Orienteringstävling med arena i den lilla byn Vällust. Vilket underbart namn, va!? Byn bestod väl av en gård, typ, men vilken gård sen! Dit hade jag gärna flyttat. -Var bor du? I Vällust.
Ja, där tog vällusten slut. Spagettiben och sen tyvärr lite otur när jag tänkte. En rejäl bom innan femman på över fem minuter. Kom långt ner i resultatlistan idag och min pappa slog mig med ruggiga 7 minuter. Usch, vilket dåligt humör jag blev på. Inte hans fel att jag bommar och springer dåligt. Förlåt pappa, om jag kallade dig Gubbstrutt. Det är inte du, det är jag.Jag har verkligen inte alls nån bra löpteknik, har aldrig haft, men idag fanns ingenting i varken ben eller lungor. Så vällust, nej inte mycket.
Men skogen är fin ändå, även om jag inte springer bra.
4 kommentarer:
Haha! Hade gärna velat höra konversationen där du klämde in det ordet. Vällust, underbart namn, nästan för bra.
Den som kom på det namnet var bra på PR. Bra mycket bättre än den som valde namnet Ensamheten.
Jag tackar för trevligt sällskap i skogen. Det är alltid lättare att kämpa sig fram när man har någon att tävla mot.
När jag sen tittar på kartan så ser jag att du gör bättre vägval än mig, frånsett den lilla missen.
Jeanna: Ja namnet är ju nästa för bra! Och själva gården sen då, nästan för bra den med.
Kari: Haha, ja eller Runkarp som inte ligger så långt från mitt föräldrarhem. Hur tänkte man där? All uppmärksamhet är bra uppmärksamhet eller?
Pappa: Hm, att jag tar bättre vägval, bevisar ju bara ännu mer hur jäkla sakta jag springer...
Skicka en kommentar