Det går bra nu.
Nä.
Ont i huvudet igår och idag. Om jag rör mig.
Var ute och gick idag och minsta motlut känns som om bestiga en bergstopp. Ont i foten sen i torsdags.
Dags att ta sig uppåt. Men hur?
I övrigt, för att lätta upp det lite, så har vi varit på expedition idag och vi har blivit lite förälskade. Inte bara i varandra, utan i ett litet krypin. Det spelar inte roll om det blir vårt (jo, det gör det ju såklart), men halva glädjen var liksom att vi båda två reagerade exakt likadant och nästan exakt samtidigt.
Så om jobbet mm just nu suger energi, så är det här med (i alla fall tanken på) Nipes Fastigheter nåt som verkligen piggar upp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Låter spännande med ett kryp-in!
Det är uppförsbacke här också. Det känns som om jag varit skadad (eller på gränsen till utmattad) sedan i somras och varje gång jag tålmodigt rehabbat bort en grej så dyker det upp en annan. Det räcker liksom nu, kan jag inte bara få träna som jag vill?
Kari: kunde inte sagt det bättre själv! Ja, förutom att jag inte är nån Queen of Rehab precis. Men den där känslan av att inte kunna göra det jag vill för min kropp och knopp vill inte alls. Blä. Krypinet däremot, så jäkla mysigt - och rogivande.
Skicka en kommentar