Vilken färg har A ?

Jag ser bokstäver i olika färger, gör inte ni det?
O är exv svart, medan Ö är mörkgrå. U är brun och V är ljusbrun.
Vissa bokstäver är lite otydliga, de ändrar  färg ibland.
Hm, jag ska nog göra mig ett alfabet i färg.
Men vissa bokstäver har alltid samma färg. Just nu orkar jag inte dra alla jag ser bestämda färger på, men vi kan väl börja med bokstäverna i min familj.
N - mörkorange (skiftar nog ganska mycket när jag tänker efter)
P - röd
H - blågrön
E - gul
M - mörkröd
L - mörkblå, riktigt mörkblå
A - blå grön som H, men lite mörkare

Att inte ha en aning

I höstas blev jag av med min fasta anställning. Inte så oväntat, inte så dramatiskt, men självklart ganska trist.
I och med att detta kom i kölvattnet på en 40-årskris, lovade jag mig själv att inte bara hoppa på första jobb som dök upp, utan att ta tillfället i akt att ta reda på vad jag verkligen vill jobba med.
Problemet är bara att jag inte vet. Jag har ingen sån där långt gången dröm om vad jag vill göra.
Jo, en liten kanske, men den är långt ifrån sådär självklar.
Alla frågar mig vad jag går och längtar efter att göra, om jag fick välja fritt.
Ledsen, men det är ganska blankt.
Jag trodde att tiden skulle vaska fram nåt, men nej.
Två olika spår jobbar jag på nu, men det går ganska trögt.
Under tiden har jag lite timanställning hos en gammal arbetsgivare och just nu funkar det bra.
Men åh vad jag önskar att jag åtminstone hade en susning om vad jag vill...

Inte avundsjuk

Varje år när jag tittar på Vasaloppet blir jag avundsjuk. Sitter där i soffan och minns. Blir nostalgisk när jag ser platser längs med sträckan som jag känner igen.
När åkarna kommer på upploppet tänker jag att nästa år minsann, då är det dags för mig att åka igen.
I år, inte ett dugg avundsjuk. Fy fasen så hemskt det såg ut.
Swim-Run javisst det är kanske skoj, men Swim-Ski?

Hej

Alltså det här med selfies...
Jag strösslar inte med såna. Det tar emot. Att se normal ut på självporträtt verkar inte ligga för mig. Eller ser jag kanske ut så där som resultatet blir när jag försöker?
Har inget större behov av att visa upp mig heller. Har nog aldrig känt mig helt bekväm med bilder på mig själv när jag tänker efter. 

Men bakom mina skidglasögon kan jag va mig själv.  Allting blir så vackert genom mina skidglasögon.
Hej hej!

Miss i planeringen

Åker bil i många mil. Genom skogar och ödemark. Genom små och större städer. Blir hungrig men planerar mat där mitt ute i ödemarken, på restaurangen med den goda maten. Worth waiting for...

Kommer fram och då har de strömavbrott! 

Ingen mat. Många mil till nästa ställe.

Stor miss i planeringen.

Det är då man hittar en halvdrucken julmust i bilen. Lycka i en liten ask.

Vad säger räven?

Ute och körde ikväll. Två rävar såg jag. Den ena räven spanade på flygplan. Den stod och glodde rakt in på startbanan på flygfältet som jag körde förbi.
Ser man inte fler rävar nu för tiden än för låt säga 10 år sen? Tycker det är ofta vi ser räv. Fina med tjock päls.
Vackra djur, inte sant?

Såg två rådjur med, men det känns inte lika exotiskt. På väg till jobbet ser jag rådjur varje dag. Det är inte frågan OM jag ser nån, utan HUR många. Oftast tvåsiffrigt.

Inte igår

Man inser att det var ett bra tag sen man använde jackan, när man hittar en sån här hängande på den...

Min gamla fina anorak från Helly Hansen! Varför har jag glömt bort den? Dags att låta den komma fram igen, tror jag minsann!

Varför inte?

Anmälde mig precis till en bloggutmaning, att göra minst ett inlägg om dagen i 100 dagar: #blogg100.

Jahaja. Bara att kavla upp ärmarna, fatta pennan tangentbordet och börja!

Å här kommer en fin liten film

Igår lyckades jag inte få till det där med att få in trailern till Swiss O-week 2016.

Ja men kolla? Hur kan man bara inte älska detta? Jag blir så sugen att jag helt ignorerar det där med att det förmodligen är backigt som, som, ja som Alperna.

Dags att börja spara kanske?

Varje år vecka 30 går O-ringen i Sverige. Nästa år är det i Sälen.  Jag är inte jättesugen. Känner ingen längtan efter att springa där. Vet inte varför egentligen, men det lockar inte. Däremot  lockar det att istället åka på Swiss o-week. Ja, det är i Toblerone-land. En vecka med 7 etapper varav några på hög höjd.
Åh, jag längtar redan.

 

Imponerande

Ibland blir jag imponerad över hur 4 personer i ett hushåll kan producera så mycket smutstvätt.
Och hur samma 4 personer kan skräpa ner bilarna så till den milda grad. Jag menar, hur många bananer kan man egentligen äta medan man åker bil?

Jaja, alltid är man bra på nåt.

Tävlingspremiär 2015!

I helgen var det tävlingspremiär i orientering, i Furuboda utanför Åhus. Där finns det många tallar, sanddyner och en sjuhelvetesmassa höjdkurvor.
Inte min kopp av te faktiskt. Just den typen av terräng har jag väldigt svårt att orientera i.
I vanliga fall är det konditionen som drar ner mig långt ner i listorna, men här är det orienteringen.
Som jag virrade runt här på O-ringen i somras....

I lördags skulle jag gå en ÖM7, alltså svår men kort bana. Löpförbud från kiropraktorn.

Innan start konstaterar vi som står där att man är lite ringrostig. Jag upptäcker att har sportIdenten på fel hand, definitionshållaren på fel arm och huvudet lite allmänt under armen.

Startar och tänker att "hujedamig, här gäller det att vara koncentrerad och hålla fokus hela tiden".
Några meter senare inser jag att jag glömt nåt väsentligt - kompassen...
Den använder jag sällan i vanliga fall, men den här skogen är ju verkligen inte " i vanliga fall".
Jodåsatte....

Men, va fasen, så himla illa gick det faktiskt inte trots allt. En bom till tvåan och sen en lite senare, men annars gick det förvånansvärt bra. Joggade lite från sista in i mål, men annars lyckades jag att inte springa nånting utan bara gå fort.

Jag har känt mig lite opepp på orientering ett tag nu, förmodligen för att jag haft problem med ryggen. Nu känns ju inte ryggen jättebra än, men lusten för att jaga kontroller i skogen är väckt ur sin vinterdvala i alla fall!

En fantastisk dimma på vägen till Åhus.

Åsså gör vi om från början

Idag, deadlinedagen på jobbet, kommer man på att allt vi gjort nog är fel ändå. Att alla illustrationer jag gjort skulle varit som de var från början, fast spegelvända.

Hej hopp.

Det vill sig inte...

I helgen tog jag hem datorn för att jobba ikapp lite. Tre illustrationer som jag skulle rita i Illustrator. Åhhh, vad jag älskar det programmet!
Sen jag jobbade med det sist har det onekligen hänt en hel del. Fick lägga en väldigt lång stund och två mail till kollegor för att hitta ett mönster som ser ut som en snittyta. Jag vet att det finns där, men hittar inte i menyerna längre.
Det där helgjobbet kom sig av att jag i fredags glömde mitt ena USB-minne hemma. Alltså skulle jag jobba i går tänkte jag. Så blev det inte, till stor del för att jag glömde några av dokumenten på jobbet men också för att jag var för lat helt enkelt.
Idag på jobbet var jag synnerligen effektiv faktiskt, men kände ändå att en timme nu på kvällen skulle göra morgondagen roligare.
Packade ner datorn i väskan samtidigt som jag diskuterade lite med min uppdragsgivare.
Nu inser jag att det där USB-minnet ligger kvar på jobbet...
Nej, det vill sig inte riktigt.

Själv göra, själv ha

I torsdags åkte jag och barnen till Isaberg, Hestra. Silverräven var tvungen att jobba så han fick vackert stanna hemma. Vi tog med en morfar och en annan familj istället.

Då jag är uppvuxen i nästan samma ände av Småland skulle man kunna tro att jag varit där många, många gånger innan - men nej. Under högstadiet testade jag utförsåkning tre gånger, men då i Lammhult, Vetlanda och Kisa, tillsammans med en kompis och hennes familj. I vår familj åkte man bara skidor på längden.
Det var först i vuxen ålder som jag började åka utförsåkning, när några fina vänner släpade med oss till fjällen. Nu för 4 år sen gjorde jag och maken samma sak, vi släpade med oss mina föräldrar till fjällen. De var alltså mellan 65 och 67 när de åkte utför för första gången. Sen dess - helt galna!

Men tillbaka till Hestra. Inte stort, men absolut inte särskilt litet heller. Två sittliftar och tre släp (tror jag). Pister i alla svårighetsgrader. Skidshop, rejäla värmestugor och en restaurang och fik. Allt man behöver med andra ord.
Rejäla öppettider. Redigt rejäla måste jag säga. Liftarna öppnade kl 9 och stängde kl 17. På torsdagar är det kvällsskidåkning mellan 17.30 och 21.30. Ja, ni hörde rätt - man kunde alltså åka skidor där i 12 timmar i torsdags.
Det gjorde vi, nästan.
Gick upp halv sju och var i säng efter tolv. 22 mil bilkörning. Cirka 10 timmars skidåkning på det.
Gissa tröttman.
Gissa vätskebristen.
Gissa träningsvärken.

Aj.

Ett mönster?

Förra måndagen: tok-arg och frustrerad
Idag: tok-arg och frusterad.

Kanske inte på samma saker riktigt, men ändå.

Träningen, den där som behövs så himla mycket. Den ja... Den kan jag ju glömma just nu. Snorar, hostar och mår väl som ungefär resten av landets befolkning gör.

Helgen då? Hon Skruttafisan imponerar på sin mamma på judomattan. Ett jävlaranamma som heter duga. Ett sån där som gör att hon ilsket torkar tårarna och vänder det till fighting spirit istället, mitt under tuff och hård match. Imponerande att kunna vänta med att bryta ihop tills hon kommit av mattan och in i tröstande armar.

Annars då? Bilen går bra? Ja, det gör den. Dom. Allihopa. Alla fem faktiskt. Fråga inte, gör som jag, bara acceptera siffran.

En ganska schysst början i alla fall...

Det började ju så bra. Var tok-arg och frustrerad på jobbet på måndagen
Var sen en vuxen människa och tog mig själv i hampan och gick till gymmet. Bästa botemedlet och jag kunde ju i alla fall känna att jag gjort nåt bra den dagen.  Tisdagen lättade det på jobbet, förmodligen för att jag sansat mig och kunde tänka lite mer rationellt. Fick lite feeling och drog till gymmet igen.
Onsdagen var en riktig höjdare, hälsade på min vän och hennes lilla fina femveckorsbebis. Härlig pratstund om både sorg och glädje. Berikande.
Sen. Sen kom förkylningen. Den där som alla andra verkar ha men som jag i min enfald trodde jag klarat mig från.
Sen kom det där med svensk byråkrati. Det är inte lätt att vara "mellan två jobb". Hur man än vrider och vänder sig för att ha en jobbsituation som är i balans med livet, ekonomin och lusten, så fälls man lik förbaskat omkull av konstiga regelverk. Skit.
Sen så det här med maten. Början av veckan - bra mathållning. Senare delen av veckan - jamen vad hände? Vem är det som liksom tokglömmer allt vad vettigt heter? Som mofflar allt som kommer i min väg? Chips? Godis? Nutella direkt ur burken, for cryin' sake!
Ja, det började ju i alla fall ganska bra.

Gott & blandat

En blandad vecka minst sagt.

Jobb: Kaffeintaget skenade i takt med att mina arbetsuppgifter växte och blev svårare men utan att  deadline flyttas. Det blir en hektisk nästa vecka minsann. Mycket, men inte för mycket.

Gräsänka: Det var länge sen nu. Inte bara Silverräven som legat av sig på resefronten, även hustrun hade förträngt hur mycket som ramlar på hennes bord i hans frånvaro.

Taxiverksamhet: som en direkt effekt av ovanstående blev milen i bilen maximerade. Många turer hit och dit. Tur vi har många bilar. Tar spolarvätskan slut i den ena, väljer man bara sonika en annan bil nästa runda. Låter det bortskämt och kvinnofjantigt att inte fylla på? Nejdå, det stavas t-i-d-s-b-r-i-s-t.

Total träningstorka: Alla tre punkter ovan i kombination med motivationssvacka generade varken gymbesök eller rehabträning. Illa.

Förnekelse: Nejdå, jag har nog inget bokat på fredag kväll.

Insikt 1: Jo, det hade jag visst. Länets idrottsgala. Hoppsan.

Insikt 2: Det är nog meningen att jag ska vara uppklädd.

Insikt 3: Jag borde tänkt på det liiiite tidigare.

Insikt 4: De flesta andra på galan hade tänkt på det liiite tidigare. (jobbig känsla av att vara lite för lite uppklädd.

Glad galakväll: Trots min totala uppiffnings-fail blev det en väldigt trevlig afton. Lätt irriterad och chockad över hur rent ut sagt ouppfostrat en del människor beter sig på såna här galor. När nån pratar på scen, då tycker jag att man håller mun - även om man druckit lite eller mycket till maten. Inget som drar ner mitt betyg på galan, den var som sagt trevlig. Inget jag brukar göra helt klart. Gör gärna igen dock. Stort artistuppbåd. Bäst på plan var DiLeva!

Förvånande gott: Maten på galan höll förvånansvärt god klass. Mycket oväntat med tanke på vem som levererade.

Reunion: Två lunchdater med gamla kollegor. Åhhhh, vad jag saknar dom!

Surprise: Hoppsan, här är ju fullt i tvättmaskinen. Tvättad tvätt som legat sen tja, säg det? Tvätta om.

Vakna tidigt: När jag inte behöver det, då vaknar jag tidigt. Skumt.

Slappelördag: Båda barnen ställde in sina träningar på grund av snorighet. Jag gick i pyjamas till kl 14. Oerhört gott.

Fantastiskt gott: Skruttafisan med kompis briljerar i köket. Mjölkchokladcheesecake med Oreokross och hallon.

Längtan: Till vintern.

Vissa saker

Att det ska vara så svårt med vissa saker.
Vi har två bilar. Nej, nu ljög jag faktiskt. Vi har fyra. Lång historia. Snart har vi nog fem. Ännu längre historia. It shall pass.

Tillbaka till de två första bilarna. Det är två grå Ford Mondeo. Inte samma årsmodell och inte samma karossmodell, men dock.
Den ena har vanligt rattlås där man sticker in nyckeln och vrider om. Den andra har en startknapp.
Gissa hur många gånger jag försökt sticka in nyckeln  i startknappen på den ena och gissa hur många gånger jag lagt nyckeln i mittkonsolen och tryckt på instrumentpanelen och inte hittat startknappen på den andra.
Varje. Gång.

Idag stod jag dessutom utanför bilen och konstaterade att fjärrlåset ballat ur. Det hände ju inget, bilen blev inte upplåst  - hur många gånger jag än tryckte på lås-upp-knappen.
Fel nyckel till rätt bil.

Vissa saker...helt omöjliga.

Planering

Efter en tids avkoppling från vardagen var det så måndag igen.
En välplanerad fylld vecka skulle starta.
Det gjorde den, som alla andra måndagar. Sen började det plinga i telefonen. Först blev ett utvecklingssamtal inställt.
Sen plingade det igen. En kompis som ville promenera. Nix, det hinner inte jag, men jag kan på onsdag blev mitt svar.
Sen åkte jag till det inbokade mötet med syokonsulenten. Dit kom jag i tid, men inte hon. Vabb tydligen och det hon glömde meddela mig. Hmf, sånt gillar vi inte tidigt på måndagmorgonen.
Hem igen och konstaterade muttrande att den där promenaden visst hade funkat. Nåväl, onsdag blir ju bra det med.
Då ringer mobilen och en röst i andra änden ger mig jobb i två veckor med start imorgon, helst idag.
Jaha, bara att ta fram den där välplanerade veckan och planera om den.
Besök på skolan för att äska fritidstid.  Läsa in mig på diverse dokument. Leta fram ett gammalt passerkort som kommer till heders igen. Tvätta några tvättar till av det där berget i tvättstugan. Lyssna lite på det oroväckande ljudet från tvättmaskinen.
Dricka lite te. Titta lite på kalendern och förundras över hur allt ändrar sig. Tur jag sen länge lärt mig att skriva med blyerts.

Ni då?