Reflekterar lite över mitt yrkesliv. Man kan bli deprimerad för mindre.
I ganska många år nu har jag varit konsult. Det har gjort mig alldeles för snäll. Jag tar alldeles för mycket skit, helt klart. Jag väljer att vända andra kinden till i nästan alla lägen. Det tycker jag att man ska göra, såvida man inte får en smäll på andra kinden med. Men det är ju det jag får ganska ofta. Jag måste värna om min plats, om min rätt, om mitt existensberättigande lite mer.
Men att lyckas med det, utan att bli en bitch i andras ögon, det är ju en vinglig balansakt.
Känner ni lukten av 40-årskris eller? Jajamen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar