Vi öppnade kallt idag. Frostigt i sinnet. Ett irritationsmoment som kommit åter. Att en del liksom bara måste... Detaljer som måste dras in absurdum bara för att man kan och vill.
På plats på jobbet smälter frosten snabbt. Värmen är påtaglig. Träffar person från förra gången jag var där och får oväntad spontan varm innerlig kram. Känner mig väldigt välkommen.
Känner mig väldigt hemmastadd.
Känner mig avslappnad. Behöver inte tänka mig för innan jag öppnar munnen. Behöver inte fundera över vad som passar sig, eller om jag har rätt att ta utrymme. Jag är mig själv och det är helt okej. Jag kan och får ta plats med en gång.
Just idag är dessutom stämningen mycket hög, det är ju både fredag och lillelördag på samma dag. Nån fixar fram lite kärleksmums till fikat från frysen.
Det må hända är inte nån vårvärme utomhus, men i sinnet är det varmt idag. Tänk att så lite kan tina en frusen själ.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar