Spännande förmiddag

I helgen har Skruttafis varit på vinterläger med orienteringen. Igår skulle vi föräldrar hämta innan sista träningen (för att hjälpa till med logistiken) och fick som tack springa med på träningen om vi ville. Ja, tack sa Nipe och anmälde mig till svåra banan. Ångrade mig lite, den var så lång och tog snäppet under som bara var 4 km.
Området som vi sprang på ligger längst ut i sydöstra hörnan av Sverige, långt från ära och redbarhet alltså. Mycket småskuren kustterräng med bergshällar, ljung, enar, kaprifol, björnbär och annat trams. Annat trams kan ni läsa som SNÖ. Mycket svårorienterat om man som jag envisas med att skippa kompassen.
Så igår bestämde jag mig för att träna på att använda just kompassen. Funkade hyfsat i alla fall.
Såg en kille som gick genom ett elstängsel. Okej, då är det inte påslaget alltså. Gick igenom jag med. Sprang vidare och insåg att jag var på fel sida stängslet, så precis vid bilparkeringen klev jag mellan trådarna igen.
Gissa....
Det var ju självklart påslaget och första gången hade jag nog bara tur. Det hade jag inte denna gången. Fy fasen vilken stöt jag fick, rakt i armbågen. Det kändes i hela överkroppen och jag skrek rakt ut och kastade mig bort från stängslet, in i hagen igen. Sen kom jag ju inte ut...
Till slut efter att ha letat efter grinden, fick jag hjälp av en ledare att komma ut, genom att vi la en stor trädgren på det understa trådarna och sen höll han upp de andra trådarna med en annan gren.
En träning som var spännande värre alltså.