Roadtrip del 2

Efter 7-manna åkte vi till Skurugata, strax utanför Eksjö.

En otroligt vacker och mäktig plats. Jag gick nere i kanjonen tillsammans med Pillerill och min svåger. Kom ganska direkt på efterkälken. Pillerill hade spring kvar i benen och jag bar på systemkameran och tog dessutom en del foton. Efter bara några minuter var jag själv. Mötte några andra orienterare som gått motsatt håll genom, men sen var jag mol allena. Det var nästan ruggigt tyst, allt som hördes var några trädstammar som gned sig mot varandra, ett knirkande nästan gnällande ljud. En väldigt mäktig upplevelse faktiskt och ganska jobbig. Det var mycket stenar som jag fick ömsom gå på, mellan eller helt enkelt klättra över.
Efter nån halvtimme ringde Silverräven och undrade var jag var. Han och Skruttafisan hade tagit den enkla vägen på ovansidan av ena klippväggen och ville gå tillbaka, hennes knä var ju inte på humör för promenad i skogen egentligen. Det visade sig att vi var väldigt nära varandra, men hade inte sett eller hört varandra ändå.

Vi stötte på varandra där det fanns en trappa upp från klippskrevan och här träffade vi också på Pillerill och svågern. Jag och Pillerill fortsatte till slutet, medan de andra gick tillbaka. Vid slutet gick vägen upp längs kanten, upp till utsiktsplatsen Skuruhatt. Det fanns en brant stig upp och en lite snällare. Jag som var väldigt trött och varm övertalade han den lilla berggeten att den snälla var den bästa vägen. Den var brant och jobbig den med... På vägen upp började jag fundera på min klädsel: SportBH, linne, tävlingströjan, ullunderställ, tjocktröja och träningsoverall. Ullmössa på huvudet. Hm, det är kanske inte så konstigt om jag är lite varm? Raskt av med några lager.
Uppe på Skuruhatt var utsikten fantastisk!
 
Nu var det dags att åka och hämta husvagnen på campingen och dra vidare, mot Hultsfred.
Rejäla tassemarker var det på vägen. Bruzaholm, Mariannelund, Lönneberga och sen till sist ett sömnigt Hultsfred. Här var en annan familj från klubben redan inkvarterade på campingen när vi kom. Ja, det var de och vi, liksom. Helt öde på campingen.
Några hundra meter därifrån var sen Valborgsmässofirandet och det var ganska trevligt, men kallt.
Vi somnade tämligen ovaggade den kvällen och laddade batterierna för söndagens orienteringstävling.