Jag är uppväxt med bastu. Vi bastade kanske inte jätteofta, bastun tjänstgjorde även som torkrum åt tvätten och som mörkrum. Men i alla fall några gånger om året bastade vi. Känslan att basta och sen rulla sig i nyfallen fluffig snö, hur grym är inte den?
Och ljudet av vatten som slängs på de varma stenarna...väldigt speciellt.
Vi har ingen bastu... och inget utrymme att bygga nån på heller. Jag saknar det ibland. I synnerhet såna här dagar som idag, när det är råkallt ute och jag fryser in i märgen. Då hade jag velat värma upp den och krypa upp på översta laven och känt värmen komma tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar