Blandade känslor

Igår fick jag förfrågan om att eventuellt ställa upp i en lagtävling på längdskidor 3x5km i morgon förmiddag. Jag sa ja, givetvis, ha svårt att säga nej till sånt.
Det skulle i så fall vara min första skidtävling, om vi bortser från Vasaloppet.
Åh, spänningen!
Åh, ångesten!
Jag har verkligen inga tävlingsnerver. Blir alltid väldigt låg inför en tävling, oavsett om det Vårruset, en familjefajt i Singstar eller vad som.
Jag toppade all ångesten med en rejäl träningsvärk i ryggen efter gympasset igår, så när jag vaknade i morse undrade jag vad 17 jag gjort.
Nu blir det ingen tävling i morgon, den andra tjejen lyckades inte hitta en tredje kompanjon. Jag pustar ut, men är samtidigt lite besviken.
Lite jobbigt det där, att både ha tävlingsinstinkt, men också dåliga tävlingsnerver.
Till råga på allt, nu har jag har inget giltigt skäl till att inte gå på morgonyogan.

Har du tävlingsinstinkt?