Idag tappade jag min ödmjuka trevliga konsult-min och röt tillbaka till en man på jobbet. Han har för vana att försöka dumpa allmänna kontorsgörmål på mig, samt att ta för givet att jag släpper allt jag har för händer när han kallar.
Just idag lockade han på mig som en liten hund: visslade lite och försökte vinka dit mig med fingret.
- Nu får du fan skärpa till dig! Jag är ingen jävla hund!
Inte nåt jag tycker man ska (behöva) häva ur sig, men där och då var det vad den adrenalinstinna reptilhjärnan levererade ut genom min mun. Men jag har varit ödmjuk länge nog mot denna person, nu får det vara nog. Dags för förändring.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Bra Nipe! I like your style! :)
Yes du behöver inte känna nån Ågren han förtjänade det säkert !!!
Evelina: :)
Anne: Japp, det gjorde han definitivt, bara synd att man måste var sån mot honom.
Good for you!
Den lilla rebellen i mig, såg genast för min inre syn hur jag snabbt kröp ner på golvet och lyfte på benet mot bordsbenet för att illustreraq hur jag "pinkade revir". Det hade varit en syn!
Undrar hur han hade reagerat då?
Bra gjort att fräsa ifrån!
Det här kallar jag att komma ut ur garderoben. Det visste man inte. Att du var en terrier.
Kajsa: Jag inser att jag måste morska till mig, konsultjobbet har gjort mig alldeles mesig.
Mångmamma: :)
Nonsensakuten: Morr morr ;) Liten, ettrig men oftast alldeles för lydig - that's me liksom.
Äntligen, fick han höra det han förtjänar.
Bra gjort!
Malin: Åååh, det är mycket nu ;) På många fronter. Kom hem till Sverige igen, allt är förlåtet!!!
Go Nipe! Knäppa typer på jobbet ska sägas ifrån till. Basta!
Skicka en kommentar