Det är många som drar i mig just nu. Många olika saker och människor som pockar på uppmärksamhet. På jobbet blir jag ideligen störd. Så oerhört irriterad jag blir då. Till slut blir jag irriterad på de som kommer in och bara vill vara vänliga. Det känns ju såklart inte så bra i samvetet, när jag inser att jag snäser av folk som bara vill att man kommer och fikar, även om deras utryckssätt kanske kunde putsas på lite?
Att kunna stänga dörren till rummet, vilken lyx! Jag har suttit både i eget rum och i kontorslandskap och gissa om jag uppskattar att jag har just eget rum just nu?
Stängde dörren idag, i flera timmar, det var behövligt.
På kvällen gick jag en ensam promenad i den vackra stadsparken. Kände hur sinnet blev åtminstone en smula mjukare under tiden.
2 kommentarer:
Att kunna stänga dörren är ibland ett måste. Ibland måste man stänga en psykisk dörr också - viktigt, men ack, så svårt.
Ja, den mentala dörren måste man också stänga ibland. Tränar på det.
Skicka en kommentar