Förmiddagspromenad med A. En timme ren njutning. Lite jobb och sen lunch i solen med M och S. Njutning igen. En timme på gymmet, där vi var två personer tillsammans med tränaren. Det är lyx.
Lite jobb till och sen i väg en bit utanför komfortzonen... Jag var speaker på distriktets ungdomstävling.
Det är inte så avancerat, läsa barnens namn allteftersom de stämplar kontrollen innan mål. Lite rörigt när de springer om varandra på slutet och framför allt eftersom de springer olika fort. En kille i H16 dyker upp på upploppet ungefär samtidigt som hans namn kommer upp på skärmen, men en liten söt kille/tjej i Inskolningsklassen, som plockat lite blommor på vägen, kan ta nån minut på sig att springa samma sträcka. Ännu mer rörigt blir det när tekniken inte fungerar och det kommer en massa löpare, men inga namn syns på min skärm.
Nåväl, det redde ut sig till slut och jag gjorde bara bort mig några gånger enligt Pillerill.
Jag ger mig själv och den här dagen klart godkänt!
3 kommentarer:
Härligt jobbat!
Att prata så att alla hör är ingen lek.
Lina: nä, det är en hög tröskel att ta sig över... Jag fick hoppa in akut förra året men då satt jag gömd i sekretariatet. Igår stod jag utanför, det var skitjobbigt till en början, när alla såg mig där jag stod.
Men du gör det
Hur bra som helst, önskar att jag vågade...
Skicka en kommentar