Just nu känns det lite blåsigt. Det är motvind på flera fronter samtidigt. Det är inte bra, för de boostar varandra. Strulet på jobbet gör att jag är mer känslig för den iskalla vind som drog över skridskoisen, som i sin tur bara ökar på hur jag reagerar på stormen i vattenglaset som råder i mina ideella åtaganden, som sen gör att jag inte orkar deala med det som händer jobbet utan får mig att med kraft stänga dörren till det mesta just nu.
Ja, jag är
kanske känslig och tar in för mycket och reagerar för starkt. Problemet är nog egentligen att jag knyter näven i fickan för länge och sen när det kommer ut, ja då är det alldeles för onyanserat. Japp, jag är en känslomänniska i en ingenjörskropp - det är ingen bra kombination. Jag resonerar för mycket inombords istället för att reagera, eftersom jag vill vara en logisk människa. Å det är jag. Logisk. Men som sagt, en logisk person med känselspröt långa som en istid.
Febrilt försöker jag finna min handlingsplan. Ska jag strunta i det som upprör mig, för jag verkar ju ha svårt att hitta ett sätt att tagga ner, ett sätt att undvika att varningssignalerna lyser rött titt som tätt? Eller ska jag kämpa på? Jag har ingen bra verktygslåda att ta till, som det så fint heter numera.
Tur jag har skogen. Där är allt grönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar