Att lära en gammal hund

Idag var jag på en gruppträning anordnad av orienteringsklubben, på ett lokalt gym. Fokus låg på bålstabilitet, ja alltså den där som jag inte riktigt har.

Elva rejält avancerade övningar, med 45 sek träning och sen direkt byte. Två varv med några minuters vila mellan. I mitt tycke kanske lite för avancerade övningar, men istället för att bara hänga med så gott det går, så bad jag om hjälp när jag inte kunde, alternativt bad om en lättare övning.
Bara det faktumet att jag gjorde så, är ett stort framsteg.

Mitt problem med bålstabiliteten är bland annat att jag inte har nån svank att tala om. Det har ju funkat i 40 år, men nu börjar det märkas.  Ryggen talar om att den inte riktigt gillar läget längre. Stillasittande jobb gör inte saken bättre heller.

De flesta svankar för mycket, och på gruppträningar har jag alltid fått höra instruktioner om att inte svanka. Tänk på att inte svanka för mycket! Så i alla dessa år, under otaliga träningspass, har jag fokuserat på att göra precis tvärtom mot vad jag borde gjort. Det har ju fått till följd att mina magmuskler inte jobbat, utan rumpa, höfter och rygg har istället stabiliserat mig.
Jag kan göra massor med situps, men jag får sällan ont i magmusklerna.

Nu, i plankornas gyllene tid, kommer sanningen fram. Jag kan inte göra plankan. Kan inte göra sidoplankor heller för den delen. Hittar inte rätt läge, för där finns inga muskler som kan hjälpa till. Visst finns de, men de kopplas inte på.

Idag var det många övningar där det blir så uppenbart. Sidoplanka i RedCord. Jag kommer upp i sidoplankan och två sekunder senare rasar jag i golvet.
Vanlig planka med fötterna i RedCord. Det klarar jag att ställa mig i, med korrekt hållning, tack vare träningen på STAC de senaste veckorna. Kroppen börjar fatta hur det ska gå till och hur det ska kännas. Men sen ber tränaren mig att lyfta ena foten. Hur då liksom? Vilka muskler ska hjärnan prata med? Funkar verkligen inte alls.

Jahaja. Den här gamla hunden lär sig planka, sakta men säkert, ett steg i taget.
Rom byggdes inte på en dag och It's a long way to Tipperary och ena foten framför den andra och allt det där.  Tålamod Nipe, tålamod.

Däremot ska tilläggas, att jag fick beröm för utomordenlig teknik i mina kettlebellssvingar. Peppen!!