Att ändra sitt beteende

Funderade lite över matvanor. Hur lätt det är att fastna i vissa matvanor. Man äter samma sak år ut och år in och herregud om nåt skulle rubba ens mönster! Man tror att man aldrig nånsin kan byta ut nåt av det man äter dagligen. Jag blir inte människa förrän jag fått min kopp kaffe på morgonen, typ.

Jodå, det går visst. Vissa vanor tar lång tid att komma ifrån, men vissa vanor går förvånansvärt fort att bryta. Synd bara att de bra vanorna är mer lättflyktiga än de dåliga...

Men jag tog mig en funderare på vilka matvanor jag har haft, men bytt mot annat.

I många år var yoghurt något av ett livselixir för mig. Jag har aldrig gillat mjölk, så yoghurt blev lite av ett substitut. Ja, jag är ju uppväxt med devisen att mjölk ger starka ben.
Vet inte riktigt vad som hände, men det är ganska sällan jag äter yoghurt nu. Ibland i perioder blir det naturell yoghurt med müsli, men absolut inte att jag går och köper en sån där liten portionsförpackning med fruktyoghurt.

Messmör: ingen vet nog exakt hur många förpackningar messmör jag konsumerat i min barndom. Just barndom är nog ordet vi ska ta fasta på här, det begäret växte jag nog ifrån. Fortfarande gott, men inte i de mängderna och med tanke på laktosinnehållet så är ju det tur.

Apelsinjuice: Fick jag inte det till frukost, var det ingen frukost. Sen kom en magkatarr och satte stopp. Horribelt att vänja sig av med, men nu kan jag knappt ta en klunk. Fy fasen vad sött och konstigt, rent ut sagt!

Te med mjölk och socker: Detta var ju viktigt att dricka i ungdomen. Ofta. Jag kommer ihåg på gymnasiet när vi tre inneboende i en villa i Växjö försökte vänja oss av med att ha socker i koppen. Så vidrigt! Men trägen vinner och vips var det istället omöjligt att ha socker i. Därifrån var inte steget långt till att skippa mjölken också. Utan sockret smakade det ju plötsligt ganska mycket mjölk och då blev det ju nästan odrickbart. Nu om jag råkar ta en klunk av makens te med mjölk, spottar jag ut det. Och tanken på en klunk te med både mjölk och socker.... jag får rysningar.

Bröd: Förra året var jag glutenfri. Nej, jag är inte glutenintolerant, men däremot känslig mot bröd i allmänhet. Att ta bort gluten gjorde ingen skillnad, men tar jag bort bröd och sädeslag, blir magen två storlekar mindre på några dagar och mycket gladare.
Men vilken kamp det har varit och är. Inte äta macka?! Jag är ett barn av 70-talet och vad är jag uppväxt på? Jo, te och macka. Macka till frukost, många mackor till mellanmål och te och macka till kvällsmat. Jag tycker det är fantastiskt gott och kan äta hur många som helst. Jag blir inte mätt, och framför allt inte nöjd. En gång när jag och min kompis jobbade som jordgubbsplockare på Öland, drog jag en hel Ölandslimpa efter jobbet. Ni som vet vad en Ölandslimpa är, förstår digniteten i det, om man beaktar jag på den tiden var en tvärhand hög och vägde under 50 kilo.
Så att sluta med bröd/gluten?! Absurt i tanken!
Nu, efter ett år utan i alla fall glutenfyllt bröd - kan jag ta en kanelbulle. Jodå, jag tar en tugga. Sen lägger jag ifrån mig bullen och spottar faktiskt ut tuggan. Det är ju inte gott längre! Det trodde jag nog aldrig, att jag skulle vänja mig av med den smaken. Lukten däremot - fortfarande förförande.

Vad har du slutat äta, som du förut älskade?