Själv göra, själv ha

I torsdags åkte jag och barnen till Isaberg, Hestra. Silverräven var tvungen att jobba så han fick vackert stanna hemma. Vi tog med en morfar och en annan familj istället.

Då jag är uppvuxen i nästan samma ände av Småland skulle man kunna tro att jag varit där många, många gånger innan - men nej. Under högstadiet testade jag utförsåkning tre gånger, men då i Lammhult, Vetlanda och Kisa, tillsammans med en kompis och hennes familj. I vår familj åkte man bara skidor på längden.
Det var först i vuxen ålder som jag började åka utförsåkning, när några fina vänner släpade med oss till fjällen. Nu för 4 år sen gjorde jag och maken samma sak, vi släpade med oss mina föräldrar till fjällen. De var alltså mellan 65 och 67 när de åkte utför för första gången. Sen dess - helt galna!

Men tillbaka till Hestra. Inte stort, men absolut inte särskilt litet heller. Två sittliftar och tre släp (tror jag). Pister i alla svårighetsgrader. Skidshop, rejäla värmestugor och en restaurang och fik. Allt man behöver med andra ord.
Rejäla öppettider. Redigt rejäla måste jag säga. Liftarna öppnade kl 9 och stängde kl 17. På torsdagar är det kvällsskidåkning mellan 17.30 och 21.30. Ja, ni hörde rätt - man kunde alltså åka skidor där i 12 timmar i torsdags.
Det gjorde vi, nästan.
Gick upp halv sju och var i säng efter tolv. 22 mil bilkörning. Cirka 10 timmars skidåkning på det.
Gissa tröttman.
Gissa vätskebristen.
Gissa träningsvärken.

Aj.