Första av hundra och länkkärlek

Signade upp mig för Blogg100 i år igen. Tanken är att blogga minst ett inlägg om dagen  i 100 dagar med start idag. I år ska jag försöka mig på att faktiskt ha en planering och dessutom skriva lite i förväg. Wish me luck.

Jag börjar Blogg100 med lite länkkärlek. Eftersom min blogg är lite old-fashion (tydligen) och ligger på Blogger - så har jag i högermarginalen (i webbversionen) en länklista på de bloggar jag ofta läser. Därför har jag inte anammat att ägna inlägg åt att länka till andra. Det ska det nog bli ändring på. Jag tycker ju för egen del att det är trevligt att läsa inlägg av typen "länkkärlek". Mer kärlek åt folket alltså!

Vi börjar med Åsa, som för en dryg vecka sen postade ett inlägg med grodor. Cyklist och illustratör. Jag har sett en tavla (irl alltså) som hon målade åt en kompis innan jul. Fasen vad duktig och hennes roliga figurer får mig att le.

Vidare till nåt mer allvarligt. Kari skriver om sexuella trakasserier på löprundan. Fan att det är så här! Jag vill också kunna sitta i soffan och tänka:
- Hm, jag ska nog springa en runda.
- Oj, vad mörkt det är... Jaha, då får det bli elljusspåret.
Därefter dra på kläder, köra till elljusspåret, knappa igång pulsklockan och sen iväg.

Men istället inser jag att jag istället tvingas in i följande:
- Hm, jag ska nog springa en runda.
- Oj, vad mörkt det är ute, det får bli elljusspåret. Nämen, det går ju inte, jag är ju själv. Silverräven,  kan du hänga med? Nähä inte det. Då får det bli en runda här hemikring då. Hm, inte genom centrum. Inte ner förbi skolan heller. Och absolut inte bort till skogen heller. Det får bli gata upp och gata ner här i kvarteren i närheten. Jag ritar upp en runda så Silverräven vet vilken väg jag tar.
-Så, nu går jag. Jag tänkte springa en halvtimme, bara så du vet.
- Oj, jag glömde mobilen, den måste jag ju bara ha med mig.
- Fan, nu kan jag ju inte ha podd i öronen, jag måste ju kunna höra om nån kommer.
- Mobilen måste med ändå, jag måste ju kunna ringa.
- Undras om man skulle ha en hund förresten? Så kunde den springa med?
Ok, det var ett starkt förenklat resonemang, men faktum är att jag känner mig bara säker ute på löprundor om jag har sällskap av en karl, eller av flera tjejer. Inte en tjej, utan flera. Sjukt.

Till sist skrev Malin (Trail&Inspiration) om fettisdagen. Läskande bilder på både riktiga semlor och på hybridsemlor. Hon konstaterar att semlor inte är hennes grej, hon är mer en kanelbulletjej. Rannsakar mig själv och inser att jag är mer av en semmel OCH kanelbulletjej jag...