I fredags drog vi till Eksjö för 7-manna. Nattorientering på kvällen och sen en ganska kall natt i husvagnen. I går var det fortsättning på stafetten och både Pillerill och Skruttafis skulle springa. Direkt efter deras målgångar skulle jag och Silverräven springa. Skruttafisan gick ut som tvåa på sin sträcka med över fem minuter ner till trean, fyran och femman. Vid radiokontrollen hade de tagit in två minuter vilket var väntat. Med lite tur skulle hon kanske inte bli upphunnen förrän på slutet.
De jagande tjejerna kom till förvarningen, men inte Skruttafis... De kom i mål men fortfarande ingen Skrutta... Tänk om nåt har hänt?
Tiden gick. Snart inser vi att nåt nog faktiskt har hänt... Fy fan, den känslan är inte kul. Mina hjärnspöken jobbade för fullt och spelade upp hemska scenarion.
Jobbiga minuter var det innan kusinen ropade att hon kommit in bakvägen. Hon hade trillat och skadat knät så hon blev liggande i skogen. En dam som sprang en motionsbana hjälpte henne tillbaka till arenan. Förmodligen inget skadat inne i knät utan mer en rejäl smäll som gett en stor svullnad.
Under tiden hon var i sjuktältet sprang Pillerill och hans lag in på en fin placering.
Vi vuxna, vi kom en smula av oss.
Efter tävlingen åkte vi till Skurugata, men det och resten av helgen får bli ett senare inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar