En ganska schysst början i alla fall...

Det började ju så bra. Var tok-arg och frustrerad på jobbet på måndagen
Var sen en vuxen människa och tog mig själv i hampan och gick till gymmet. Bästa botemedlet och jag kunde ju i alla fall känna att jag gjort nåt bra den dagen.  Tisdagen lättade det på jobbet, förmodligen för att jag sansat mig och kunde tänka lite mer rationellt. Fick lite feeling och drog till gymmet igen.
Onsdagen var en riktig höjdare, hälsade på min vän och hennes lilla fina femveckorsbebis. Härlig pratstund om både sorg och glädje. Berikande.
Sen. Sen kom förkylningen. Den där som alla andra verkar ha men som jag i min enfald trodde jag klarat mig från.
Sen kom det där med svensk byråkrati. Det är inte lätt att vara "mellan två jobb". Hur man än vrider och vänder sig för att ha en jobbsituation som är i balans med livet, ekonomin och lusten, så fälls man lik förbaskat omkull av konstiga regelverk. Skit.
Sen så det här med maten. Början av veckan - bra mathållning. Senare delen av veckan - jamen vad hände? Vem är det som liksom tokglömmer allt vad vettigt heter? Som mofflar allt som kommer i min väg? Chips? Godis? Nutella direkt ur burken, for cryin' sake!
Ja, det började ju i alla fall ganska bra.