Vatten uppifrån x2

Våra kompisars lilla gulliga E, hon sov sig genom sitt dop, fram till det var dags för fotografering. Inte en min rörde hon när prästen blötte ner henne.
För övrigt samma präst som döpte vår Skruttafis för 10 år sen, och som fick hela den församlade skaran att dra efter andan när han hissade upp henne i luften för att visa upp henne. Skruttafisan var känd som the-most-kräkbarn-ever ( å då menar jag verkligen THE MOST), så henne hissade man inte utan paraply.
Nåväl, tillbaka till dopet av lilla E. Trygga Räkan sjöng vi och den helt underbara Du vet väl om att du är värdefull. Den framkallar minnen av musikläger på 80-talet, med kvällsandakt i skymningen och såna där magiska sommarnätter när det aldrig blev riktigt mörkt. Kvällsro, är nog ordet.
Ett mycket trevligt dop, med god mat och tårta och gott sällskap.

Väl hemma var det dags för mig att möta det blöta. På med regnkläder och ut i skogen för att hämta hem 4 kontroller från tisdagens orienteringsträning.
När jag kom till kontroll nr2 var den ganska knepig att hitta. Efter mycket letande såg jag den inne i en gran. Sträckte in handen i innerfickan för att ta  kort på den med mobilen för att visa hemma, men gissa känslan när jag bara hittade ett tomt mobilfodral!
Innerfickan var inte alls en ficka, utan hade hål längst ner. Nånstans har jag alltså tappat mobilen. I regnet, i skogen.
Med lätt harpuls gick jag tillbaka nästan samma väg och funderade på hur lång tid det skulle ta att köra hem, hämta makens mobil, åka tillbaka, gå runt samma runda och ringa efter den. Skulle det hinna bli mörkt? Skulle batteriet räcka?
När jag hade 10 meter kvar till bilen, hittade jag den, blöt men OK. Pust.
Väl hemma kan jag konstatera att det är ganska skönt att komma in efter en tur i regn.
Nu tar vi helg!