremmen satt ett hack fel, så det är kanske inte så konstigt att det inte hittas innan.
Betala behövde vi inte heller göra, så gissa vilken bilfirma som fick pluspoäng?
Dessutom har jag haft en intressant eftermiddag också, men mer om det vid ett senare tillfälle.
tisdag 24 januari 2012
Råd, tack.
Min lilla Skruttafis är låg när jag hämtar på fritids. Hon berättar med sorgsen och uppriven röst att en tjej i klassen sagt att hon är ful och töntig för att hon har glasögon. Tjejen och Skruttafis är lite rivaler om en annan tjejkompis, så det är inte första gången det har gnisslat lite mellan dom.
Men va f-n, här känner jag att det spårat ur.
Ful och töntig i glasögon?! What the fxxk, liksom.
Skruttafis gråter och säger uppgivet att hur ska hon kunna göra nåt åt det? Det är ju bara laseroperation som funkar och då måste hon väl vara vuxen? Där sitter hon i bilen och försöker förtvivlat komma på hur hon ska råda bot på sina glasögon.
Nä, lilla gumman, det är inte fel på dig! Det som är fel är att säga att nån är ful och töntig. Inom mig vill jag säga till henne att kontra med samma mynt, säga till tjejen att hon är dum i huvudet, typ.
Funkar ju sådär bra att sänka sig till samma nivå, även om det är lockande. Sånt beteende tänker inte jag lära mina barn. Min ambition är att mina barn ska vara snälla mot andra, inte bete sig lika illa tillbaka.
Men hur ska jag bemöta henne när hon är ledsen? Har ni några bra stalltips?
Men va f-n, här känner jag att det spårat ur.
Ful och töntig i glasögon?! What the fxxk, liksom.
Skruttafis gråter och säger uppgivet att hur ska hon kunna göra nåt åt det? Det är ju bara laseroperation som funkar och då måste hon väl vara vuxen? Där sitter hon i bilen och försöker förtvivlat komma på hur hon ska råda bot på sina glasögon.
Nä, lilla gumman, det är inte fel på dig! Det som är fel är att säga att nån är ful och töntig. Inom mig vill jag säga till henne att kontra med samma mynt, säga till tjejen att hon är dum i huvudet, typ.
Funkar ju sådär bra att sänka sig till samma nivå, även om det är lockande. Sånt beteende tänker inte jag lära mina barn. Min ambition är att mina barn ska vara snälla mot andra, inte bete sig lika illa tillbaka.
Men hur ska jag bemöta henne när hon är ledsen? Har ni några bra stalltips?
måndag 23 januari 2012
Najs
Längtar till detta. Kvällsskidåkning i Västbacken, Idre. Fika i halvlek på Charlies. Nynnandes dagens theme song på vägen ner. Lite Silverrävenflirt i liften upp. Blå timmen med fjällutsikt.
söndag 22 januari 2012
Dag tre
Inte blev det bättre idag inte...
Det är inte skoj att tappa saker på golvet. Jag kommer liksom inte riktigt ner dit.
Det är inte skoj att tappa saker på golvet. Jag kommer liksom inte riktigt ner dit.
lördag 21 januari 2012
fredag 20 januari 2012
Oj
Tränade med bästaste tränaren idag, för första gången på en månad.
Oj.
Satt nästan en halvtimme i omklädningsrummet efteråt och försökte få ner pulsen till en rimlig nivå, samtidigt som jag väntade på att benen och armarna skulle sluta darra.
Inte var dag det är en pärs att duscha och klä på sig. Frågan är hur det kommer kännas imorgon, för att inte tala om i övermorgon?
Älskar´t.
Oj.
Satt nästan en halvtimme i omklädningsrummet efteråt och försökte få ner pulsen till en rimlig nivå, samtidigt som jag väntade på att benen och armarna skulle sluta darra.
Inte var dag det är en pärs att duscha och klä på sig. Frågan är hur det kommer kännas imorgon, för att inte tala om i övermorgon?
Älskar´t.
onsdag 18 januari 2012
Om det bara vore så
Pillerill hade svårt att vakna häromdagen. Silverräven ligger och pratar med honom och jag ligger bredvid halvsovande och lyssnar på dialogen:
- Nu måste du vakna gubben.
- Nej,varför?
- Annars kommer vi ju försent till våra jobb.
- Vad händer då, om ni kommer försent?
- Tja, vi kanske missar lite saker.
- Jaha, ni kanske missar fiskdammen och glassen!?
- Nä, alltså, vi har ju inte fiskdamm och glass på jobbet.
- Va? Har ni inte?!
- Nu måste du vakna gubben.
- Nej,varför?
- Annars kommer vi ju försent till våra jobb.
- Vad händer då, om ni kommer försent?
- Tja, vi kanske missar lite saker.
- Jaha, ni kanske missar fiskdammen och glassen!?
- Nä, alltså, vi har ju inte fiskdamm och glass på jobbet.
- Va? Har ni inte?!
måndag 16 januari 2012
söndag 15 januari 2012
lördag 14 januari 2012
Ett problem och en lösning
Två pussel fick jag i julklapp (tack till maken och kära kära underbara B&G). Sammanlagt 4000 bitar som ska läggas.
Problem: Lekfull kattunge i kombination med pussel.
Lösning: Hej pusselmattan! Nu får du komma fram igen. Sist vi sågs var när Pillerill var liten.
Problem: Lekfull kattunge i kombination med pussel.
Lösning: Hej pusselmattan! Nu får du komma fram igen. Sist vi sågs var när Pillerill var liten.
fredag 13 januari 2012
Plågsamt
Hardcore avgiftning på skräpmat och socker pågår. Planen är att köra hardcore från i söndags och fram till och med denna söndagen, sen stundar GI-kost.
Men nu som sagt är det strikt, med betoning på just strikt.
Maken kokar julskinka på spisen. Barnen äter nypoppade popcorn.
Behöver jag säga mer?
Men nu som sagt är det strikt, med betoning på just strikt.
Maken kokar julskinka på spisen. Barnen äter nypoppade popcorn.
Behöver jag säga mer?
torsdag 12 januari 2012
Granen står så grön...
Sigge Bus gillar att klättra i granen. Halvvägs upp sitter han och spanar på oss andra och leker med pyntet. Allt som gör den lille kissen nöjd just nu känns bra, för då kanske han inte kissar på andra ställen än lådan. Lådan utökades förresten till två, med olika sand i, spetsat med några droppar kattmynta. Det tilltaget gav Sigge fem tassar i betyg.
Men granen... Just nu kommer inte julen att dansas ut i morgon, om Sigge får bestämma och eftersom han är katt så är det ju han som är chiefen around here.
Så granen, den kanske man bara ska ta och vänja sig vid. Om katten själv får välja.
Men granen... Just nu kommer inte julen att dansas ut i morgon, om Sigge får bestämma och eftersom han är katt så är det ju han som är chiefen around here.
Så granen, den kanske man bara ska ta och vänja sig vid. Om katten själv får välja.
onsdag 11 januari 2012
Alldeles för snäll
Reflekterar lite över mitt yrkesliv. Man kan bli deprimerad för mindre.
I ganska många år nu har jag varit konsult. Det har gjort mig alldeles för snäll. Jag tar alldeles för mycket skit, helt klart. Jag väljer att vända andra kinden till i nästan alla lägen. Det tycker jag att man ska göra, såvida man inte får en smäll på andra kinden med. Men det är ju det jag får ganska ofta. Jag måste värna om min plats, om min rätt, om mitt existensberättigande lite mer.
Men att lyckas med det, utan att bli en bitch i andras ögon, det är ju en vinglig balansakt.
Känner ni lukten av 40-årskris eller? Jajamen.
I ganska många år nu har jag varit konsult. Det har gjort mig alldeles för snäll. Jag tar alldeles för mycket skit, helt klart. Jag väljer att vända andra kinden till i nästan alla lägen. Det tycker jag att man ska göra, såvida man inte får en smäll på andra kinden med. Men det är ju det jag får ganska ofta. Jag måste värna om min plats, om min rätt, om mitt existensberättigande lite mer.
Men att lyckas med det, utan att bli en bitch i andras ögon, det är ju en vinglig balansakt.
Känner ni lukten av 40-årskris eller? Jajamen.
tisdag 10 januari 2012
Bitsk
Idag tappade jag min ödmjuka trevliga konsult-min och röt tillbaka till en man på jobbet. Han har för vana att försöka dumpa allmänna kontorsgörmål på mig, samt att ta för givet att jag släpper allt jag har för händer när han kallar.
Just idag lockade han på mig som en liten hund: visslade lite och försökte vinka dit mig med fingret.
- Nu får du fan skärpa till dig! Jag är ingen jävla hund!
Inte nåt jag tycker man ska (behöva) häva ur sig, men där och då var det vad den adrenalinstinna reptilhjärnan levererade ut genom min mun. Men jag har varit ödmjuk länge nog mot denna person, nu får det vara nog. Dags för förändring.
Just idag lockade han på mig som en liten hund: visslade lite och försökte vinka dit mig med fingret.
- Nu får du fan skärpa till dig! Jag är ingen jävla hund!
Inte nåt jag tycker man ska (behöva) häva ur sig, men där och då var det vad den adrenalinstinna reptilhjärnan levererade ut genom min mun. Men jag har varit ödmjuk länge nog mot denna person, nu får det vara nog. Dags för förändring.
måndag 9 januari 2012
Dagens nygamla ord
Ibland får man helt oväntat ord på saker. Saker som man visste fanns, men ändå liksom inte riktigt visste att det fanns - än mindre visste att det hade ett namn.
Håris är en sån sak.
Det har jag ju sett massor med gånger under barndomen. Som lekande barn ute i skogen hade jag ingen aning om att det var nåt märkligt. Och föga anade jag ju att jag en halvkall januaridag år 2012 av en slump skulle få veta dess namn.
Märkligt.
Håris är en sån sak.
Det har jag ju sett massor med gånger under barndomen. Som lekande barn ute i skogen hade jag ingen aning om att det var nåt märkligt. Och föga anade jag ju att jag en halvkall januaridag år 2012 av en slump skulle få veta dess namn.
Märkligt.
söndag 8 januari 2012
Tjohooo!
Fick ett infall och bytte plats på stickade tröjor och för små kläder (hrmf) uppe i klädkammaren.
Och i botten av lådan med stickat, vad hittade jag inte där om min svarta sjal som varit försvunnen i ett år. Som jag har saknat den!
Ibland krävs det väldigt lite för att vända mungiporna uppåt igen.
Och i botten av lådan med stickat, vad hittade jag inte där om min svarta sjal som varit försvunnen i ett år. Som jag har saknat den!
Ibland krävs det väldigt lite för att vända mungiporna uppåt igen.
Vissa saker kan man inte skoja bort
Hittade ett fint inlägg hos Apple, dear?
Kunde inte sagt det bättre själv. Vissa saker sätter liksom agendan för hela dagen.
Kunde inte sagt det bättre själv. Vissa saker sätter liksom agendan för hela dagen.
Lite vett kanske?
Igår åt vi ananaspaj med våra gäster och halva pajen blev kvar. När gästerna gick hem skickade jag med pajen med dem.
Det finns kanske lite vett i denna kvinnan i alla fall?
Det finns kanske lite vett i denna kvinnan i alla fall?
lördag 7 januari 2012
fredag 6 januari 2012
Ibland uppskattar man små saker i livet
Igår kom jag aldrig ur min pyjamaströja. Rensade och städade barnens rum och gästrum i den. Ggick på Maxi i den (under fleecen visserligen) och lagade mat i den.
Somnade med den på och i förmiddags dammsög jag noga hela huset i samma pyjamaströja.
Ibland, kan det vara obeskrivligt skönt att ta en dusch...
/ejluktagott_72
Somnade med den på och i förmiddags dammsög jag noga hela huset i samma pyjamaströja.
Ibland, kan det vara obeskrivligt skönt att ta en dusch...
/ejluktagott_72
torsdag 5 januari 2012
Helt fantastiskt!
Jag och barnen rensar på deras rum. Vi började med Skruttafisans rum och gick igenom varenda pryl som fanns där inne. Varenda! Vi har rensat ut fyra papperspåsar fyllda med saker som ska skänkas, slängas eller läggas på rätt ställe i övriga huset. Sen har hon rensat ut 85% av sitt lego och gett till Pillerill.
Efter det tog vi Pillerills rum och gjorde samma sak. Fyra eller fem påsar även där.
Nu tar vi matpaus och sen går vi över till pysselbordet i gästrummet/kontoret.
Inte ett enda gnäll! Ingen som gråtit eller myglat eller uppvisat minsta lilla tvivel till det vi gör.
Helt fantastiskt!
(Ja, jag har mutat dom. Självklart. Men ändå!)
Efter det tog vi Pillerills rum och gjorde samma sak. Fyra eller fem påsar även där.
Nu tar vi matpaus och sen går vi över till pysselbordet i gästrummet/kontoret.
Inte ett enda gnäll! Ingen som gråtit eller myglat eller uppvisat minsta lilla tvivel till det vi gör.
Helt fantastiskt!
(Ja, jag har mutat dom. Självklart. Men ändå!)
tisdag 3 januari 2012
Tjugoelva i bilder
Manchester är härligt, tycker Pillerill.
Dimmigt värre i Branäs.
På min födelsedag hade vi stampat jordgolv i köket. Pau rikttit.
Lite nyare, lite bättre.
Sista spelningen i Småland.
söndag 1 januari 2012
Ris och ros till Tjugoelva
Nu när 2011 är ett passerat kapitel, så kan jag med fokus inställt framåt försiktigt blicka tillbaka litegranna. Jag varnar för ett långt inlägg. Bilder får ni i nästa inlägg.
Januari:Vi åkte till Idre och hade i stort en underbar resa. Frös som en hund hela resan och hade en kräksjuka light som däckade halva styrkan i 1,5 dygn. Men hey! vad det är hälsosamt och stärkande i fjällen, om man då bara undviker dåliga hamburgare och tar med tillräckligt med Jäger, eller hur mamma och pappa?
Maken drog på tjänsteresa i Australien och stiftade bekantskap med diverse giftiga saker ute i bushen, kom dock hem helskinnad. Avslutade månaden med att se finalerna i handbolls-VM, på plats i Malmö. Hotellfrukost och shopping på det, man tackar.
Februari: Döptes om till Vabruari. Förutom att vi vabbade eller var sjuka själva varje vecka hela månaden, så vurpade jag när jag var ute och joggade. Ja, ni fattar stämningen va? Utöver detta så ändrades min jobbsituation en smula, inget allvarligt egentligen, men en liten ettrig stressfaktor kom in i bilden.
Mars: Lite vabb och lite egen förkylning, men också lite rolig träning mellanåt. Grävarna kom och påbörjade äntligen vår utbyggnad/renovering. Lugnet före stormen.
April: Åkte till Branäs med jobbet och hade det väldigt trevligt, om än väldigt dimmigt (kan dubbeltolkas). Kom hem och hade influensavirus med mig, som jag även bjöd maken på. Vi öppnade april starkt med att ligga helt utslagna i soffan. Vi missade Pillerills rockkonsert på dagis, vi orkade knappt föda oss själv och barnen, samtidigt om snickarna kom och vände upp och ner på större delar av huset. Mycket mer än beräknat blev byggarbetsplats. Hur mycket vi än ansträngde oss, så fanns liksom inte tillräckligt med ork. Vi hade bara ström i vardagsrummet, så där bodde vi ett tag, utan kök och med kolstybbsrester överallt. Denna renovering som vi sett fram emot så länge och som nånstans trodde att vi inte skulle tycka var jobbig alls, tog verkligen musten ur framförallt mig. Så här i backspegeln tror jag att det var den där influensan som gjorde det. Jag tömde alla energireserver jag hade, både fysiskt och psykiskt. När köket försvann, försvann även mina goda matvanor. Lägg till den där stressfaktorn på jobbet ovanpå detta. När elektrikern lyckades koppla ur hälften av den lilla elen vi hade kvar och då även kopplade bort kyl/frysen i källaren utan att säga till, ja då gick liksom proppen även hos mig. Kunde inte tänka klart och jag är evinnerligt tacksam för att mina föräldrar helt oplanerat råkade dyka upp just då. De hjälpte mig att dra en förlängningssladd från garaget och övertygade mig om att det mesta i frysen faktiskt hade klarat sig. Jag hade bara kollat i en låda där det låg bär och glass och de hade ju redan smält. Resten var Ok. Ingen stor händelse kanske, men det var så tydligt där att min stressnivå blinkade ilsket rött. Helt blockerad från logiskt tänkande, jag gick bara på adrenalin.
Maj: Månaden inleddes med högst oväntat och ovälkommet besök. Skruttafisan kliade sig frenetiskt i huvudet och gissa hur kul med är med löss, när man bor högst provisoriskt inklämda i samma rum?
Dagen efter åkte jag till apoteket och köpte lusmedel och åkte hem för att lusbehandla. Då hade nog nån högre makt lite medlidande, för hemma hade elen på övervåningen kopplats in. Dessutom hade snickarna gjort så mycket färdigt i köket att golvpappen kunde tas bort. Vi kunde gå runt på vårt nya fina parkettgolv och kunde liksom se att det började likna ett hem igen. Heaven! Städade, bäddade rent och tyckte att det nog verkade gå åt rätt håll. Så underbart att kunna slå på värmen i huset och få sova i sin egen säng. Dagen efter hittade jag även lus i mitt eget hår... Det var inte det enda jag hittade. Vid frukosten så satt jag och tittade in i blivande köket, med morgonsolen som flödade in bakom mig. Då hittade jag 5-6 golvplank som var mattlackade. Synd att resten var lackat... Ett felmärkt paket var orsaken och just detta paket hade den stackars snickaren använt som "såg-paket", så de här felande bitarna satt liksom lite här och där på golvytan. Snickaren hade inte upptäckt det, eftersom han la på täckpapp direkt efter läggningen och solen inte låg på från det hållet han la det. I vissa vinklar syntes det inte alls, men från andra riktigt lös det om de felaktiga plankorna.
I denna minst sagt för psyket ansträngande vecka, när vi inte visste vem som skulle få betala omläggningen så började jag träna med min PT/sjukgymnast. Hur jag tänkte där, det är en gåta. Det var jätteroligt och nåt jag velat göra länge, men med facit i hand så borde jag väl ha väntat till lite senare.
Köket och hallen blev brukbart och snickarna drog sig tillbaka och vi kunde tapetsera och måla.
Tyvärr medförde inte det nya köket att jag återgick till de bra matvanorna, utan tvärtom. Denna månaden gjorde vi liksom allt. Vi målade, tapetserade, tränade, orienterade, joggade, köpte ny cykel och krönte det hela med att vara med på möhippa/svensexa.
Juni: Cirkusen fortsatte hela juni. Det var helt otränade cykellopp, klassåterträff från studenten, skolavslutningar, orientering och bröllop. Midsommar hade vi hemma hos oss när vi ändå var i farten och ovan på detta min jätteroliga men samvetstyngande träning med PT/sjukgymasten. Sista veckan innan semestern som väntade i juli, så var jag på röntgen av tjocktarmen, nåt som jag skjutit på hela våren för att jag inte hann och inte riktigt vågade.
Juli: Äntligen semester! Sprang en för mig lite för lång orienteringstävling i en 20-mannastafett. Direkt efter drog vi till ALV i Vimmerby. Lämnade barnen på kollo hos svärmor och tänkte jobba med att lägga trall runt entrén. Svärmor ringde och meddelade att de åkte till sjukhuset med Pillerill med befarad blindtarmsinflammation. Avbokade mitt planerade träningspass, men Pillerill repade sig så vi kunde bygga vidare. Nånstans där och då tog väl stressen överhand över mig. Symptom hade jag haft redan i maj och juni, men lite öronsus, dubbla hjärtslag pga kaffe kan man ju ignorera när man tror man måste hålla uppe tempot. Nu på semestern blev det så uppenbart att det inte var bra. Trots några lugna dagar så gick inte kroppen ner i varv, snarare tvärtom. Sömnproblem, kort stubin, öronsus, hjärtklappning, you name it. Självskattningstest på nätet gav mig high score. Jag tappade totalt kontrollen över min egen kropp och knopp. Fy fan, vad läskig den känslan är. Träningen som jag ställt in, blev aldrig ombokad, det gick liksom bara inte att fortsätta. Gick till min goa vän och låtsaslillasyster JoSe som gav mig massage och mental energi. Kärlek till dig, vännen!
Vi drog iväg från allt sista veckan i juli och hade två helt underbara veckor i Ängelholm. Vi gjorde massor med saker, men bara det vi kände för. Kroppen och knoppen fick komma till ro.
Augusti: Mitt i den underbara semester så ringde det och vi fick veta att vi hade haft inbrott hemma. Så otroligt typiskt, eftersom vi beslutat oss skaffa larm, bara huset var färdigrenoverat... Vi vägrade låta det sabba vår semester och jag lyckades faktiskt att i stort behålla lugnet jag fått tillbaka.
Vi gick på en magisk konsert med The Ark på Tyrolen i Blädinge, där allsången aldrig ville ta slut (och nu medan jag skriver detta så är faktiskt just den allsången på min spotify, fan jag ryser i hela kroppen!). Sista halvan av augusti jobbade jag och sprang en del orientering.
September: Vi drog till Tivoli i Köpenhamn, helt underbart och till och med jag våga åka några bergochdal-banor. Orienterade massor och hittade groteskt mycket svamp. Nya träningsrutiner för Skruttafis och en löjligt liten men naggande ond jobbgrej stressade upp mig igen. Höll mig flytande i alla fall, men hade massor med stressymptom. Minsta lilla sak körde upp mig i varv. I månadskiftet mot oktober körde det ihop sig igen och jag fick en rejäl förkylning. Choklad är bra botemedel, eller kanske inte förresten.
Oktober: Den där förkylningen kröntes med ett ryggskott. Kroppen drog i handbromsen ytterligare en gång alltså. Gick till en helt underbar naprapat som mellan knäckningarna och vridningarna ställde de rätta frågorna. Drog ner på både tempo och egna förväntningar. I slutet av oktober återupptog jag min träning med PT/sjukgymnasten, men med ett helt annat tempo och fokus. Nu kunde jag känna att det gjorde mig gott.
November: På det stora hela en bra månad. Låga krav (både yttre och inre) höll stressen på en låg nivå. Gjorde ett 24timmars-EKG för att kolla de dubbla hjärtslagen, men trots att jag drack både kaffe och alkohol för att trigga, så slog hjärtat helt normalt. Nästan skrattretande egentligen, men på kvällen efter att jag lämnat tillbaka grejerna så kom dubbelslagen tillbaka igen.
December: Ungefär som november fast med mer glögg och pepparkakor inblandade. De där dåliga matvanorna jag återföll i under renoveringen, de har jag inte kommit ur än. Dagen innan julafton fick vi äntligen tummarna loss och skaffade katt igen, snart nio år sen sist. Så härligt rätt! Lilla Sigge, du var efterlängtad!
Jämnt över året ligger lite jobbrelaterad skit, men det kan jag inte skriva om här. Det finns också andra händelser framför allt i renoveringen som kan adderas till det hela, men det skriver jag inte heller om, för det hade bara gjort inlägget ännu längre.
Jahapp, det var mitt år det. Jag blir liksom inte riktigt klok på hur jag mår egentligen. Helt klart skrapade jag näsan i en tegelvägg där i början av sommaren, men jag tror det var tur att jag hade sex veckor semester just då. Det är små små saker som tillsammans nästan stjälpt lasset. Att få löss är ju ingen stor sak egentligen, inte heller att golvet blir fellagt. Men i kombination med 10 andra småsaker, så blir summan för stor. Det här året har kostat energi helt klart.
Men med en ökad medvetenhet för mina egna begränsningar, tänker jag nu äntra 2012 och bygga upp reserverna igen, sakta, en bit i taget.
Januari:Vi åkte till Idre och hade i stort en underbar resa. Frös som en hund hela resan och hade en kräksjuka light som däckade halva styrkan i 1,5 dygn. Men hey! vad det är hälsosamt och stärkande i fjällen, om man då bara undviker dåliga hamburgare och tar med tillräckligt med Jäger, eller hur mamma och pappa?
Maken drog på tjänsteresa i Australien och stiftade bekantskap med diverse giftiga saker ute i bushen, kom dock hem helskinnad. Avslutade månaden med att se finalerna i handbolls-VM, på plats i Malmö. Hotellfrukost och shopping på det, man tackar.
Februari: Döptes om till Vabruari. Förutom att vi vabbade eller var sjuka själva varje vecka hela månaden, så vurpade jag när jag var ute och joggade. Ja, ni fattar stämningen va? Utöver detta så ändrades min jobbsituation en smula, inget allvarligt egentligen, men en liten ettrig stressfaktor kom in i bilden.
Mars: Lite vabb och lite egen förkylning, men också lite rolig träning mellanåt. Grävarna kom och påbörjade äntligen vår utbyggnad/renovering. Lugnet före stormen.
April: Åkte till Branäs med jobbet och hade det väldigt trevligt, om än väldigt dimmigt (kan dubbeltolkas). Kom hem och hade influensavirus med mig, som jag även bjöd maken på. Vi öppnade april starkt med att ligga helt utslagna i soffan. Vi missade Pillerills rockkonsert på dagis, vi orkade knappt föda oss själv och barnen, samtidigt om snickarna kom och vände upp och ner på större delar av huset. Mycket mer än beräknat blev byggarbetsplats. Hur mycket vi än ansträngde oss, så fanns liksom inte tillräckligt med ork. Vi hade bara ström i vardagsrummet, så där bodde vi ett tag, utan kök och med kolstybbsrester överallt. Denna renovering som vi sett fram emot så länge och som nånstans trodde att vi inte skulle tycka var jobbig alls, tog verkligen musten ur framförallt mig. Så här i backspegeln tror jag att det var den där influensan som gjorde det. Jag tömde alla energireserver jag hade, både fysiskt och psykiskt. När köket försvann, försvann även mina goda matvanor. Lägg till den där stressfaktorn på jobbet ovanpå detta. När elektrikern lyckades koppla ur hälften av den lilla elen vi hade kvar och då även kopplade bort kyl/frysen i källaren utan att säga till, ja då gick liksom proppen även hos mig. Kunde inte tänka klart och jag är evinnerligt tacksam för att mina föräldrar helt oplanerat råkade dyka upp just då. De hjälpte mig att dra en förlängningssladd från garaget och övertygade mig om att det mesta i frysen faktiskt hade klarat sig. Jag hade bara kollat i en låda där det låg bär och glass och de hade ju redan smält. Resten var Ok. Ingen stor händelse kanske, men det var så tydligt där att min stressnivå blinkade ilsket rött. Helt blockerad från logiskt tänkande, jag gick bara på adrenalin.
Maj: Månaden inleddes med högst oväntat och ovälkommet besök. Skruttafisan kliade sig frenetiskt i huvudet och gissa hur kul med är med löss, när man bor högst provisoriskt inklämda i samma rum?
Dagen efter åkte jag till apoteket och köpte lusmedel och åkte hem för att lusbehandla. Då hade nog nån högre makt lite medlidande, för hemma hade elen på övervåningen kopplats in. Dessutom hade snickarna gjort så mycket färdigt i köket att golvpappen kunde tas bort. Vi kunde gå runt på vårt nya fina parkettgolv och kunde liksom se att det började likna ett hem igen. Heaven! Städade, bäddade rent och tyckte att det nog verkade gå åt rätt håll. Så underbart att kunna slå på värmen i huset och få sova i sin egen säng. Dagen efter hittade jag även lus i mitt eget hår... Det var inte det enda jag hittade. Vid frukosten så satt jag och tittade in i blivande köket, med morgonsolen som flödade in bakom mig. Då hittade jag 5-6 golvplank som var mattlackade. Synd att resten var lackat... Ett felmärkt paket var orsaken och just detta paket hade den stackars snickaren använt som "såg-paket", så de här felande bitarna satt liksom lite här och där på golvytan. Snickaren hade inte upptäckt det, eftersom han la på täckpapp direkt efter läggningen och solen inte låg på från det hållet han la det. I vissa vinklar syntes det inte alls, men från andra riktigt lös det om de felaktiga plankorna.
I denna minst sagt för psyket ansträngande vecka, när vi inte visste vem som skulle få betala omläggningen så började jag träna med min PT/sjukgymnast. Hur jag tänkte där, det är en gåta. Det var jätteroligt och nåt jag velat göra länge, men med facit i hand så borde jag väl ha väntat till lite senare.
Köket och hallen blev brukbart och snickarna drog sig tillbaka och vi kunde tapetsera och måla.
Tyvärr medförde inte det nya köket att jag återgick till de bra matvanorna, utan tvärtom. Denna månaden gjorde vi liksom allt. Vi målade, tapetserade, tränade, orienterade, joggade, köpte ny cykel och krönte det hela med att vara med på möhippa/svensexa.
Juni: Cirkusen fortsatte hela juni. Det var helt otränade cykellopp, klassåterträff från studenten, skolavslutningar, orientering och bröllop. Midsommar hade vi hemma hos oss när vi ändå var i farten och ovan på detta min jätteroliga men samvetstyngande träning med PT/sjukgymasten. Sista veckan innan semestern som väntade i juli, så var jag på röntgen av tjocktarmen, nåt som jag skjutit på hela våren för att jag inte hann och inte riktigt vågade.
Juli: Äntligen semester! Sprang en för mig lite för lång orienteringstävling i en 20-mannastafett. Direkt efter drog vi till ALV i Vimmerby. Lämnade barnen på kollo hos svärmor och tänkte jobba med att lägga trall runt entrén. Svärmor ringde och meddelade att de åkte till sjukhuset med Pillerill med befarad blindtarmsinflammation. Avbokade mitt planerade träningspass, men Pillerill repade sig så vi kunde bygga vidare. Nånstans där och då tog väl stressen överhand över mig. Symptom hade jag haft redan i maj och juni, men lite öronsus, dubbla hjärtslag pga kaffe kan man ju ignorera när man tror man måste hålla uppe tempot. Nu på semestern blev det så uppenbart att det inte var bra. Trots några lugna dagar så gick inte kroppen ner i varv, snarare tvärtom. Sömnproblem, kort stubin, öronsus, hjärtklappning, you name it. Självskattningstest på nätet gav mig high score. Jag tappade totalt kontrollen över min egen kropp och knopp. Fy fan, vad läskig den känslan är. Träningen som jag ställt in, blev aldrig ombokad, det gick liksom bara inte att fortsätta. Gick till min goa vän och låtsaslillasyster JoSe som gav mig massage och mental energi. Kärlek till dig, vännen!
Vi drog iväg från allt sista veckan i juli och hade två helt underbara veckor i Ängelholm. Vi gjorde massor med saker, men bara det vi kände för. Kroppen och knoppen fick komma till ro.
Augusti: Mitt i den underbara semester så ringde det och vi fick veta att vi hade haft inbrott hemma. Så otroligt typiskt, eftersom vi beslutat oss skaffa larm, bara huset var färdigrenoverat... Vi vägrade låta det sabba vår semester och jag lyckades faktiskt att i stort behålla lugnet jag fått tillbaka.
Vi gick på en magisk konsert med The Ark på Tyrolen i Blädinge, där allsången aldrig ville ta slut (och nu medan jag skriver detta så är faktiskt just den allsången på min spotify, fan jag ryser i hela kroppen!). Sista halvan av augusti jobbade jag och sprang en del orientering.
September: Vi drog till Tivoli i Köpenhamn, helt underbart och till och med jag våga åka några bergochdal-banor. Orienterade massor och hittade groteskt mycket svamp. Nya träningsrutiner för Skruttafis och en löjligt liten men naggande ond jobbgrej stressade upp mig igen. Höll mig flytande i alla fall, men hade massor med stressymptom. Minsta lilla sak körde upp mig i varv. I månadskiftet mot oktober körde det ihop sig igen och jag fick en rejäl förkylning. Choklad är bra botemedel, eller kanske inte förresten.
Oktober: Den där förkylningen kröntes med ett ryggskott. Kroppen drog i handbromsen ytterligare en gång alltså. Gick till en helt underbar naprapat som mellan knäckningarna och vridningarna ställde de rätta frågorna. Drog ner på både tempo och egna förväntningar. I slutet av oktober återupptog jag min träning med PT/sjukgymnasten, men med ett helt annat tempo och fokus. Nu kunde jag känna att det gjorde mig gott.
November: På det stora hela en bra månad. Låga krav (både yttre och inre) höll stressen på en låg nivå. Gjorde ett 24timmars-EKG för att kolla de dubbla hjärtslagen, men trots att jag drack både kaffe och alkohol för att trigga, så slog hjärtat helt normalt. Nästan skrattretande egentligen, men på kvällen efter att jag lämnat tillbaka grejerna så kom dubbelslagen tillbaka igen.
December: Ungefär som november fast med mer glögg och pepparkakor inblandade. De där dåliga matvanorna jag återföll i under renoveringen, de har jag inte kommit ur än. Dagen innan julafton fick vi äntligen tummarna loss och skaffade katt igen, snart nio år sen sist. Så härligt rätt! Lilla Sigge, du var efterlängtad!
Jämnt över året ligger lite jobbrelaterad skit, men det kan jag inte skriva om här. Det finns också andra händelser framför allt i renoveringen som kan adderas till det hela, men det skriver jag inte heller om, för det hade bara gjort inlägget ännu längre.
Jahapp, det var mitt år det. Jag blir liksom inte riktigt klok på hur jag mår egentligen. Helt klart skrapade jag näsan i en tegelvägg där i början av sommaren, men jag tror det var tur att jag hade sex veckor semester just då. Det är små små saker som tillsammans nästan stjälpt lasset. Att få löss är ju ingen stor sak egentligen, inte heller att golvet blir fellagt. Men i kombination med 10 andra småsaker, så blir summan för stor. Det här året har kostat energi helt klart.
Men med en ökad medvetenhet för mina egna begränsningar, tänker jag nu äntra 2012 och bygga upp reserverna igen, sakta, en bit i taget.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
